|
Även det svenska EU-etablissemanget oroar sig, som trots att
en bra bit över 100.000 namn har samlats in förnekar svenska
folket en folkom-röstning. Men ingen i etablissemanget
frågar sig på allvar varför en majoritet av folket är emot
EU-författningen.
Det mest EU-vänliga av alla partier, Folkpartiet
liberalerna, presenterade nyligen en rapport ”Utanförskapets
karta” som visar att ett nytt socialt landskap har vuxit
fram med det svenska EU-medlemskapet, ett landskap präglat
av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation,
bidragsberoende och maktlöshet. År 1990 var det bara tre
bostads-områden i Sverige som kunde klassas som verkligt
utsatta. Idag är de hela 136. Samtidigt har områden med
extremt lågt sysselsättning, under 50 procent, ökat från nio
till 91. Tio år med EU visar att ”innanförskapets”
välsignelser om jobbtillväxt och bättre välfärd bara varit
tomma löften.
EU:s mångfald av direktiv angriper själva
samhällsorganisationen. Skolor, sjukhus, äldrevård, post,
el, tele, järnväg, etc har marknadsutsatts och
privatiserats. Idag drivs var tredje gymnasieskola i privat
regi, och de här ”fristående” skolorna expanderar kraftigt.
De betalas med skattepengar. Allt fler kommunala skolor
tvingas lägga ned i brist på resurser.
Enligt EU:s postdirektiv unionens postmarknader år 2009
vara fullt privatiserade inklusive brevförsändelser. Den
svenska regeringen har inte protesterat. Efter tio år med
avreglering blir bokslutet: priset på frimärken har
dubblerats, antalet postanställda har minskat med mer än
30.000, kassaverksamheten har avvecklats, de traditionella
postkontoren har lagts ned och ersatts med in- och
utlämningsställen i dagligvaruaffärer, bensin-stationer etc.
Posten som tidigare gav ett överskott till staten, drivs nu
med stora underskott, vilket inte hindrat ledningen att
bygga ett storslaget skrytkontor i Solna.
Etablissemanget har presenterat dessa problem i
välfärden, som om de inte har något med EU att göra. Det
holländska ordförandeskapets premiärminister Jan Peter
Balkende förklarade i november: ”Vilka förändringar har vi
behov av? Vi måste ta bort alla hinder för företagen […]
Mjuka upp anställningsvillkoren[…] Reformera
socialförsäkrings-systemen”. Och Balkende förtydligade
sig genom att säga att det nu handlar om att sätta på sin
plats ”nationella aktionsplaner för att genomföra
Lissabonstrategin”.
Denna strategi har den svenska regeringen ställt sig
bakom till sista kommatecknet. Strategin, som har blivit en
integrerad del i EU-författningen, stryker under
nödvändigheten av att ”liberalisera” den offenliga servicen,
konkurrensutsätta och privatiserar allt som överhuvudtaget
är möjligt, sänka skatter och avgifter för företagen,
förbereda en offensiv för att försämra arbetslöshets-,
social- och pensionsvillkor samt luckra upp
anställningsvillkoren för att gynna korttidsanställning och
så kallade ”atypiska” jobb.
Detta är en folkfientlig politik som angriper
välfärdssystemet i dess grundvalar, som inte längre går att
dölja. Det är därför EU-etablissemanget fruktar en
folkomröstning och undviker i det längsta att ens informera
om och diskutera EU-författningen.
Jan-Erik Gustafsson, ordförande
Kritiska EU-fakta nr 94
Januari 2005
Tillbaka eller Startsidan
|
