Rörlig arbetskraft stabiliserar eurozonen
 

OECD, de rika ländernas ekonomiska samarbetsorganisation, drar i sin årliga granskning av eurozonen slutsatsen att det återstår mycket innan EU:s inre marknad verkligen är en transnationell marknad.

Det största hindret är enligt OECD marknadsreglering på nationell nivå och dålig implementering av redan gjorda åtaganden.

OECD efterlyser åtgärder som främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Folk ska flytta dit det finns jobb kors och tvärs över gränserna mellan medlemsländerna. Utöver språkliga barriärer pekar OECD på att det även finns hinder i form av nationella arbetsmarknadsregler och pensionssystem.

”Strukturreformer” är särskilt viktiga för att få igång ekonomierna i eurozonens skuldländer, konstaterar OECD.

OECD visar i sin statistik att invandringen till krisländerna minskat dramatiskt de senaste åren, i vissa fall med upp till 30 procent. De östeuropeiska arbetarna stannar hemma. De som redan är på plats tar sina besparingar och åker hem. För när krisen slår till avskedas de med sämst förankring på arbetsmarkanden, med tillfälliga kontrakt, först.

Nu står vi inför nästa våg av geografisk rörlighet; utvandringen av spanjorer, italienare, greker, portugiser och irländare till länder som Tyskland. Enligt OECD:s säsongsrensade arbetsmarknadssiffror har Tyskland en arbetslöshet på 5,8 procent. I Spanien ligger motsvarande siffra på 23,3 procent.

EU:s, dvs. Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, krispolitik med åtstramningar, nedskärningar och privatiseringar driver krisländerna i eurozonens periferi allt djupare ned i depressionen.

I spåren av eurokrisen flyr välutbildade unga spanjorer, portugiser, italienare och portugiser till Tyskland där exportföretagen skriker efter arbetskraft.

Antalet spanjorer som pluggar tyska vid Goetheinstituten i Madrid och Barcelona steg förra året med 35 procent. Vid Gotheinstitutet i Lissabon har antalet studerande gått upp med 20 procent, i Italien med 14 procent och i Grekland med 10 procent, rapporterar Svenska Dagbladet (28 mars).

Rörlig arbetskraft på unionens öppna arbetsmarknad är en slags EMU-stabilisator. En ständig flytt efter jobben över den europeiska kontinenten, för att motverka de negativa konsekvenserna av den överstatliga euron och den räntepolitik som bestäms i Frankfurt av den allsmäktiga europeiska centralbanken.

Eller som Göran Persson sade på den tid han var socialdemokratisk finansminister: ”När den finske skogsarbetaren med glädje tar och får ett jobb i en fransk vingård, då fungerar EMU.” (Dagens Politik, 9 maj 1996.)

Eurokrisen, som rullar på med oförminskad styrka, är på väg att skapa den rörliga arbetskraft som EMU i praktiken kräver för att fungera. Hundratusentals människor som sveps fram och tillbaka över kontinenten i takt med konjunkturerna.

GÖSTA TORSTENSSON
 

Kritiska EU-fakta nr 126 2012