Medborgarinitiativ är skendemokrati
 

Med Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009, infördes vad som kallas EU:s medborgarinitiativ som ett sätt att möta kritiken mot det politiska toppstyret inom unionen.

Med en namninsamling kan EU-kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag som ”krävs för att genomföra fördragen”. Men något krav på att kommissionen ska svara eller lägga fram något förslag finns inte.

– Vi hoppas att det här ska göra EU mer demokratiskt, sade EU-ordförandelandet Danmarks Europaminister Nicolai Wammen, när medborgarinitiativet formellt infördes under sedvanlig pompa och ståt den 1 april.

Men för att en namninsamling ska räknas måste den uppfylla de fastställda reglerna och vara godkänd. Några exempel: En miljon underskrifter från minst en fjärdedel av alla EU-länder, i dagsläget betyder det minst sju. I vart och ett av dessa länder måste ett antal personer skriva under. Detta antal baseras på hur många EU-parlamentariker landet har, multiplicerat med 750. För Sveriges del innebär det 20 gånger 750, vilket är lika med 15.000 underskrifter.

Den som vill skriva under ett medborgarinitiativ ska ha rätt att rösta i valen till EU-parlamentet. I de flesta EU-länder är rösträttsåldern 18 år men i Österrike är den 16. För att initiativen ska bli giltiga måste de som skriver under även uppge ett antal personuppgifter som varierar från land till land.

Efter registreringen har organisationen ett år på sig att samla in namnunderskrifterna. Medborgarinitiativet får inte handla om vad som helst, det måste ta upp en fråga som EU bestämmer om. Det är EU-kommissionen som bedömer om det är en EU-fråga eller inte utifrån fördragen, när initiativet registreras. När alla namn är insamlade ska de överlämnas till EU-kommissionen. Kommissionen har då tre månader på sig att undersöka förslagen som kommit in men måste inte föreslå nya lagar utifrån medborgarinitiativet. Om kommissionen avstår ska den motivera varför.

Inte utan anledning har startat en webbsajt med alla krav.
Initiativet har fått kritik för att det är för byråkratiskt och att det riskerar att enbart bli ett slag i luften, men också för att det riskerar att få stora företag och lobbyister att systematiskt samla in namn för att få igenom lagförslag. I Bryssel finns det tiotusentals lobbyister som dagligen verkar för att påverka EU-kommissionen och EU-parlamentet.

– Det här är ingen universallösning för att lösa de demokratiska bristerna i EU. Men det här kan komplettera de demokratiska institutionerna och förbättra dialogen mellan politikerna och medborgarna, hoppades Nicolai Wammen.

Det återstår att se. De över en miljon namnunderskrifter som samlats in för att stoppa EU-parlamentets bisarra flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg har till exempel inte lett till någonting. Parlamentsflytten kostar uppskattningsvis 180 miljoner euro och ger upphov till 19.000 ton koldioxidutsläpp varje år.

GÖSTA TORSTENSSON

 

Kritiska EU-fakta nr 126 2012