Sverige kan tvingas bryta uran om det uppstår brist i EU

 

SVERIGE KAN I framtiden tvingas att bryta uran om det uppstår en bristsituation efter uran inom EU. Det framgår av det avtal som skrevs innan Sverige blev medlem i EU 1995.

P1-programmet Naturbruk har avslöjat att Euratomföredraget, ett av EU:s grundfördrag, tydligt visar att urantillgångarna i Sverige tillhör den Europeiska unionen. Då priserna på uran har ökat med flera hundra pro-cent de senaste åren finns det de som tror att Sverige kan bli mer eller mindre tvingade att bryta uran.

I Euratomfördraget som skrevs under när Sverige blev medlem i EU står det att den Europeiska atomenergigemenskapen är ägare till allt uran inom EU. Den europeiska bränsleförsörjningsbyrån i Luxemburg, som jobbar efter Eura-tomfördraget, kan alltså vid ett läge då det blir ont om bränsle för de europeiska kärnkraftverken kräva att uran i Sverige skall erbjudas till de som behöver det inom den europeiska unionen.

Avtalet kom till redan 1958 och då man trodde att uran skulle kunna bli en bristvara. Den situationen har hittills aldrig uppkommit och därför har bränsleförsörjningsbyrån i Luxemburg aldrig behövt använda sig av den ägande- och optionsrätt som finns i avtalet. Men Euratomfördraget finns kvar i sin ursprungliga form när det gäller äganderätten över uran.

Günther H Oettinger, vice ordförande i den avgående EU-kommissionen, menar att det är hög tid för "en europeisk energiunion". Bland annat vill han att "varje land väljer själva sina energikällor, och det är helt i sin ordning. Men en energiunion innebär att inget land ska ku-na lägga fram lagförslag som radikalt förändrar landets ener-gisystem utan att först rådfråga de andra länderna om vad konsekvenserna skulle bli för dem, och utan att involvera dem i genomförandet."

Vidare bör medlemsländerna samordna sina investeringsprogram och villkor mycket mer än i dag för att ge investerarna enhetliga och stabila förutsättningar. Anledningen är enkel: I ett väl fungerande energisystem är en säker och robust europeisk infrastruktur av yttersta vikt.

Dessutom ska regeringarna inte längre få hindra den inre marknaden genom åtgärder för att skydda sina egna marknader och företag. "Det betyder även att de ska skapa de bästa förutsättningarna för investeringar och samtidigt skydda utsatta konsumenter", menar Günther H Oettinger.

EVA-BRITT SVENSSON

 

Kritiska EU-fakta nr 136 november 2014