Etablissemanget räds en folkomröstning

EU:s ledare våndas över kommande folkomröstningar och beslut om EU-författningen.Den brittiska tidningen Independant ger uttryck för Jacques Chirac och Tony Blairs oro: ”Om det skulle vara folkomröstning idag, så skulle vi förlora den.” Den franske regeringschefen Raffarin är i Le Figaro bekymrad över att ja-sidans övervikt i den interna omröstningen inom det franska socialistpartiet i början av december inte blev tillräckligt stor, 58 procent för författningen och 42 procent emot. Situationen var liknade inför Maastrichtomröstningen 1992, och då kunde Mitterrandregimen få ja i folkomröstningen bara med en ytterst liten marginal.


Jan-Erik Gustafsson,
ordförande i
 Folkrörelsen Nej till EU


Även det svenska EU-etablissemanget oroar sig, som trots att en bra bit över 100.000 namn har samlats in förnekar svenska folket en folkom-röstning. Men ingen i etablissemanget frågar sig på allvar varför en majoritet av folket är emot EU-författningen.

Det mest EU-vänliga av alla partier, Folkpartiet liberalerna, presenterade nyligen en rapport ”Utanförskapets karta” som visar att ett nytt socialt landskap har vuxit fram med det svenska EU-medlemskapet, ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende och maktlöshet. År 1990 var det bara tre bostads-områden i Sverige som kunde klassas som verkligt utsatta. Idag är de hela 136. Samtidigt har områden med extremt lågt sysselsättning, under 50 procent, ökat från nio till 91. Tio år med EU visar att ”innanförskapets” välsignelser om jobbtillväxt och bättre välfärd bara varit tomma löften.

EU:s mångfald av direktiv angriper själva samhällsorganisationen. Skolor, sjukhus, äldrevård, post, el, tele, järnväg, etc har marknadsutsatts och privatiserats. Idag drivs var tredje gymnasieskola i privat regi, och de här ”fristående” skolorna expanderar kraftigt. De betalas med skattepengar. Allt fler kommunala skolor tvingas lägga ned i brist på resurser.

Enligt EU:s postdirektiv unionens postmarknader år 2009 vara fullt privatiserade inklusive brevförsändelser. Den svenska regeringen har inte protesterat. Efter tio år med avreglering blir bokslutet: priset på frimärken har dubblerats, antalet postanställda har minskat med mer än 30.000, kassaverksamheten har avvecklats, de traditionella postkontoren har lagts ned och ersatts med in- och utlämningsställen i dagligvaruaffärer, bensin-stationer etc. Posten som tidigare gav ett överskott till staten, drivs nu med stora underskott, vilket inte hindrat ledningen att bygga ett storslaget skrytkontor i Solna.

Etablissemanget har presenterat dessa problem i välfärden, som om de inte har något med EU att göra. Det holländska ordförandeskapets premiärminister Jan Peter Balkende förklarade i november: ”Vilka förändringar har vi behov av? Vi måste ta bort alla hinder för företagen […] Mjuka upp anställningsvillkoren[…]  Reformera socialförsäkrings-systemen”.  Och Balkende förtydligade sig genom att säga att det nu handlar om att sätta på sin plats ”nationella aktionsplaner för att genomföra Lissabonstrategin”.

Denna strategi har den svenska regeringen ställt sig bakom till sista kommatecknet. Strategin, som har blivit en integrerad del i EU-författningen, stryker under nödvändigheten av att ”liberalisera” den offenliga servicen, konkurrensutsätta och privatiserar allt som överhuvudtaget är möjligt, sänka skatter och avgifter för företagen, förbereda en offensiv för att försämra arbetslöshets-, social- och pensionsvillkor samt luckra upp anställningsvillkoren för att gynna korttidsanställning och så kallade ”atypiska” jobb.

Detta är en folkfientlig politik som angriper välfärdssystemet i dess grundvalar, som inte längre går att dölja. Det är därför EU-etablissemanget fruktar en folkomröstning och undviker i det längsta att ens informera om och diskutera EU-författningen.


Jan-Erik Gustafsson, ordförande

Kritiska EU-fakta nr 94 Januari 2005

 

Tillbaka eller Startsidan