|
Nej till
EMU Sverige ut ur EU!
Under 90-talets sista hälft rådde några år
det helt unika förhållandet att regeringar där
socialdemokratiska partier dominerade eller
ingick hade kvalificerad majoritet i EU:s
lagstiftande ministerråd. Detta var en unik
period som nu tillhör en svunnen tid. I land
efter land i EU har regeringarna skiftat färg,
från röda eller rödgröna koalitioner till mörkblå
allianser med mer eller mindre tydliga bruna
inslag. Efter Spanien, Italien, Österrike,
Danmark och Portugal kom turen i maj till
Holland, I juni röstar Frankrike, i höst
Tyskland.
|
|
Eva-Britt
Svensson,
förste vice ordförande i
Folkrörelsen Nej till EU
|
I
efterhand kan man fråga varför så lite
gjordes för att vrida EU till vänster när
socialdemokraterna satt i regeringen i l3 av
EU:s 15 medlemsstater. Förklaringarna är säkert
flera. Men en viktig orsak är att genomförandet
av EMU inte gav utrymme för annat än
traditionell åtstramningspolitik och
inflationsbekämpning. EMU är konstruerat så
att den ekonomiska politikens innehåll ligger
fast, oavsett kulör på de politiker som utses
i allmänna val i medlemsstaterna. |
De
som kraftfullast engagerat sig för ett ett
medlemskap i EMU, är den politiska högern organiserad
i moderata samlingspartiet och folkpartiet (ny)liberalerna
samt storföretagsledarna
i Svenska Arbetsgivare- föreningen och Industriförbundet, numera
fusionerade i den nya utomparlamentariska
kamporganisationen Svenskt Näringsliv.
Varför?
Jo, helt enkelt därför att EMU-projektet till sitt
politiska innehåll är ett uttalat marknadsliberalt högerprojekt.
Med Sverige i EMU ökar marknaden sitt inflytande, och
den politiska - eller demokratiska - styrningen av
ekonomi och minskar i motsvarande grad.
Välfärdsavrustningen
underlättas och påskyndas. EMU-regelverket anger inte
enbart hur besluten ska fattas, utan låser fast den
ekonomiska politikens innehåll. Sverige blir fördragsmässigt
förhindrat att föra en politik för full sysselsättning,
utbyggnad av den offentliga sektorn och förstärkande
av det sociala skyddet,. Det är som om riksdagen skulle
besluta att skriva in moderaternas ekonomiska politik i
den svenska grundlagen!
Att
säga nej till svenskt deltagande i EMU:s tredje steg
med gemensam valuta och centralbank, borde därför vara
en självklarhet för alla som inte röstar på Bo
Lundgren eller är avlönade av Svenskt Näringsliv!
Men
det räcker inte med att säga nej till valutaunionen.
Som EU-medlem har Sverige redan tagit två steg in i
EMU vilket hindrar oss från att föra en ekonomisk
politik som utgår från våra förhållanden och egna
prioriteringar. Dagens välfärdsavrustning och
marknadisering är resultat av en politik som Sverige är
tvungen att föra som EU-medlem - oavsett hur det blir
med EMU:s tredje steg.
Som
EU-medlem deltar Sverige med liv och lust i
militariseringen av EU. Inom några år ska Bryssel
skicka ut hundratals stridsflygplan och krigsfartyg och
tiotusentals, ja kanske hundratusentals soldater och
officerare, till krigshärdar runt om i världen där
stormakterna inom EU anser sig ha intressen att skydda.
Den svenska neutraliteten är redan skrotad och den
militära alliansfriheten blir allt mer en chimär.
Som
medlem i EU är den svenska parlamentariska demokratin
satt på undantag. Den folkvalda riksdagen har i mångt
och mycket reducerats till ett transportkompani som har
att omsätta och tillämpa beslut tagna av EU:s
ministerråd i Bryssel,
EU-parlamentet Strasbourg och EU-domstolen i
Luxemburg. Om vi vill återupprätta den parlamentariska
demokratin och neutralitetspolitiken; om vi vill återuppbygga
den i mångt och mycket raserade offentliga sektorn och
sociala välfärden, då måste vi frigöra Sverige från
den tvångsmässiga tröjan som medlemskapet i EU innebär.
Därför: Nej till EMU!
Sverige ut ur EU!
Ledare:
Kritiska
EU-fakta nr 75 Juni 2002
|
