Sören Wibes tal i Göteborg den 15 juni:
Vårt Nej till EU och EMU är ett ja till 
världen, solidariteten och rättvisan

 -  För nästan exakt tio år sedan meddelade dåvarande statsminister Ingvar Carlson att Sverige skulle söka medlemskap i EU. Beskedet kom som en fullständig överraskning för landets befolkning. På det sättet var det symptomatiskt för det sättet som EU driver politik:
 
I slutna rum och möten sitter en liten och avskild elit och avgör länders och folks öden. Folket får sedan besked om den framtid som beslutats åt dem. Det är en ordning som för tankarna till några rader av Berthold Brecht: "Stora män skriver pakter - lille man, skriv ditt testamente."

Tio år av EU-anpassning och EU-medlemskap har förändrat Sverige. Det gäller små saker, som hur skyltar skall vara utformade eller vad som får kallas choklad. Men det gäller också politiskt betydelsefulla förhållanden, som på vilka områden marknadskrafterna skall härska och hur vår demokrati skall utvecklas. 

EU är ett politiskt jätteprojekt som i små steg skall omvandla Europa. Först frihandelsområde, så en kommission och sedan ett parlament, följt av en inre marknad, nu en gemensam valuta, imorgon gemensamma skatter, en "insatsstyrka" som förvandlas till en armé, en "utrikespolitisk talesman" som förvandlas till en utrikesminister och en kommissionsordförande som i morgon tituleras president.

Så glider en kontinent av demokratiska och självständiga stater över i en elitstyrd stormakt. 

Sveriges lagar skrivs inte längre i den svenska riksdagen utan i Bryssel. Och bland de som för pennan finns nu både Italiens fascister och Österrikes rasister. Var det verkligen detta vi röstade om när vi anslöt oss till EU? Gav vi verkligen våra folkvalda i uppdrag att avskaffa landets självständighet? 

Svaret är nej. 

EU är ingen politiskt neutral statsbildning, det är inget öppet politiskt landskap som ligger framför oss, där vi fritt kan välja väg och framtid. I EU:s grundlag finns redan inskrivet vilken politik som kan och får föras.
 
Den politiken är marknadsliberalismen. 

I portalparagraferna för EU (och EMU) står uttryckligen att unionen skall föra "en ekonomisk politik i enlighet med principerna för en öppen markandsekonomi med fri konkurrens".

Det är vad som skiljer EU från demokratiska statsbildningar. Det finns inte en demokrati i världen där man i grundlagen skrivit in politikens innehåll. Och det är detta som gör EU till storföretagens favoritprojekt. EU:s lagstiftning har blivit ett mäktigt verktyg för att driva den ekonomiska politiken åt höger, med privatiseringar, avregleringar och markandsanpassning. 

När vi gick med i EU tog vi samtidigt ett stort steg ut ur det svenska välfärdssamhället. 

Lyckas man nu också föra in oss i EMU innebär det att vi stänger dörren bakom oss, låser och slänger bort nyckeln.

EU förvandlar Europa till en marknadsplats. Det är Bryssels framtidsvision: en enda stor marknad där människor, djur, mat: allt är handelsvaror och allt skall forslas över kontinenten, styrda endast av marknadskrafterna. Jag tror jag talar för alla här när jag säger att detta är inte vår vision av framtidens Europa.

Det är nog med vinstintresse!
Det är nog med frihet för kapitalet!
Det är nog med marknad! 
Det är inte det Europa vi vill ha, det är inte den framtid som lockar oss! 

Där markanden får breda ut sig får demokratin maka på sig.
För att stärka demokratin och mångfald i landet har vi t ex presstöd. Men nu mumlas det i Bryssels korridorer att de svenska presstödet strider mot EU:s konkurrensregler. 

Här, och i liknande fall, måste vi agera kraftfullt: villkoren för vår demokrati är inte förhandlingsbara, de skall inte underkastas en samling traktat där fixeringen vid konkurrens som överordnad ideologi gränsar till fanatism! 
Budskapet till Bryssels klåfingriga byråkrater måste vara kristallklart: 
Håll tassarna borta från vår demokrati!

Vi kräver ett slut på hemlighetsmakeri och på de lyckta dörrarnas politik. 
Vi är trötta på styrda debatter och så kallade informationskampanjer vars enda syfte är at göra unionen mer populär. 

Vi kräver respekt också för de folkomröstningar som gå emot EU-elitens vilja. 

Vi kräver ett slut på den odemokratiska röta som trängt långt in EU-bygget.

När 90-talet gick in och Sverige ansökte om medlemskap talades det mycket om det välstånd som den inre marknaden och de så kallade fyra friheterna skulle ge oss. Då hade Sverige 80000 arbetslösa, nu har vi dubbelt så många.
 
Och hur blev det med friheterna? 
Ja, det första som infördes var total frihet för kapitalet. Det har man till och med skrivit in i grundlagen: alla hinder för kapitalets fria rörlighet är förbjudna. En Tobinskatt strider tex. mot EU:s fördrag och text. 

Men för människorna? 

Där bygger man nu med Schengen murar runt Europa och där bygger man nu raskt upp en armé som skall kunna operera på vitt skilda ställen i världen. Det är inte rätt väg för Europa.

Vi lever i en tid som kännetecknas både av omätbart överflöd och en bottenlös fattigdom och förnedring. Men det går inte att bygga en mur så hög att den kan stänga ute fattiga människors hopp och förtvivlan, eller det dåliga samvetet hos dem som haft turen att födas inne i värmen. Och det går inte att skapa en armé så stark att den i längden kan stå emot kraven på en rättvis fördelning av jordens resurser. 

EU har valt fel väg för att lösa detta århundradets problem. 

Vi EU-motståndare anklagas ofta för att vara isolationister. 
Men vår demonstration uttrycker inte en vilja till nationell isolering. 
Vårt alternativ är inte den trångsynta nationalismen eller den unkna rasismen. 

Vårt alternativ är solidaritet, internationellt och nationellt. 
Vi skall inte bygga murar runt Europa utan vara solidariska med de förtryckta folken i tredje världen, och med de människor här hemma som inte anses uppfylla marknadens krav på tillräcklig vinst.

Vårt Nej till EU och EMU är ett Ja till världen, solidariteten och rättvisan.

SÖREN WIBE

Kritiska EU-fakta Nr 71 September 2001