Ingela Mårtensson
förste vice ordförande i 
Folkrörelsen Nej till EU

”Sverige är militärt alliansfritt. Denna säker- hetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikt i vårt närområde, har tjänat oss väl.”

Detta är vad som blev kvar av neutraliteten i den nya svenska säkerhetspolitiska doktrinen, som antogs av riksdagen i februari i år. Neutraliteten förpassas till historien. I och för sig övergav vi neutraliteten i och med att vi gick in i Europeiska unionen. Vi kan därmed knappast göra trovärdigt för omvärlden, att vi skulle vara neutrala i händelse av krig. Javisst, den nya doktrinen är en anpassning till vekligheten.

Men varför sa man inför folkomröstningen, at tvi skulle kunna behålla neutraliteten även om v gick med i EU? Jo, därför att då hade svenska folket antagligen röstat nej i omröstningen 1994. Därför har man valt strategin att steg för steg smyga oss in i ett gemensamt försvar i EU. Detta sker i nära samarbete med den militära alliansen Nato. Dessutom samordnas vapenindustrin inom EU, där Sverige deltar aktivt.

I Köln antogs 1999 en deklaration om gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik med hela skalan av uppgifter från konfliktförebyggande och krishantering till fredsframtvingande

Bland annat framhölls att ”I detta syfte måste unionen ha förmågan att till självständigt handlande, som stöder sig på trovärdiga militära styrkor, möjlighet att besluta sig för att använda dem och vara redo till detta.”

Då lugnande statsminister Göran Persson oroliga fredsvänner med att det handlade om minröjning.

När det ett halvår senare blev klart att en insatsstyrka skulle skapas och Sverige skulle delta med 1 900 man, Jas-plan, stridsvagnar, u-båt, med mera så förklarades det med att nu hade ju konflikten i Kosovo inträffat. Den konflikten hade varit akut sedan 1989!

Kursen EU:s säkerhetspolitik var utstakad redan i Maastrichtfördraget – det fördrag som vi folkomröstade om 1994. Sedan motiverar man de olika stegen mot ett gemensamt försvar med skilda händelser i världen. Sedan den 11 september 2001 gäller kampen mot terrorism. I den kampen verkar det mesta vara tillåtet.

I vår nya säkerhetsdoktrin står det också att ”Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten”

Maastrichtfördraget står det att unionen behöver militär kompetens för att sydda dess intressen.

Man frågar sig vilka intressen?

Inte handlar det om minröjning – var så säker. Insatsstyrkan ska kunna ingripa i konflikter inom en radie på 4 000 km från Bryssel, det vill säga långt utanför den europeiska kontinenten.

EU har ambitionen att bli supermakt jämbördig med USA och därför behövs egna militära styrkor. Många trodde säkert på ja-sidans argumentering inför folkomröstningen om medlemskap att EU är ett fredsprojekt. Ur många är det som tror det idag?

Om de svenska medborgarna  hade fått klart för sig att Sverige skulle delta i en europeisk militär insatsstyrka i samarbete med Nato, hade de då röstat ja till medlemskap i EU?

Den utveckling som har varit på det säkerhetspolitiska området sedan Sveriges inträde i EU motiverar i sig en ny folkomröstning om hela medlemskapet.

Kritiska EU-fakta nr 74 Maj 2002