BAKTANKAR FRÅN EN EU-RABULISTl
I STEFAN LÖFVENS ”rödgröna”
koalitionsregering finns det åtminstone en EU-motståndare.
Rättare sagt en före detta EU-motståndare. Inför
folkomröstningen 1994 jobbade jag vid Norra Bantorget
tillsammans med Anders Ygeman, som då var vice ordförande i SSU
och anställd av Socialdemokrater mot EU.
I dag, 20 år senare, är Anders Ygeman inrikesminister och
ansvarig för den svenska polisen som regelbundet deltar i den av
EU regisserade rasistiska jakten på ”illegala migranter”.
Inrikesminister Ygeman låter meddela menigheten att han inte har
några synpunkter utan betraktar denna ”svartskallekontroll” som
ordinarie polisarbete.
Jag är (tyvärr) inte förvånad. Så snart vi förlorat
EU-omröstningen satsade Anders Ygeman på sin privata politiska
karriär. 1996 valdes han in i riksdagen och allt sedan dess har
han röstat ja till allt det han röstade nej till 1994 och
mycket, mycket mer därtill: Schengenavtalet, Amsterdamfördraget,
Nicefördraget, Lissabonfördraget, Euroländernas finanspakt och
så vidare.
DANIEL SUHONEN HAR skrivit en välkommen bok om palatskuppen mot
(den fläckvise) vänstersocialdemokraten Håkan Juholt. Göran
Greider deklarerade, på den tiden det begav sig, att Sverige
fått genomleva en av historiens kortaste vänstervågor. Den
varade i tre och en halv dag, enligt honom. Fram tills Juholt
utnämnde Tommy Waidelich till ekonomisk-politisk talesman.
Waidelich var, och är, liksom andra ”socialdemokratiska”
högerpolitiker, typ Stefan Lövfen och Margot Wallström, en
förblindad EU-anhängare. Sambandet är ingen tillfällighet. EU
är, och förblir, ett nyliberalt stor-företagsprojekt (den
tidigare Volvochefen P G Gyllenhammar är en av arkitekterna) som
går stick i stäv med demokratiskt socialistiska värderingar som
jämlikhet, broderskap och solidaritet. Att vara för EU och
samtidigt vara socialdemokrat, är lika omöjligt som att åka
skridskor på asfalt.
KÖTT FRÅN ÄLG, hjort, vildsvin och annat vilt får inte märkas
med ”Svenskt kött”-symbolen, även om djuren har vuxit upp och
skjutits i Sverige.
Tur att de 30.000 byråkraterna på EU-kommissionen i Bryssel har
något att syssla med.
”HOS NÄRINGSLIVETS propagandamaskineri slipas nu knivarna.
Vinster i välfärden blir troligen denna mandatperiods stora
idépolitiska strid.” Det skriver Anders Lindberg på Aftonbladets
ledarsida.
En repris på kapitalisterna kamp mot det harmlösa förslaget till
löntagarfonder, vilken – i symbios med medlemskapet i EU – lade
grunden till de senaste decenniernas nyliberala
samhällsomvandling?
NYLIGEN GENOMFÖRDES ”Mos Maiorum”, en polisinsats beslutad på
EU-nivå för att tillfångata ”illegala” migranter. Mos Maiorum,
”de äldstes väg”, refererar till de oskrivna lagar som
upprätthöll traditionen inom romarriket och som skiljde romarna
från de andra, ”barbarerna”.
FÖR VARJE FÖRDRAGS ändring som gjorts inom EU sedan 1950-ta-let
har mer och mer makt flyttats från de nationella demokratierna
till överstatliga institutioner i framför allt Bryssel.
Lissabonfördraget, EU:s nuvarande grundlag, bekräftar denna
utveckling, mer eller mindre rak, i riktning mot fulländningen –
ett Europas förenta stater.
Steg för steg har EU utvecklats från ett mellanstatligt
[konfederalt] samarbetet i riktning mot ett överstatligt
(federalt)
samarbetet. Från ett förbund mellan självständiga stater
(statsförbund) i riktning mot en förbundsstat (federation) där
medlemsstaterna förvandlas till delstater underkastade en stark
federal centralmakt.
”TILL SKILLNAD FRÅN tidigare är Sverige i dag mycket tystlåtet
på den internationella arenan i nedrustningssammanhang.
Regeringen låter EU diktera Sverige position i
nedrustningsfrågor. Det är mycket olyckligt eftersom Sverige
tidigare har varit en stark progressiv röst på den
internationella arenan.” Det säger Ray Acheson, som är freds-
och konfliktvetare på Internationella Kvinnoförbundet för Fred
och Frihet i New York.
Nedrustning; ytterligare ett skäl till varför Sverige ska
frigöra sig från EU. Enligt Lissabonfördraget förbinder sig
medlemsstaterna att rusta upp militärt.
”VINSTER I VÄLFÄRDEN kan bara stoppas genom att all drift av
vård och omsorg överförs i sam-hällets regi.” Det skriver
Proletärens chefredaktör Lars Rotheli-us med anledning av
uppgörel-sen mellan S/MP-regeringen och V att utreda frågan om
att begränsa vinster i välfärden.
DEN ALLTMER AVREGLERADE arbetsmarknaden medför enligt
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson ”en maktförskjutning,
som har accelererat under de borgerliga åren, speciellt efter
att allmän visstid infördes. I det ögonblicket försvann hela vår
rätt att förhandla om anställningar. Nu är vi uppe i 800 000
människor som inte har fast anställning. Sverige är ett av de
mest liberala länderna i världen när det kommer till detta”.
(Dagens ETC 23/10)
Kan vi förvänta oss en förändring nu när socialdemokraterna
kommit till regeringsmakten? Tyvärr inte. Arbetsmarknadsminister
Ylva Johansson vill inte slopa anställningsformen allmän
visstid. ”Arbetsmarknaden har ett behov av flexibilitet”, säger
hon i en intervju i tidskriften Lag & Avtal (9/2014).
Trist att det (i alla fall i denna för fackförbunden och
löntagarna viktiga fråga) enda som skiljer den ”rödgröna”
regeringen mot den tidigare mörkblå är en kalkerpapper.
”VI SOM KRITISERAT borgerlig sparpolitik i många år, vi som vill
se en växande offentlig sektor och ökat gemensamt ägande, kommer
att bli besvikna om inte Socialdemokraterna börjar tänka om.”
Det skriver Johan Ehrenberg i Dagens ETC (23/10). Tyvärr kommer
han bli besviken eftersom regeringen inte kan bedriva en
traditionell socialdemokratisk (keynesiansk) ekonomisk politik
på grund av (det av Ehrenberg omhuldade) medlemskapet i EU.
EU:s fördragsfästa åtstramningspolitik är som att bromsa i en
uppförsbacke. Läs Lissabon-fördraget och begrunda vad som hänt i
Sverige de senaste 20 åren. Kan Ehrenberg hitta ett enda exempel
på att Sverige kunna påverka EU:s ekonomiska politik i
progressiv riktning?
JAG SÄGER SOM Ronny Eriksson; jag är socialdemokrat alltså
röstar jag på Vänsterpartiet.
HUGO TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta nr 136 november 2014
