En avgörande höst
Den ekonomiska krisen fortsätter i EU-länderna. Det misslyckade
eurosystemet är som en seglivad katt, som EU-eliten försöker
medicinera. Trojkan (EU-kommissionen, ECB och IMF) fortsätter
att diktera stenhårda stålbad i Grekland, Portugal, Irland och
alltmer i Spanien och Italien och snart kanske även Frankrike.
Ratificeras EU:s finanspakt under hösten, som drevs fram av
Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, får EU-kommissionen fullt
mandat att diktera medlemsstaternas budgetpolitik och
riksdagarna reduceras till ett transportkompani, vilket borgar
för fortsatt åtstramnings- och nedskärningspolitik.
Men EU-eliten nöjer sig inte med budgetstyrning. Ett par dagar
före EU-toppmötet i juni presenterade den mäktiga kvartetten
EU:s permanente ordförande Herman van Rompuy, ECB-chefen Mario
Draghi, Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker och
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso en ”generalplan”
för att centralisera den ekonomiska politiken ytterligare ett
steg, bl.a. med gemensamma beslut om statliga budgettak,
övervakning av banksystemet på europeisk nivå och en andra
kammare i EU-parlamentet med ledamöter från medlemsstaternas
nationella parlament.
Det är framförallt Tyskland (och till viss del Frankrike) som
genom en för landet fördelaktig räntepolitik tjänat på
eurosystemet. Genom Lissabonfördraget har landets röstmakt i
Lissabonfördraget fördubblats. Enligt en rapport från
Demokratirådet 2011 har de stora ländernas makt i Europeiska
rådet förstärkts med Lissabonfördraget.
Den tyske EU-kommissionären Gunther Oettinger sade nyligen i en
intervju med Die Welt, ”Vi måste vidareutveckla EU till en
politisk union, ett Europas förenta stater”. Kanslern Angela
Merkel har under sommaren varit tydlig med att hon kräver ett
fördjupat ekonomisk och politiskt samarbete mellan euroländer i
kris (läs mera överstatlighet) i utbyte mot ekonomiskt stöd. I
tyska TV-kanalen ARD sade hon; ”Vi behöver mer Europa, en
budgetunion och vi behöver framförallt en politisk union. Vi
måste steg för steg överföra ansvar till Europa”. Hon tillade
att om övriga medlemsländer inte vill ingå i en sådan union ska
detta inte vara ett hinder för övriga medlemsstater att öka
integrationen.
Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble har tillsammans med
sin franske kollega Pierre Moscovici tillsatt en gemensam
bilateral arbetsgrupp för att lägga fram ett gemensamt förslag
till en överstatlig bankunion. Arbetsgruppen skall även
koordinera beslut som fattats av Merkel och Frankrikes president
Francois Hollande. Den tyska federala bankfederationen BDB
backar upp förslaget att ge ECB överstatlig kompetens att
övervaka banksystemet inom EU med argumentet ”påverkan av
nationell bankövervakning kommer att försvinna”. Till
EU-parlamentet sade Mario Draghi i juli, ”Vi förväntar oss från
kommissionen ett starkt förslag som sätter ECB i positionen att
genomföra sina plikter med effektivitet, noggrannhet, och
oberoende och utan risk för ECBs rykte”.
Redan idag har EU tänjt ut på tillämpningen av Lissabonfördraget
för att kunna hantera den finansiella krisen. Med nya förslag om
överstatlighet driver nu enligt Der Spiegel Angela Merkel på för
att vid slutet av året starta förhandlingar om ett nytt fördrag
eller konstitution, vilket betyder att ett nytt konvent kallas
in för att utforma och diskutera innehållet.
Istället för att erkänna att euron varit och är ett
felkonstruerat fiasko driver nu EU-eliten EU mot en finans- och
bankpolitisk union med Tyskland i förarsätet. Men alltfler
genomskådar nu denna folkfientliga politik. Den 15 september
äger en marsch från Spaniens alla hörn rum till Madrid för att
protestera mot Trojkans åtstramningspolitik. Helgen 29-30
september äger nationella protester rum i Frankrike mot
Hollanderegeringens förslag att utan reservationer och
omförhandling godkänna EU:s finanspakt.
Jan-Erik Gustafsson
Kritiska EU-fakta nr 127 sept 2012
