Den svenska modellen står på spel i Vaxholmskonflikten

Konflikten mellan fackförbundet Byggnads och det lettiska byggbolaget Laval un Partneri har fått mycket uppmärksamhet.Företaget har efter anbudsförfarande fått två uppdrag i Stockholmsområdet;  ombyggnad av en skola i Vaxholm och av en villa i Djursholm. Arbetarna kommer från Lettland och jobbar på lettiska avtal.Fackförbundet Byggnads kräver svenska kollektivavtal.

Det lettiska företaget säger att det är berett att skriva kollektivavtal med minimilönen 109 kronor i timmen. Enligt Byggnads skulle det innebära en diskriminering av de lettiska byggjobbarna om de till skillnad från svenska automatiskt bara skulle få minimilön.

Dessutom finns det fackliga farhågor om att det skulle innebära en press nedåt på svenska löner, om utländska företag ständigt lägger sig på minimilöner. Genomsnittslönen för en byggnadsarbetare i Stockholmsregionen ligger på 145 kronor i timmen.

Diskussionerna inleddes under våren men någon uppgörelse nåddes aldrig och i oktober varslade därför Byggnads om blockad för att tvinga fram ett avtal. Byggnads har därefter fått stöd av Elektrikerna, Transport och en rad andra LO-förbund.
– Detta är en mycket viktig konflikt. Det handlar om den svenska modellens framtid. Ska avtal och lagar gälla i Sverige eller inte? säger Torgny Johansson, ordförande i Byggettan.

Laval un Partneri stämde i början av december Byggnads inför Arbetsdomstolen.

I stämningsansökan hävdar byggföretagets advokat Anders Elmér att Byggnads åtgärd både är mer diskriminerande och mer oproportionell än vad EU:s fördrag tillåter.

Anders Elmér hävdar också att Sverige inte har infört EU:s regler om utsänd arbetskraft på rätt sätt (det så kallade utstationeringsdirektivet). Och att Laval un Partneri därför inte enligt svensk lag är skyldigt att betala en viss svensk lönenivå.

– Vi anser att Byggnads agerande strider mot EG-rätten på två punkter. Dels diskriminerar de ett utländskt företag, dels hotas den fria rörligheten i EU. Diskriminering av utländska företag är förbjudet i Romfördraget, som tar över till och med svensk grundlag, säger Anders Elmér.

Strax före jul konstaterade Arbetsdomstolen att Byggnads stridsåtgärder kan fortsätta. Den grundlagsfästa konflikträtten inskränks, enligt AD, inte av EU-fördrag eller EU-rättslig lagstiftning.

Domstolen gör en egen tolkning av en statlig utredning från 1994 (före det svenska EU-medlemskapet) där utredaren Sven-Hugo Ryman visserligen konstaterar att Lex Britannia (ett av de lagrum blockaden handlar om) möjligen skulle kollidera med EU-rätten, men att svensk lag sannolikt klarar sig ändå.

AD vet inte, utan är högst osäker. Men domstolen fastslår ändå att ”de aktuella stridsåtgärderna såvitt kan bedömas på föreliggande utredning (Rymans)”, är tillåtna.

Men AD:s beslut var inte enhälligt; arbetsgivarsidan ville att blockaden skulle upphöra i väntan på ett yttrande från EU-domstolen.
Svenskt Näringsliv skrev i ett pressmeddelande att man beklagade AD:s beslut.

– Vi noterar att domstolen är oenig. Därför finns det så mycket större anledning att inhämta EG-domstolens förhandsbesked innan AD avgör målet, kommenterade Svenskt Näringslivs vd Ebba Lindsö.
AD:s beslut var interimistiskt. Ett definitivt beslut väntas först senare under våren.

Den lettiska regeringen beslöt i början av december att klaga på Sverige hos EU-kommissionen. Anmälan gäller inte specifikt fallet Vaxholm. Riga vill att kommissionen avgör om Sverige med sina lagar om facklig konflikträtt lever upp till EU:s krav på fri rörlighet för arbetskraft och tjänsteföretag.

Den svenska regeringen har gett sitt stöd till de svenska facken och klargjort att konflikträtten är grundlagsskyddad och inte i strid med EU-rätten.

Arbetslivsminister Hans Karlsson har upprepat att alla företag behandlas lika och att den svenska avtalsmodellen och det svenska sättet att införliva EU:s så kallade utstationeringsdirektiv har granskats och godkänts av EU.

I EU-direktivet finns en hård kärna av arbetsrättsliga skyddsregler som ett gästande företag ska följa. Det gäller förmåner som semester, föräldraledighet samt arbetsmiljö- och arbetstidslag om minimilön.

I utstationeringslagen, som bygger på direktivet, har Sverige emellertid valt att helt utesluta direktivets regel om att den utländska arbetskraften minst ska ha rätt till minimilön som i de flesta EU-länder är reglerad i lag eller så kallat allmängiltigt kollektivavtal.

I Sverige är det kollektivavtal som ska hindra social dumpning, något som framgår av utstationeringslagens förarbeten. Lagstiftaren har utgått från att facken ser till att gästande arbetstagare får svenska kollektivavtal.
EU-direktivets huvudprincip är att det i nationell lag ska göras tydligt vilka regler som ska gälla för tillfälligt gästande företag.

Men Tore Sigeman, professor vid Uppsala universitet, anser inte att Sverige har fyllt sina förpliktelser beträffande lönedelen.

Frågan är vad som händer om kollektivavtal tvingas fram med svenska lönenivåer. Ett sådant krav kan uppfattas som ”social protektionism” som, enligt Tore Sigeman, skulle kunna stå i strid med grundprinciperna i EU-fördraget om fri rörlighet för tjänster.

Om facken däremot väljer att kräva minimilöner är det helt godtagbart, anser Tore Sigeman.

Lex Britannia, som ingår i MBL, medbestämmandelagen, skulle, enligt Tore Sigeman, också kunna vara i fara vid en rättslig prövning.

I Vaxholmsfallet har invänts att företaget redan har ett kollektivavtal med en lettisk fackförening. Dömer man enbart efter svensk lagtext (vilket AD gjorde i sitt interimistiska yttrande 20 december) är detta inget hinder mot att svenska fackföreningar tar till stridsåtgärder för att undantränga det lettiska avtalet. Lex Britannia tillåter nämligen stridsåtgärder mot en utländsk arbetsgivare i det läget, trots att en svensk arbetsgivare skulle vara skyddad mot att hans avtal undanträngs helt.

EU-rättens förbud mot olika behandling av utländska och inhemska företag gör det diskutabelt om det är tillåtet, anser Tore Sigeman.

Vilken bedömning EU-domstolen skulle göra är långt ifrån självklart. Om domstolen går på företagets linje och förklarar att det inte är skyldigt att följa svenskt kollektivavtal, innebär det dödsstöten för den svenska modellen på arbetsmarknaden.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 94 Januari 2005

Tillbaka eller Startsidan