|
Nästa stora
bakslag för EU-etablissemanget ser ut att bli
folkomröstningen i Frankrike den 29 maj. När president
Jacques Chirac för några månader sedan utlyste
folkomröstningen syntes ja-sidan gå mot en säker seger. Men
i april har ett antal opinionsundersökningar visat att
nej-sidan har en tydlig majoritet på 52-55 procent som
tänker rösta nej. De senaste månaderna har det franska
folket mobiliserats i omfattande sociala protester,
demonstrationer och strejker mot den av Raffarinregeringen
EU-drivna nedskärningspolitiken för att uppfylla ett otal
EU-direktiv och tillfredställa stabilitetspaktens budgetkrav.
De
offentliganställda har i stora skaror tagit till gatorna för
att försvara sina lönekrav. Ungdomar i franska gymnasier har
tillsammans med ett stort antal lärare över hela landet
protesterat mot utbildningsminister Fillons ansträngningar
att i enlighet med den EU-dirigerade så kallade
Bolognaprocessen liberalisera det nationella
utbildningssystemet. Anställda på det franska
"Vattenfall" (EdF) har protesterat mot ökad grad av
privatisering i enlighet med EU:s eldirektiv, och över hela
landet protesterar borgmästare mot bolagiseringen av
posthantering i enlighet med EU:s postdirektiv.
Genom att
kritisera Bolkesteins tjänstedirektiv, som bygger på artikel
144 i konstitution, försöker den franska regeringen hindra
överströmningen av väljare från ja-sidan till nej-sidan. I
Frankrike har det blivit särskilt tydligt att allt fler
fransmän uppfattar försämringar i vardagen och välfärden
som dirigerade av EU-politiken.
Inte undra på
att EU-etablissemanget räds ett franskt nej. I Europas
ledande ekonomitidning Financial Times beskriver kolumnisten
Wolfgang Munchau ett fransk nej som "alltför
fruktansvärt att tänka på", och en fransk
regeringstjänsteman i Bryssel talar om "en fruktansvärd
situation". Situationen för ja-kampanjen förbättrades
inte efter det socialistpartiets ledare Francois Hollande
uppträdde tillsammans med gaullistpartiets kronprins Nicholas
Sarkozy på omslaget till Paris-Match 17 mars båda i samma
svarta kostym, vit skjorta och slips.
Liksom en
majoritet av de socialdemokratiska väljarna i Sverige säger
nej till konstitutionen så tänker mer än 50 procent av
socialistväljarna att rösta nej. Stora grupper inom
gaullistpartiet arbetar också för ett nej. Konservativa på
högerkanten som Philippe de Villier driver kampanj till
försvar av franska nationella intressen. Frankrike är ett
land med 36.000 kommuner, som alla har en borgmästare. Stora
delar av borgmästarorganisationen är engagerade i
nej-kampanjen till försvar av kommunal och offentlig service.
Den största franska centralorganisationen CGT slöt i
februari upp på nej-sidan och uppmanar sina medlemmar att
rösta nej till konstitutionen till försvar för den
nationella arbetsrätten. Stora delar av socialistpartiets
medlemmar på vänsterkanten uppmanar till nej-röstning, då
de anser att konstitutionen är alltför
"marknadsliberal"
För oss i Sverige gäller det
att öka trycket för en folkomröstning även i Sverige.
Överlämnandet av de imponerande 120.000 namnen från
nätverket folkomröstning.nu med krav på folkomröstning
till demokratiministern Jens Orback 22 mars blev en medial
framgång. Ministern sade att en folkomröstning inte var
aktuell i dagsläget, men tillade att "ingenting är
ristat i sten". Det går inte längre att tiga ihjäl
EU-konstitutionen, som hittills varit regeringens taktik. I
ökande grad går inte längre det svenska folket på alla
enfaldiga argument som framförs av det EU-vänliga
politikeretablissemanget för att undvika en folkomröstning.
Jan-Erik Gustafsson, ordförande
Kritiska EU-fakta nr
95 April 2005
Tillbaka eller Startsidan
|
