Brysselbyråkraterna angriper fackliga rättigheter 

För en tid sedan tvingades det lettiska byggföretaget Laval un Partneri packa ihop och åka hem utan att slutföra det omskrivna skolbygget i Vaxholm. Blockaden från LO-förbundet Byggnads och ytterligare åtta fackförbund omöjliggjorde en fortsättning.

Men det innebär inte att Vaxholmskonflikten är till ända. Striden mellan Laval un Partneri och Byggnads rullar vidare i Arbetsdomstolen – och kanske så-småningom i EU-domstolen. I konfliktens centrum står Lex Britannia.

Fackföreningarna har idag rätt att begära svenska kollektivavtal när utländska företag med egna anställda utför arbete i Sverige. Detta gäller även om företaget är bundet av avtal från hemlandet. Och om det är nödvändigt har facket rätt, med stöd av den så kallade Lex Britannia, att ta till stridsåtgärder för att sätta kraft bakom orden.

Den 14 juli 1988 anlöpte fartyget M/S Britannia Skandiahamnen i Göteborg. Det gick under cypriotisk flagg och hade filippinsk besättning som arbetade för slavlöner. Sjöfolksförbundet lade en nyanställningsblockad mot fartyget och Transportarbetareförbundet en sympatiblockad mot lastning och lossning för att få ett så kallat ITF-avtal.

Arbetsdomstolen förklarade strids-åtgärderna otillåtna. De ombordvarande sjömännen hade redan kollektivavtal. Effekterna av domen, Britanniadomen, var att svenska fackföreningar inte kunde vidta stridsåtgärder för att undantränga utländska kollektivavtal med sämre villkor.

I praktiken innebar domen att utländska företag skulle kunna komma till Sverige och dumpa lönerna här med avtal som de tecknat i sina hemländer, så kallad social dumping. I det här fallet gällde det ett filippinskt slavlöneavtal mot ett ITF-avtal med rimliga anställningsvillkor för de anställda.

Vissa effekter av denna negativa dom, undanröjde den socialdemokratiska regeringen genom ett tillägg till MBL, den så kallade Lex Britannia 1991. Paragraf 42 i MBL gjorde det nu tillåtet för en svensk fackförening att ta till stridsåtgärder för att få till stånd ett svenskt kollektivavtal med en utländsk arbetsgivare som redan har tecknat ett kollektivavtal med sämre villkor för de anställda.Som en av grunderna i Laval un Partneris talan mot Byggnadsarbetareförbundet och Elektrikerförbundet anges att Lex Britannia strider mot EU-rätten.

– Skitprat. Man rör ihop flera saker. Lex Britannia handlar om rätten till fackliga stridsåtgärder och fackliga stridsåtgärder råder inte EU över, utan det gör medlemsstaterna själva, säger LO:s avtalssekreterare Erland Olausson.

Men Tore Sigeman, professor vid Uppsala universitet, anser att Lex Britannia skulle kunna vara i fara vid en rättslig prövning.

I Vaxholmsfallet har invänts att företaget redan har ett kollektivavtal med en lettisk fackförening.

Dömer man enbart efter svensk lagtext är detta inget hinder mot att svenska fackföreningar tar till stridsåtgärder för att undantränga det lettiska avtalet. Lex Britannia tillåter nämligen stridsåtgärder mot en utländsk arbetsgivare i det läget, trots att en svensk arbetsgivare med ett redan gällande avtal skulle vara skyddad mot att hans avtal undanträngs helt.

Meningen med Byggnads blockad tycks vara att helt undantränga det lettiska avtalet. EU-rättens förbud mot olika behandling av utländska och inhemska företag gör det diskutabelt om det är tillåtet, anser Tore Sigeman.

Konflikträtten betraktas som en nationell angelägenhet, något EU inte ska syssla med, menar LO:s Erland Olausson. Hur kan det då vara diskutabelt om svenska Lex Britannia står sig vid en prövning?

– Det är ett argument som kan anföras. Men det finns inget hinder mot att EU-domstolen prövar Lex Britannia. I EU-rätten ska visserligen inte införas regler om stridsåtgärder men frågan är om ämnet därmed helt undantas också från rättsliga prövningar i domstolen, säger Tore Sigeman.

Det skulle inte vara första gången EU-byråkratin angriper fackliga rättigheter med den inre marknaden som förevändning. För några år sedan ingrep EU-kommissionen mot en konflikt i Helsingfors hamn.

De finska hamnarbetarna vägrade godta att estniska arbetare arbetade i hamnen med estniska löner. De finska arbetarna satte den estniska båten i blockad och vann fallet i finsk domstol. Men EU-kommissionen skrev till de finska myndigheterna och ansåg att de åtgärderna stred mot den fria rörligheten mellan Estland och Finland som redan då fanns avtalad mellan länderna.

Om inte Lex Britannia skulle vara tillåten skulle Sverige tvingas att byta system på arbetsmarknaden. Då skulle vilket taskigt avtal som helst gälla i Sverige utan att fackföreningarna skulle kunna göra motstånd. I alla fall inte med legala medel.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 95 April 2005

Tillbaka eller Startsidan