Överge inte kravet om att Sverige ska lämna EU

För Vänsterpartiet blev EU-valet ett stort bakslag. Partiet fick 5,7 procent av rösterna, att jämföra med 12,8 procent i det förra valet, och tappade en av sina två platser i
EU-parlamentet.

Många valanalytiker och ledarskribenter försöker skylla Vänsterpartiets valresultat på att de är det enda etablerade partiet som är för att Sverige ska lämna EU.
Det är säkert så att en del av Vänsterpartiets traditionella väljare har valt att rösta på Miljöpartiet, men inte på grund av att det har blivit ett ”EU-positivt parti” såsom det
påstods i SVT:s valvaka, utan för att Miljöpartiet profilerade sig på klimatfrågan och genomförde en mycket skicklig valrörelse.

Även om Miljöpartiet har avskaffat kravet om att Sverige ska lämna EU, är det alltjämt ett EU-kritiskt parti som bland annat är motståndare till EMU och Lissabonfördraget.
Dessutom gjorde Miljöpartiets förstanamn på valsedeln, Carl Schlyter, inte någon hemlighet av att han fortfarande är anhängare av att Sverige ska gå ur EU. Han fick nästan
dubbelt så många personröster som den mer EU-positiva Isabella Lövin.

Andra potentiella vänsterpartiväljare har förmodligen röstat på Piratpartiet, Feministiskt initiativ och Socialdemokraterna.

Många socialdemokratiska gräsrötter som är kritiska till EU och som i tidigare EU-val röstat på Vänsterpartiet har röstat på Marita Ulvskog, som i media beskrivits som en
EU-kritiker. Hon röstade nej till EU i folkomröstningen 1994 och nej till EMU i folkomröstningen 2003, men som socialdemokratisk riksdagsledamot röstade hon ja till
Lissabonfördraget i november 2008.

Marita Ulvskog fick överlägset mest personröster av de socialdemokratiska toppkandidaterna i EU-valet. Hon fick drygt 60.000 fler än de tre mycket EU-positiva kandidaterna
på plats två till fyra tillsammans.

Men huvudförklaringen till Vänsterns dåliga valresultat är att man misslyckats med att mobilisera de EU-kritiska väljarna. De valde i långt större utsträckning än de
EU-positiva väljarna av ett eller annat skäl att strunta i att rösta, även om valdeltagandet ökade till 43,8 procent.

Inom Vänsterpartiet höjs det nu röster om att överge utträdeskravet. Lars Ohly säger till Dag-ens Nyheter att det varit ”ett hinder i valrörelsen att vi är så kritiska till EU att vi
vill gå ur”.

Men att Junilistan inte förespråkar ett svenskt utträde ur unionen hindrade inte att EU-valet blev en katastrof. Junilistan rasade från 14,5 procent i valet 2004 till 3,6 procent i
valet 2009 och förlorade sina tre mandat i EU-parlamentet.

I Danmark behöll Folkebevaegelsen mod EU, som aktivt förespråkar EU-utträde, sitt mandat i EU-parlamentet, medan Junibevaegelsen, som är EU-kritiska men tillskyndare
av det danska EU-medlemskapet, tappade sitt mandat och åkte ur EU-parlamentet. Folkebevaegelsen fick 7,2 procent, nästan 170.000 röster, jämfört med 5,2 procent i det
förra EU-valet.

I Irland förlorade Mary Lou McDonald sin plats i EU-parlamentet trots att Sinn Fein de senaste åren allt starkare framhållit sin positiva syn på EU-medlemskapet samtidigt
som man framgångsrikt tagit ställning mot Lissabonfördraget. Sinn Feins huvudparoll i parlamentsvalet var ”A Positive Voice in Europe”. Detta hindrade inte de EU-kritiska
väljarna i Dublin från att istället lägga sina röster på den mer uttalade och hårdföre EU-motståndaren Joe Higgins, ordförande i Socialist Party.

Mot denna bakgrund vill jag påstå att det är en förhastad slutsats att utträdeskravet skulle vara orsaken till Vänsterns kräftgång i EU-valet. Faktum är att vare sig
Vänsterpartiet eller partiets kandidater inte någon gång under valrörelsen framställde sig som EU-motståndare eller torgförde kravet på att Sverige ska lämna EU. Istället var
budskapet ”Din EU-kritiska röst. Välj Vänsterpartiet den 7 juni”.

Vad hade hänt om Vänsterpartiet istället profilerat sig som ett uttalat EU-motståndarparti och försökt mobilisera väljare bakom parollen ”Sverige ut ur EU”? Det får vi aldrig
veta.

Många som är missnöjda med eller motståndare till EU har valt att demonstrera det genom att inte gå och rösta. Jag har bojkottat de tre tidigare EU-valen, men i detta val
röstade jag på Vänsterpartiet. Varför? Bland annat av samma skäl som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som förkunnade att ”jag lägger min röst på det enda parti
som fortfarande har kurage och vett nog att kräva utträde ur EU”.

Om Vänsterpartiet överger sitt motstånd mot det svenska medlemskapet i EU, gör de samma fatala misstag som den politiska vänstern har gjort i EU-land efter EU-land. Då
lämnar de fältet fritt för politiska krafter av helt andra kulörer.

Främlingsfientliga Sverigedemokraterna kom, trots en närmast osynlig valrörelse, oroväckande nära fyraprocentsspärren. I Skåne och Blekinge lockar Sverigedemokraterna
betydligt fler väljare än resten i landet. I Osby röstade 11,6 procent på partiet och i Bromölla och Hörby blev resultatet 11,3 procent.

I andra EU-länder erövrade högerextrema partier med populistisk EU-kritik på sina agendor, platser i EU-parlamentet. Ett skrämmande exempel är British National Party
som vann två mandat, mycket tack vare Labours och Gordon Browns högförräderi mot den brittiska arbetarrörelsen.
Det odemokratiska och löntagarfientliga EU fungerar som drivhus för extremhögern.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 114 September 2009