Konstitutionen - ett
manifest för nyliberalism
"Jag växte
upp med hoppet om Europa som ett verktyg för solidaritet. Men
vi har blivit förrådda", skriver den belgiske
Oxfam-aktivisten Raoul Marc Jennar i Europé – la trahison
des élites, som av Le Monde Diplomatique utnämnts till
Årets Bok 2004.
Inledningsvis
citeras den häromåret bortgångne franske sociologen Pierre
Bordieus pregnanta sammanfattning av EU:s hyckleri: "EU
säger inte vad det gör och gör inte vad det säger."
Inte minst gäller
detta EU:s agerande inom WTO. Trots stundtals u-landsvänlig
retorik har EU ställt inte mindre än 109 krav om
"liberalisering" till fattiga länder, till exempel
att Chile skall avskaffa en regel som kräver att 85 procent
av de anställda i utlandsägda företag skall vara chilenare
och att Egypten skall slopa sina offentliga monopol för
vatten, energi, transporter och byggande.
Jennar hävdar att
EU är ännu mer aggressivt än USA när det gäller att gynna
sina egna företags intressen!
Men det handlar
inte bara om EU:s relation till u-länderna. Med förslaget
till EU-författning, menar Jennar, "blir de europeiska
folken underställda ett EU som fullständigt ansluter sig
till den nyliberala globaliseringens syften". Ett exempel
är "rätten till arbete" som finns inskriven i de
flesta EU-länders egna konstitutioner. Nu föreslås att
EU-författningen skall garantera "rätten att
arbeta", vilket är något helt annat.
Jennar ger
mängder av liknande exempel. Och konstaterar:
"Marknadens absoluta överhöghet blir inte längre en
sak för väljarna att ta ställning till. Det blir
hädanefter en del av EU:s regelverk. Något som inte får
diskuteras."
EU-författningen
handlar inte, som normala författningar, om politikens
spelregler, utan också om politikens innehåll. Jennar
utropar förtvivlat: "Det är inte en konstitution, det
är ett manifest för nyliberalism!"
Det reellt
existerande EU har inte särskilt många likheter med diverse
vänsterdrömmar om EU som en progressiv motvikt mot USA.
EU-författningen
låser läger för årtionden framöver. Därför uppmanar
Jennar alla progressiva människor att rösta nej i kommande
folkomröstningar, precis som för övrigt också franska
Attac gör.
PER GAHRTON
Per Gahrton
Kritiska EU-fakta nr 95 April 2005
Tillbaka eller Startsidan
|