nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 

Det kan bli en stormig höst i Europa

 

Det kan bli en stormig höst i Europa med eurokrisen i fokus. Greklands premiärminister Antonis Samaras åker på turné för att be om ökat stöd från Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Francois Hollande. Men det är i länder som Finland och Holland motståndet mot att skicka mer pengar till syd är allra hårdast, och det kan orsaka beslutshaveri i EU-maskineriet i höst.

Finlands och Hollands regeringar säger bestämt nej till mer stöd till Grekland och lättnader för andra krisländer i Sydeuropa. Båda länderna har val i höst och eurokritiska partier går starkt framåt.

Finlands finansminister Jutta Urpilainen (s) hotade i somras att försena ett lån till Spanien på 100 miljarder euro om inte Finland fick igenom sitt krav på särskilda säkerheter trots hård kritik från bland andra Italiens Mario Monti.

– Finland vill inte ha ett EU där vi bär ansvar för varandras skulder och ekonomi, deklarerade Urpilainen.

De finländska socialdemokraterna var tidigare ett EU-positivt parti men inför det högerpopulistiska och invandringsfientliga Sannfinländarnas dramatiska väljarframgångar har partiet under Jutta Urpilainens ledning bytt fot.

Hennes partkollega, utrikesminister Erkki Tuomioja, gick i början av hösten ut i Storbritanniens största dagstidning Daily Telegraph och talade om att Finland förbereder sig för ett sammanbrott för euron. ”Vi måste öppet se sannolikheten för att euron bryts upp”, sade han. ”Våra regeringsmedarbetare har, precis som alla andra, någon sorts plan för alla eventualiteter.”

Erkki Tuomioja sade också att han misstror planerna på att fördjupa den finanspolitiska integrationen mellan medlemsländerna och att han inte har något förtroende för ”de fyras gäng”, vilket är en hänvisning till EU:s permanenta ordförande Herman van Rompuy, EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker och ECB-chefen Mario Draghi.

– Jag litar inte på de där människorna, sade Tuomioja.

Efter ett samtal från statsministern, samlingspartiets Jyrki Katainen, tvingades Erkki Tuomioja att hålla en presskonferens i Helsingfors där han försökte släta över sina uttalanden och försäkrade att den finländska regeringen, en koalition mellan sex partier, inte är ute efter att upplösa valutaunionen. Han bekräftade dock att han var rätt citerad i Daily Telegraph. Bara rubriken ”Finland förbereder sig att lämna euron”, var tidningens egen.

Erkki Tuomiojas uttalande väckte stor uppmärksamhet runt om i Europa, inte minst som det har spekulerats i att Finland kan bli det första landet att lämna eurozonen – ofta benämnt Fixit.

I Holland, som tidigare var ett av de mest EU-entusiastiska länderna, har väljaropinionen svängt och partierna har följt efter. Den konservative premiärministern Mark Rutte säger nu nej till Tysklands och Frankrikes planer på ökad överstatlighet med en budgetunion och en politisk union. Och den stora opinionsvinnaren, Socialistpartiets Emilie Roemer, vill stoppa euroländernas finanspakt med en folkomröstning om han vinner parlamentsvalet i september.

– Till val står två klara visioner. Fortsatt nyliberal politik eller mer rättvisa och ett mer socialt samhälle, säger socialistledaren och dömer ut regeringens nedskärningar i hälsovården och planerna på att höja pensionsåldern som orättvisa.

Socialistpartiets, som är systerorganisation med Vänsterpartiet, EU-kritiska opinionsframgångar har fått högerpopulisten Geert Wilders att snabbt lägga om kursen från islamfientliga budskap med krav på ”slöjskatt” och attacker på den styrande ”multikulturella eliten” till en radikalare anti-EU-politik.

– Bryssel är ett odemokratiskt monster, en vampyr som suger ut oss tills vi förvandlats till en obetydlig provins i Storeuropa, dundrade han nyligen på ett valmöte i Rotterdam.

Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti, har under den senaste mandatperioden varit stödparti till en holländsk minoritetsregering med högerliberala VVD och kristdemokratiska CDA.

Hösten 2012 kan bli en vänpunkt för EU, tätare union eller sönderfall. Eller både och.

GÖSTA TORSTENSSON

 

Kritiska EU-fakta nr 127 sept 2012