Irländarna har blivit mer och mer kritiska till EU

Patricia McKenna

PATRICIA MC KINNA valdes in 1994 till EU- parlamentet för det gröna partiet på Irland. Hon arbetade tidigare som konstnär och lärare. I de allmänna valen fick de gröna cirka fem procent av rösterna. Sin liten­het till trots spelade partiet en viktig roll opinionsarbetet inför folkomröstningen förra året om Nicefördraget. McKenna utarbetade med två andra EU-parlamentari­ker "Fem principer för reformering av EU", vilket var en av grund- bultarna i kampanjen Nej till Nice-fördraget.

– Vilken var huvudkritiken mot Nice­fördraget i folkomröstningen?
– Vi på nej-sidan tog upp den grund­läggande frågan att EU är odemokratiskt och det därför är fel att hänskjuta ännu mer beslutsmakt till Bryssel. Över 20 000 förordningar, direktiv eller andra rättakter bakbinder idag de nationella parlamenten. Vi var inte emot en utvidgning av EU, utan påtalade att Nicefördraget inte var nå­gon förutsättning för utvidgningen. Det senare gjordes ju till ett stort propagandanummer från ja-förespråkarnas sida.

– Finns det några särskilda regler för folkomröstningar på Irland? Är de t.ex. bindande?

Irland har en konstitution, som bara ändras genom en folkomröstning. Ett nej en folkomröstning innebär att förslag till ändring fallen Varje enskild medborg­are kan klaga hos High Court, och i sista instans Supreme Court, ifall han eller hon anser att ett beslut av regeringen eller parlamentet strider mot konstitutionen. Det har faktiskt också hänt, 1986 och 1995 i två olika frågor. Då måste folkomröstning hål­las.

– Räknade ni med en seger i folkomröst­ningen?

– Irländarna har blivit mer och mer krit­iska till EU. Vid omröstningen om Maastricht 1992 röstade en överväldigan­de majoritet för, vid omröstningen om Am­sterdamfördraget 1997 vann ja-sidan med minskad marginal, 62-38, och i juni 2001 vann nej-sidan med 54-46. Resultatet kom därför inte som en total överraskning, även om vi blev oerhört glada.

- Det har sagts att EU-kommissionen direkt blandade sig i folkomröstningen på Irland. Har du några konkreta belägg för det?

- Ja, det gavs tyvärr flera exempel på det. Även tidigare har kommissionen blandat sig i interna irländska angelägenhet. Inför omröstningen om Amsterdamfördraget gav Kommissionen ut en broschyr som propa­gerade för fördraget. Nu gjorde kommissi­onären Bums ett uttalande där han upp­manade irländarna att rösta ja. Efter omröstningen i juni publicerade David Sullivan - en av kommissionens chefstjänstemän - en artikel i 
Irish Times där han kritiserade de politiska partierna på Irland för att ha gjort för lite under kampanjen. Publiceringen skedde naturligtvis med kommissionens fulla stöd.

– Vad kommer att hända nu på Irland? Blir det en ny folkomröstning?

– Det politiska etablissemanget är för ett centraliserat EV. Det var endast tre små partier som arbetade mot Nicefördraget De Gröna, Sinn Fem och Socialist Party. Därför agerade den sittande regeringen strid med resultatet för folkomröstningen genom att inte kräva av de andra 14 med­lemsstaterna att Nicefördraget måste om­förhandlas. Irlands utrikesminister till och med förklarade att de andra länderna kun­de fortsätta med de nationella ratificeringa­rna. Jag är övertyg om att ja-sidan inte kommer att respektera folkets beslut i om­röstningen. De kommer att komma igen med en ny omröstning, troligen till hös­ten 2002, efter de allmänna valen på Ir­land. Därför är det viktigt att vi håller motståndsfanan fladdrande. Jag tror att EU-vinden har vänt. Vi måste mobilisera det ir­ländska folket.

ULF KARLSTRÖM

Kritiska EU-fakta Nr 73 Februari 2002