Transports ordförande Per Winberg
- Jag önskar att vi lämnar EU

Svenska Transportarbetareförbundet, som är det tredje största fackförbundet inom LO, har agerat väldigt aktivt i EU-frågan. Först på nej-sidan inför första folkomröstningen, sedan i EMU-kampanjen och nu för en folkomröstning om EU:s nya grundlag.

Vad är skälen till att ni har lagt ner så stor kraft på EU-frågorna?

– Vi är ett förbund med väldigt många internationella anknytningspunkter. Vår konkurrenssituation försämras med helt öppna gränser. Det har bara gynnat kapitalet. De använder sig av löneskillnader och anställningsvillor som konkurrensfaktorer, säger Per Winberg, Transports ordförande.

– När det nu drabbar byggindustrin börjar plötsligt LO intressera sig. Men den här utvecklingen har vi slagits mot i ett tjugotal år när det gäller gränsöverskridande trafik. Om man öppnar upp ännu mer kommer det att bli enorma problem med att bevaka våra kollektivavtal och vår välfärdsstruktur. Jag tycker att alla våra argument har besannats i efterhand av detta inträde i EU.

Har ni samma problem med lönedumpning som Byggnads och Metall?

– Ja. När det var femton länder i EU var vi någorlunda konkurrenskraftiga mot Frankrike, Tyskland, Holland och Belgien. Men i förhållande till Portugal, Spanien och Grekland finns inte samma konkurrensförutsättningar. Svenska företag etablerar sig i de här länderna och sätter greker eller portugiser i bilarna som kör till Sverige och tillbaka på deras avtal, och tar samtidigt arbetstillfällen från svenska företag med helt andra lönevillkor.

– Nu har de öppnat upp Estland, Lettland och Litauen. Det går inte att konkurrera mot dem. Trettio mil från Sverige har vi löner som ligger ungefär i nivå med vad Kina har.

Skulle du vilja ha långvariga undantagsregler?

– Ja, det var det vi krävde när det gällde de nya länderna för vi såg att nu blir det rena katastrofen. Men det sa ju LO, regeringen och socialdemokratiska partiet nej till. Nu fick vi i och för sig LO med på ett slags kravlista som skulle kunna tas i anspråk, men man känner att det rinner ut i sanden.

Tjänstedirektivet ingår väl också i EU:s strävan, även om det ligger på is för närvarande?

– Ja, tjänste- och hamndirektivet, där hade vi en jättekamp. Det blev förlikningsprocess, men ingen förlikning. Och då föll ju förslaget. Men EU-kommissionen har ett nytt hamndirektiv på gång. De ger sig inte.

– När det gäller tjänstedirektivet gjorde vi faktiskt en gemensam uppvaktning hos EU-kommissionen med bevakningsbranschen i Sverige, som man får betrakta som seriösa. Det fuskas inte med villkor och kollektivavtal. Nu sker det en etablering av allsköns konstiga bevakningsbolag. Från Hells Angels till folk som är arbetslösa, som tar på sig att stå utanför en port. Sådant finns det till exempel i USA, där de för 25-30 kronor i timmen står utanför någon port i säckiga, skräpiga och smutsiga kläder för att öppna dörren. De tillhör bevakningen. Sånt har vi inte i Sverige. EU-kommissionen har synsättet att vi måste sätta nivåerna på minsta möjliga nivå. Det innebär kravlöshet, avreglering, liberalisering och att låta kapitalet bestämma.

För ett par månader sedan sa Byggnads ordförande Hans Tilly, att om inte hoten mot kollektivavtalen undanröjdes, så ifrågasatte han EU-medlemskapet.

– Det förvånar mig att han sa det, han var ju en av förespråkarna för EMU-inträdet. Men det är väl bra att de vaknar till. Detta medlemskap är ett stort fiasko, och en stor hämsko för svensk arbetarrörelse. Jag kan inte se att vi gjort något genom EU-medlemskapet, ur arbetarrörelseperspektiv, som vi inte kunde ha gjort genom att stå utanför.

Tror du att det är möjligt att lämna EU och återupprätta det nationella självbestämmandet och demokratin?

– Ja, det tror jag. Just nu anser jag att det är önskvärt. Eftersom jag inte kan se att Sverige, och de som jag företräder och svensk arbetarrörelse företräder, fått några förtjänster av detta. Det har varit uppoffringar och försämringar hittills, så jag kan inte säga annat än att det är önskvärt att samarbetet bryter ihop. Jag har en känsla av att tiden talar för vår sak.

Lars-Ivar Juntti

Kritiska EU-fakta nr 95 April 2005

Tillbaka eller Startsidan