Margot Wallströms Plan D - demokratisk kosmetika

Äntligen, tänker jag, när jag ser att kommissionär Margot Wallström skriver om plan D – att demokratisera EU. Det är nämligen bristen på demokrati som är och har varit grunden för många medborgares kritik och motstånd mot EU. Både här i Sverige och i övriga EU-länder.

Men det är förvånansvärt att det ska behövas folkomröstningar med starka nej-resultat i Frankrike och Holland för att Margot Wallström ska inse bristen på demokrati i EU-systemet. Det kan väl ändå inte var en nyhet för någon engagerad i EU-frågorna? Bristen på demokrati inom EU har ju alltid varit den centrala kritiken mot EU.

När jag fortsätter att läsa artikeln blir jag djupt besviken. Demokratifrågan tas inte på allvar. Demokrati betyder, som vi alla vet, folkstyre eller folkmakt. Men Margot Wallström skriver ingenting om att stärka medborgarnas makt.

Ingenting om att återföra makt till medborgarna. Ingenting om att ge någon makt tillbaka till de folkvalda i parlamenten. Istället andas hela artikeln om att med en ny kommunikationsstrategi (av EU betald propaganda), europeiska mötesplatser och europeiskt offentligt rum ska medborgarna acceptera och lära sig att EU är bra.

Men eftersom demokrati innebär folkmakt så kan inte bristen på demokrati i EU-systemet lösas med kommunikation och så vidare. Så länge det inte handlar om verkligt och reellt inflytande för medborgarna så är det endast en form av demokratisk kosmetika. Artikeln ger mig uppfattningen att plan D inte handlar om att förändra innehållet, bara förpackningen. Det är inte att lösa EU:s demokratibrister.

Istället kan artikeln tolkas som att medborgarna inte förstår sitt eget bästa, men med mer och dyrare informationssatsningar från EU så avhjälps problemet.

Det är att förringa medborgarnas vilja att vara med och ha reellt inflytande över de politiska beslut som formar både vår vardagliga tillvaro och framtiden. Dialog, kommunikation, mötesplatser, ja allt detta är viktiga inslag i demokratin, men utan rätten att kunna påverka besluten, så består demokratibristen.

Trots EU:s egna regelverk – som entydigt slår fast att om så endast ett land säger nej till fördragsändringar så faller förslaget – får vi veta att godkännandeprocessen ska fortsätta. Ska vi medborgare uppfatta att det är demokrati när man varken bryr sig om vad befolkningar beslutar eller ens vad regelverket stadgar? Naturligtvis uppfattas det som att makthavarna i EU-systemet både frågar och lyssnar till folket, men förutsättningen är att de får det svar de vill ha.

Jag vet att Margot Wallström som EU-kommissionär inte får ta emot råd eller instruktioner, varken från medborgare eller parlament, men jag ger ändå följande tips till henne:

Lyssna inte endast bättre på medborgarna utan ta också konsekvenserna av "lyssnandet". Ge medborgarna tillbaka rätten att påverka besluten. Det innebär konkret en helt annan väg än det konstitutionsförslag som nu avvisats. Istället för att ytterligare överföra makt till EU:s institutioner och ytterligare förstärka den nyliberala politiken så återför makten till medborgarna och de nationella parlamenten.

Låt medborgarna besluta om politikens innehåll och ha inte politiken inskriven i fördrag eller grundlag. Antingen medborgarna vill ha EU:s nyliberala politik eller en annan politisk inriktning så ska den beslutas genom demokratiska val, inte vara grundlagsfäst.

Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker (v) och 
förste vice ordförande i Folkrörelsen Nej till EU

Kritiska EU-fakta nr 96 Juli 2005

Tillbaka eller Startsidan