Hösten 2001 utgav EU:s Conflict Prevention Network en tjock rapport om tillgängliga "preventive capacities i världen och i förordet riktas särskilt tack till svenska utrikesdepartementet för dess engagemang för en aktiv fredspolitik i EU-regi. Den så kallade Rapid Reaction Force med

60 000 soldater kommer att vara klar att sättas in först 2003, men i den långa listan över EU:s "capacities for conflict prevention" noteras att det sedan 2000 finns tillgång till "snabbt beslutsfattande, samordning av militära och civila krishanteringsverksamheter". Dessutom har EU-rådet möjligheter till "snabba diplomatiska reaktioner, tidig varning, fact­finding".

EU-kommissionen förfogar över en Enhet för konfliktförebyggande en Rapid Reaction Mechanism, sanktionsinstrument, fältgrupper och mycket annat. Dessutom har EU:s medlemsländer, enligt redogörelsen, betydande militära och civila fredsverk­tyg som EU redan i dag skulle kunna samordna.

EU har alltså politiska och materiella möjligheter att ingripa i freds- främjande och konfliktlösande syfte. Därför blir man förbluffad över att statsminister Göran Persson gång på gång lägger hela ansvaret för att ingripa i den katastrofala Mellanösternkrisen på USA - och att han inte ens nämner EU som möjlig aktör.

Vad som behövs nu är ett antal politiska, diplomatiska och militära åtgärder:

1. Erkänn Palestina som stat. Enligt Osloavtalet skulle den palestinska staten ha etablerats 1999. Yassir Arafat avstod från att utropa den efter påtryckningar från bland annat EU. Läget skulle varit annorlunda om Palestina varit en erkänd stat - då skulle till exempel Arafats begäran om skyddstrupper inte ha kunnat nonchaleras.
   
2. Bojkotta Israel i enlighet med EU:s handelsavtal med Israel. Göran Persson avvisar "totalbojkott" av Israel med argumentet att det "inte löser konflikten". Har sanktionerna mot Zimbabwe löst proble­men där? Mot en afrikansk före detta frihetskämpe som spårat ur och förfuskat ett val inför EU snabbt och effektivt sanktionen En vit, ökänd återfallsbrottsling som struntar i mänskliga rättigheter och FN-beslut går fri. Vari ligger logiken?
   
3. Skicka fredstrupper till Palestina. USA lär inte gå med på ett FN-mandat, men frågan är om ett sådant behövs. Den israeliska ockupationen är enligt mängder av FN-beslut illegal och palestiniernas demokratiskt valde ledare har begärt skyddstruppen Det skulle kunna räcka med kvalificerad majoritet eller ett beslut generalförsamlingen för att skicka truppen

Är det omöjligt att skicka en FN-styrka är EU­länderna, enligt den ovan relaterade redogörelsen fullt kapabla att göra en insats:

- soldater från IV (gärna samarbete med OSSEI.) landsätts i Egypten och Jordanien och rullar in i  Palestina En del kan också luftlandsättas eller komma per båt till Gaza. Skyddstrupperna placeras ut längs ”gröna linjen”, gränsen från den 5 juni 1 967 mellan Israel och Palestina. Det är inte konstigare än art det 1957-67 stod FN-trupper på gränsen mellan Israel och Egypten.

Göran Persson tror inte att något land vill bidra med trupp "om Israels armé motsätter sig det" (TT 3 april). Men vilken rätt har Israels armé att motsätta sig att trupper på palestiniernas begäran går in i Palestina? Skulle den israeliska armén börja skjuta på europeiska fredstrupper

Jag har svårt att tro det. Fanatiska bosättare och ortodoxa fundamentalister kan komma att sätta sig till motvärn men en israelisk regering kan inte förklara krig mot Europa.

EU har nu en chans att visa att hela uppbyggnaden av en gemensam utrikespolitik faktiskt syftar till att främja freden. Att "fredsprojektet" inte är en bluff.

Per Gahrton
EU-parlamentariker för miljöpartiet

Kritiska EU-fakta nr 74 Maj 2002