Sossarna och moderaterna röstar lika i 9 fall av 10

Sedan januari 2008 har Junilistans representanter i EU-parlamentet begärt omröstning med namnupprop vid slutomröstningen i varje ärende. Detta gör det möjligt att i efterhand analysera hur partigrupperna och enskilda ledamöter ställt sig till de frågor som behandlats. Resultatet, som Junilistan nu sammanställt i en rapport, är förkrossande för dem som hävdar att parlamentet är ett slagfält för strider mellan europeisk höger och vänster.

Totalt avgjordes 535 ärenden under 2008. Bara i 2 procent av dessa tio omröstningar stod det konservativa blocket klart mot det socialistiska. Inget av dessa tio hade någon större principiell betydelse. Nio av de tio var rena åsiktsyttranden, utan betydelse för lagstiftningen.

I ytterligare åtta fall var läget lite oklart (i ett fall beroende på att ingen av de 217 socialisterna fanns på plats!). Men även om dessa räknas med blir enigheten förkrossande. I 97 procent av alla slutomröstningar är konservativa, liberala och socialdemokratiska ledamöter i stort sett överens!

Inför EU-valet 2004 hävdade moderater och socialdemokrater att det är samma höger mot vänster där som i Sveriges riksdag. Därför skulle väljarna rösta höger eller vänster som vanligt för att påverka EU:s politik åt sitt håll.

Men i EU är den svenska politikens huvudmotståndare eniga om det mesta. Socialdemokraterna och de borgerliga röstar lika i 9 fall av 10. Inger Segelström (S) röstar till exempel som Gunnar Hökmark (M) i 87 procent av fallen, Folkpartiets Olle Schmidt röstar till 90 procent likadant som Göran Färm (S) och Kristdemokraternas Anders Wijkman röstar till 91 procent likadant som Åsa Westlund (S).

– Den politiska motsättning mellan höger och vänster, som skapar engagemang i den västerländska demokratin finns inte EU-parlamentet, skriver Junilistans ledare Sören Wibe, och partiets grundare Nils Lundgren, ledamot av EU-parlamentet, i en artikel på DN Debatt.

– Parlamentet röstar normalt ja till alla förslag med närmast nordkoreanska majoriteter. Väljarna ser inga frontlinjer i EU-politiken. Vad är det då för mening att gå till valurnorna?

Enligt Wibe och Lundgren är både borgerliga och socialdemokrater överens om att de politiska besluten i allt större omfattning skall flyttas från de nationella parlamenten till EU-parlamentet. I Sverige liksom i andra länder har Socialdemokraterna och de borgerliga i stor enighet röstat först för medlemskap och sedan successivt för alla de fördrag som driver på denna politiska maktkoncentration; Maast-richt, Amsterdam, Nice och nu senast Lissabon.

– Det är denna politiska samsyn som manifesteras i det gemensamma röstmönstret, konstaterar Wibe och Lundgren.

– I den svenska parlamentarikergruppen finns egentligen endast en märkbar skiljelinje i röstbeteendet. Den går mellan de EU-kritiska partierna och de EU-entusiastiska.

Junilistan röstar, enligt Wibe och Lundgren, med majoriteten i ungefär 40 procent av alla fall. I 60 procent röstar de mot, ”helt i enlighet med vårt mandat från våra väljare”. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en mindre markerad skillnad, men den är ändå tydlig, enligt Wibe och Lundgren.

– I huvudsak går frontlinjen mellan krav på mer överstatlighet och försvar av nationellt självbestämmande.

De menar att den politiska debatten inför EU-parlamentsvalet borde sakligt sett handla om denna betydelsefulla skiljelinje: alltså vad som ska beslutas i EU och vad som ska beslutas nationellt.

– Men det gör den inte. I år som tidigare kommer huvudtemat i valrörelsen att vara ”högern mot vänstern”, Det Blå Europa mot det Röda, menar Junilistans företrädare.

Förra gången det var val, alltså 2004, stod EU:s tjänstedirektiv i centrum. Då hade socialdemokraterna två gånger tidigare i EU-parlamentet röstat för de huvudprinciper (den så kallade ursprungslandsprincipen) som skulle läggas till grund för det kommande lagförslaget. Men inför valet gjordes detta till det stora slagnumret mellan höger och vänster. Efter valet enades man om en urvattnad kompromiss.

I år kommer det stora slaget säkerligen att gälla EU:s utstationeringsdirektiv. Socialdemokraterna vill här att kommissionen skall ”öppna upp” detta, för att med en omskrivning få hjälp till en omprövning av Lavaldomen. Man berättar inte att högern och vänstern redan röstat för detta i parlamentet och att kommissionen redan avslagit parlamentets begäran. Och framför allt undviker man att berätta att socialdemokratin i samarbete med de borgerliga i stor enighet godkänt Lissabonfördraget som medför att svensk arbetsrätt även formellt underordnas EU-rätten.

– Slaget pågår fram till valdagen. Men när dimmorna skingrats efter valet den 7 juni kommer allt att återgå till det gamla. Även under de kommande 5 åren kommer 97 procent av de framlagda förslagen i EU-parlamentet att besvaras med ett rungande Ja, befarar Sören Wibe och Nils Lundgren.

– Och i den kören kommer både de svenska moderaterna och de svenska socialdemokraterna att stämma in.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 113 Maj 2009