Om Sverige går med i EMU så försvinner möjligheten att föra en egen penningpolitik. Beslut om räntor, penningmängd och växelkurspolitik förs över til centralbanken i Frankfurt.

Denna förlust av ett ekonomisk-politiskt vapen måste kompenseras på något sätt menar utredningen. Och enda sättet är då att stärka finanspolitiken, dvs den politik som förs med skatter, subventioner och liknande.

Men hur skall nu finanspolitiken stärkas? Utredningen ger svaret, nämligen med att öka överskottet i statens budget. Det kan låta behagligt, men innebär konkret att staten måste öka sina inkomster (alltså höja skatterna) alternativt sänka utgifterna (dvs genomföra nedskärningar i den offentliga verksamheten) Kort sagt

Vad utredningen alltså kommer fram till är att ett medlemskap måste betalas, antingen i form av högre skatter eller hårdare nedskärningar. "Säg ja till EMU - det kostar dig bara 500 kronor i månaden". Det är alltså en lämplig slogan inför den kommande EMU-omröstningen.

LO:s krav på så kallade buffertfonder, dvs att löntagarna skulle bygga upp egna fonder för att möta olika krissituationer inom EMU avvisades.

Detta mottogs inte väl av LO som nu kräver en god tid för att diskutera hela frågan. Först till hösten skall LO:s ledning ta ställning till om man ska rekommendera medlemmarna att rösta för en svensk anslutning  EMU. Ledningen har då att stämma de krav som ställdes på den senaste LO-kongressen. Förmodligen leder LO:s hållning till att omröstningen skjuts upp till hösten 2003.

Utredningen var nog tänkt som en klang- och jubelfest för Ja-sidan. Nu blir den nog istället ett viktigt skäl för svenska folket att rösta Nej. Ibland kan utredningar som genom sin sammansättning borde garantera ett visst politiskt utfall ge oväntade resultat.

SÖREN WIBE

Kritiska EU-fakta Nr 73 Februari 2002