EU och Nato – samma sak?  

Nyligen tog EU-parlamentet ställning till ett betänkande om ”Natos roll i EU:s säkerhetsuppbyggnad” presenterad av den finske ledamoten (fd rallyvärldsmästaren) Ari Vatanen. Visserligen har parlamentet inte beslutanderätt i denna typ av frågor, eftersom de avgörs på mellanstatlig nivå. Men de åsikter som kommer fram i parlamentet visar på vilka stämningar som finns inom EU. I det här fallet råder ingen tvekan – EU ska fortsätta att militariseras och samarbetet med Nato knytas allt tätare.

Vatanen slår fast att EU och Nato är grundade på gemensamma värderingar och att 94 procent av EU:s befolkning bor i Natoländer; 21 av EU:s 27 medlemsländer är med i Nato och av Natos 26 länder är 21 med i EU. Det är alltså svårt att hålla isär organisationerna.

Det betyder dock inte att 94 procent av EU:s befolkning är för Nato. Men i parlamentet hade Vatanen starkt stöd för en militarisering av EU – även av svenska parlamentariker. Trots att svenskarna är mycket negativa till Nato. När det kom till omröstningen om hela dokumentet så röstade Folkpartiets, Centerpartiets och Moderaternas ledamöter (utom Gunnar Hökmark!) för hela betänkandet medan Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter, några socialdemokrater och Junilistan var emot. Tre socialdemokrater tog inte ställning.

”Europas gemensamma försvar bygger på en kombination av konventionella och kärnbestyckade styrkor” står det i betänkandet. Det är samma formulering som Nato använder i sin kärnvapenstrategi. EU och Nato talar för hela Europa det vill säga även för Sveriges del. I samband med en marin Natoövning på västkusten 2007 debatterade jag i radio med försvarsminister Mikael Odenberg. Jag frågade om Sverige står bakom Natos kärnvapenstrategi. Han valde att inte svara. Det är också ett svar.

Vänstergruppen i EU-parlamentet föreslog att formuleringen om kärnvapen skulle strykas. Olle Schmidt (fp), Lena Ek (c) och moderaterna var emot att ta bort förslaget om en kärnvapenstrategi för EU. Socialdemokraterna, bortsett Anna Hedh, valde att avstå från att rösta. Då ställer sig frågan om Centerpartiet, som numera accepterar kärnkraft, även är för kärnvapen? Och är socialdemokraterna inte längre emot kärnvapen?

Vänstergruppen hade föreslagit att parlamentet skulle uttala sig för att EU bör avskaffa kärnvapen på sitt territorium och verka för ett globalt kärnvapenförbud. Det motsatte sig den borgliga alliansens representanter.

Vatanen hade valt att även ta med förslag som ingår i Lissabonfördraget trots att Irland har sagt nej och ska tvingas rösta en gång till. För irländarna är neutralitet och alliansfrihet mycket väsentliga.

Solidaritetsklausulen är likvärdig med artikel 5 i Natofördraget, det vill säg det handlar om ömsesidigt försvar. Trots att Sverige ska vara militärt alliansfritt så har en majoritet i riksdagen, utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, inte haft några invändningar mot denna klausul.

I EU-parlamentet röstade de borgliga för och socialdemokraterna avstod. Inte har vi väl hört att socialdemokraterna haft problem med solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget.

Vatanen föreslog att ytterligare fördjupa samarbetet mellan Nato och EU genom att inrätta permanenta samarbetsstrukturer. Hela betänkandet genomsyras av ökat samarbete med Nato och USA – den transatlantiska länken.
Vänstergruppen lade ett motförslag och ”förespråkar en strikt åtskillnad mellan EU och Nato och motsätter sig utökat samarbete mellan EU och Nato särskilt genom främjande av åtgärder för att påskynda de så kallade Berlin-plusarrangemangen, som inför permanenta samarbetsstrukturer och kräver ökade militära utgifter och investeringar från EU:s medlemsstater.”

Som väntat röstade Olle Schmidt, Lena Ek och moderaterna för ökat Natosamarbete och mot vänstergruppens förslag. På andra sidan stod Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Junilistan.

När jag läste Vatanens betänkande förvånades jag över förslaget att EU-parlamentet skulle ställa sig bakom en kärnvapenstrategi. För två år sedan intervjuade jag höga tjänstemän i Bryssel och frågade om EU:s syn på kärnvapen så blev svaret ständigt: ”det talar vi inte om”.

Nu har det gått så långt att EU officiellt godtar Natos kärnvapenstrategi och med stöd av svenska EU-parlamentariker!

Sverige har under många år agerat mot kärnvapen och mot militära lösningar på konflikter. Nu ställs allt på ända och svenska folket får inte veta att vi totalt ändrat kurs.

I det kommande parlamentsvalet satsar EU en massa pengar på att försöka få väljarna till valurnorna. Bland annat vill man ge sken av att det handlar om genmanipulerade eller ekologiska äpplen. Det är mycket viktigare än så. Ska Nato styra EU:s politik än mer? Frankrikes återinträde i Natos militära strukturer och den nya administrationen i USA talar för att samarbetet mellan Nato och EU kommer att förändras dramatiskt. Det borde vi diskutera.

INGELA MÅRTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 113 Maj 2009