Nu kräver vi SVEXIT

Dagen efter EU-toppmötet 19 februari meddelade David Cameron att Storbritannien folkomröstar den 23 juni om landet skall vara kvar i EU. Denna folkomröstning ”blir ett av de största beslut som landet fattar i vår livstid ” säger Cameron.

På presskonferensen efter EU-toppmötet framställde Cameron sig som segrare genom att det så kallade avtalet ”ger Storbritannien en särskild ställning inom EU” och att avtalet innebär en ”reformerad union”. Cameron sade också: ” Vi kommer aldrig att vara med i en EU-superstat, vi kommer aldrig att gå med i euron och vi kommer aldrig att vara medlemmar av en framtida gemensam EU-armé.” Och i avsikt att rädda Storbritannien kvar i EU gick EU ledarna med på att begränsa den så heliga fria rörligheten och principen om likabehandling för inkommande EU-medborgare genom att begränsa socialförsäkringarna, en så kallad social nödbroms, ”under de första fyra åren som de arbetar” inom ramen för en sju-årsperiod.

Med denna ”seger” rekommenderar Cameron att landet ändå skall stanna kvar i unionen.  Till heder för Toryregeringen tillåts en fri åsikt bland regeringsmedlemmarna. Justitieminister Michael Grove och minst fem andra ministrar kampanjar för ett utträde. Grove säger att EU är ”föråldrat” och ”odemokratiskt” och att ”lagar som styr över medborgarna i det här landet beslutas av politiker från andra länder som inte har valts av oss och som vi inte kan avsätta”. Ett starkt stöd för BREXIT är också att Londons populäre borgmästare Boris Johnson anslutit sig till nej-kampanjen

Det är viktigt att notera att Storbritannien av EU-ledarna bara har fått lösa garantier som är juridiskt oklara, eftersom det inte är aktuellt att skriva om anslutningsavtalet med Storbritannien under överskådlig tid. På ett möte med diplomater från alla medlemsländer den 26 februari sade Camerons EU-rådgivare Daniel Korski att Cameron ska tala så tyst som möjligt om EU-uppgörelsen  och istället fokusera på att framhålla att Storbritannien är ”starkare, säkrare och klarar sig bättre” genom att vara kvar i EU.

Det finns olika bevekelsegrunder för att kräva en folkomröstning. Olika kampanjorganisationer i Storbritannien, från borgerliga näringslivsföreträdare som kräver frihet från EU:s regelstyrning, till fackliga aktivister som ser TTIP-avtalet och EU:s institutioner som ytterligare ett instrument för det transnationella, globala kapitalet att förstöra arbetsrätten och den offentliga sektorn, kräver gemensamt ett utträde ur EU.

EU är något helt annat idag än det som utlovades i folkomröstningen 1994. Svenska medborgare yngre än 40 år har inte fått rösta om Sverige ska vara medlem i EU. Efter Camerons dåliga uppgörelse med EU-ledarna finns det inte längre utrymme för en EU-kritisk ”tredje ståndpunkt” med syftet att reformera ett EU i ekonomisk, flykting och demokratisk kris.  Nu när Storbritannien folkomröstar den 23 juni, finns det inget skäl överhudtaget varför det svenska folket skall förvägras en folkomröstning. Det är som den oberoende vänstertidningen Flamman skriver i en ledare ”Alla folks frihet måste alltid vara utgångspunkten. Det är klart att ett annat Europa är möjligt – under ett annat samhällssystem. Men i det som råder nu, vad är poängen att vara med i det då?”.

För oss EU-motståndare är opinionsläget gynnsamt. Vi måste gammal som ung ta vara på det ökande intresset för vad EU egentligen är och uppmana medborgare och organisations-Sverige på alla nivåer att kräva att riksdagspolitikerna beslutar om en folkomröstning även i Sverige.

 

Jan-Erik Gustafsson

JAN-ERIK GUSTAFSSON

Kritiska EU-fakta nr 141 januari 2016