Lars Calmfors blundar
för verkligheten
|
|
Så har då Lars Calmfors,
regeringens expert på EMU, bestämt sig. I en artikel i DN
förklarar han att han nu har ändrat åsikt. Vid förra
utredningstillfället, 1997, ansåg han att skälen mot ett
medlemskap övervägde. Nu anser han att skälen för ett Ja
överväger även om, som han säger, det inte rör sig om
några stora vinster.
Var det någon som blev
förvånad? Inte jag i varje fall. Jag har sett detta mönster
upp- repas alltför många gånger, nämligen att av regeringen
opartiska utredare gång på gång lyckas hamna i en för
regeringen bekväm
ståndpunkt. Och detta enbart genom att följa objektiv
vetenskap, något subjektivt tyckande är det naturligtvis inte
fråga om.
|
Sören Wibe,
ekonomiprofessor,
ordf i Socialdemokratiska
EU-kritiker och andre vice
ordf i Folkrörelsen Nej till EU
|
Förra gången, 1997, hade en
rekommendation om ett Ja till EMU utan tvivel direkt avvisats av
såväl regering som folk. Efter EU-anslutningen fanns en
kompakt majoritet mot EMU och en folkomröstning då var det som
regeringen minst av allt önskade. Nu är läget något
annorlunda, opinionen verkar just nu vara på väg för en
anslutning och som genom trolleri så ändrar sig samtidigt den
objektiva verkligheten.
VETENSKAPEN, som 1997 varnade för en
EMU-anslutning, talar nu för en sådan. Det känns tryggt.
Annars finns det ju en hel del
som har hänt som - skulle man kunna tro - talar mot ett
EMU-medlemskap. Världen är mitt inne i en lågkonjunktur som
vi ännu inte vet hur den slutar. Sverige, där efterfrågan på
telekom och IT fallit kraftigt, har kunnat parera detta
med genom att vi haft en rörlig kurs som sänkts och därmed
förbilligat våra varor. I Finland är läget annorlunda, där
är man ansluten till Euron och t ex den finska skogsindustrin
har fått se sina marknadsandelar krympa snabbt.
Och så har vi fallet Argentina.
Där beslöt regeringen för några år sedan att knyta sin
valuta till dollarn. När dollarn sedan stigit så går landet
från den ena katastrofen till den andra. Arbetslösheten är
skyhög, lönerna för de offentliga har sänkts med 15 procent,
utlandsskulden enorm och stigande. Andra och tredje
generationens invandrare från Europa står nu i kö framför
konsulaten för att söka sig bort från eländet. Argentina är
det idag tydligaste exemplet på vad en fast växelkurs, eller
vad som är detsamma, en gemensam valuta, kan leda till.
Men vetenskapen vandrar vidare,
obekymrad av sådana futiliteter som utvecklingen i Sverige,
Finland eller Argentina. Euron skall införas i Sverige. Kronan
skall avskaffas. Det finns bara en hake, nämligen att beslutet
måste konfirmeras i en folkomröstning. Det tror man skall gå
lätt nu när opinionen ser ut att svänga. Jag är övertygad
om att man blir grymt besviken.
SÖREN WIBE
Kritiska EU-fakta Nr 72 December
2001
|
