Under september och oktober har uppemot 100.000 bönder
framförallt på kontinenten protesterat mot låga priser genom ge
bort mjölk, ”vattna” sina åkrar med mjölk, demonstrera med
traktorer i Bryssel med mera. Detta har tvingat
jordbruksminister Eskil Erlandsson i egenskap av Sverige som
ordförandeland och EU:s jordkommissionär Mariann Fischer-Boel
att kalla till extrainsatt möte i Bryssel.
Inför möte 19 oktober krävde 21 av 27 medlemsländer ytterligare
3 miljarder kr (300 miljoner euro) till utsatta bönder, och
beslutet blev dela ut ytterligare 2,8 miljarder kr efter att
EU-kommissionen grävt fram dessa pengar. För en svensk
mjölkbonde beräknas detta stöd ge högst 10.000 kr, vilket bara
blir en marginell inkomstförstärkning.
Den direkta orsaken till protesterna är att inköpspriset på
mjölk på ett år har fallit från 3,50-3,60 kr litern ner till
2,60-2,70 kr litern. Ett så lågt pris täcker knappt
produktionskostnaderna, vilket gör att många mjölkbönder och
deras familjer ruineras. Samtidigt fortsätter priset på
mjölkprodukter i butiken att stiga. De stora europeiska
mjölkbolagen har ökat sin andel av literpriset från 42 till 51
procent och distributörerna från 13 till 17 procent.
Men en allt större andel bönder protesterar också emot
avreglering och strukturella förändringar i jordbruksstödet. Den
6 september tillkännagav nämligen jordbrukskommissionären
Fischer Boel att ”en ny etapp i liberaliseringen av marknaderna
kommer att introduceras genom att ta bort kvotsystemet 2015”.
Detta kommer att bli förödande för de mindre och medelstora
mjölkproducenter som fortfarande dominerar i Sverige, Frankrike
etc.
I Frankrike sker fortfarande 70 procent av mjölkproduktionen i
besättningar med ett mindre antal kor. Vad EU-kommissionen är
ute efter är att med en fundamentalistisk marknadspolitik göra
sig av med dessa små- och medelstora mjölkbönder och ersätta dem
med en industriellt baserad mjölkproduktion i likhet med vad som
redan till stor del skett med svin- och kycklinguppfödning.
De franska och tyska regeringarna har redan börjat agera under
täckmandel av ”en ny reglering” i form av kontraktsproduktion.
Idag måste mjölkföretagen hämta mjölken på gården och betala för
levererad kvantitet. Men med det nya kontraktssystemet som
planeras bestämmer mjölk/livsmedelsföretaget den kvantitet som
skall köpas utan att ens garantera ett minimipris.
I praktiken kommer storskaliga mjölkproducenter att bli livegna
gentemot livsmedelsföretagen och dess distributörer, och det
europeiska livsmedelskonglomeratet kommer inte längre behöva bry
sig om några små- och medelstora mjölkproducenter.
Detta hela demonstrerar EU:s absurda jordbrukspolitik. Marknaden
och storföretagens intresse är alltid det primära. De stora
livsmedelföretagen ser alltid till att ta ut oligopolpriser i
konsumentledet, samtidigt som alltfler medborgare inom unionen i
arbetslöshetens och den ekonomiska krisen spår får allt svårare
köpa sin mat.
När överproduktion uppstår så dumpas jordbruksprodukterna på
världsmarknaden med generöst exportstöd för att hålla uppe
priset, men som samtidigt slår ut producenter i fattiga länder.
Det ekologiska jordbruket får bara småsmulor i stöd av EU:s
jordbruksstöd som uppgår till 40 procent av EU:s budget.
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Kritiska EU-fakta nr 115 November 2009