EMU
- SKOLAN
Omröstningen
närmar sig
|

Sören Wibe,
ekonomiprofessor,
ordf i Socialdemokratiska
EU-kritiker och andre vice
ordf i Folkrörelsen Nej till EU
|
Molnen
skingras. Statsministern talar äntligen om när folkomröstningen
om EMU skall hållas. Allt pekar nu på våren 2003, en
tidpunkt som egentligen är alldeles för tidig. Det bästa
hade givetvis varit att vänta och se hur EMU fungerar
över en hel konjunkturcykel, dvs. kanske ytterligare
2-3 år. Och det nästa bästa hade varit att vänta åtminstone
ett år efter riks- dagsvalet, så att saken hunnit
debatterats ordentligt.
|
Men EMU-motståndarna sätter,
som vi vet, inte dagordningen, det gör anhängarna. Det var
inte annat att vänta att de skulle sikta på en tidpunkt som
verkar bra deras del.
Säkerligen är omröstningen koordinerad med den omröstning
som skall ske i England. Där är motståndet mycket hårdare,
och stabilare, än här, och givetvis vill man då ha den
svenska omröstningen först.
Opinionssiffrorna går just nu
ja-sidans väg, men det finns ingen anledning att misströsta.
Under ett år kan mycket hända. EU-kommissionen har nyligen
tagit Tyskland (och Portugal) i örat för att man har ett för
stort budgettunderskott, och det kan bli en god läxa för dem
som på allvar tror att EMU är ett medel för att föra en
expansiv finanspolitik "Spara mer i det offentliga"
det är vad EU-kommissionen säger, både till Tyskland och övriga
EMU-medlemmar. Och de gör det med stöd av EMU:s grundlag,
kapitel "Stabilitetspakten".
Konjunkturbarometern faller
fortfarande. Det EMU som skulle lösa Europas ekonomiska
problem gör entré tillsammans med stigande arbetslöshetssiffror
och fallande börser. Det kunde börjat bättre.
Utgången av omröstningen i
Sverige hänger på många saker. En är organiseringen. Min
bestämda uppfattning är att vi denna gång skall gå fram
varje organisation för sig, enade av ett nätverk där
deltagande organisationer informerar varandra om sina kampanjer.
Att tänka sig en "styrelse" eller gemensam
kampanjledning är fåfängt. EMU-motståndet bör visa hela sin
bredd och varje organisation bör, liksom fallet är på
Ja-sidan, att rikta in sig mot just sin speciella målgrupp.
Centerpartiets inställning kan
bli avgörande. Om Centerledningen vågar på allvar föra ut
det EMU-motstånd som partiet tagit ställning för, så kan det
rädda såväl partiet som omröstningen. Om Centerpartiet
tvekar, eller i värsta svänger i frågan, blir läget mycket
svårare. Sakligt betyder kanske Centerledningens beslut kanske
inte så mycket, men mediamässigt är det en stor sak Tre
partier bakom Nej-sidan är 50 procent mer än bara två.
Det är vidare uppenbart att
Nej-sidan inte skall acceptera den enkla formuleringen Ja eller
Nej till EMU, utan rikta ljuset mot det verkligt konkreta:
Vill du behålla eller avskaffa den svenska Kronan?, Vill du har
mer eller mindre union? Vill du ha mer eller mindre
centralstyrning från Bryssel? Vill du att Sverige skall bestå
som självständig nation? Så skall frågorna ställas, för
att riktigt beskriva det konkreta innehållet en EMU-anslutning.
Kan vi föra ut att det är det
saken handlar om så vinner vi.
SÖREN WIBE
Kritiska EU-fakta Nr 73 Februari
2002
|