Chirac och Blair kunde inte enas om EU:s långtidsbudget

EU:s stats- och regeringschefer lyckades inte nå en uppgörelse om en ny långtidsbudget för perioden 2007-2013. Storbritannien och ytterligare fyra länder – Holland, Spanien, Finland och Sverige – kunde inte acceptera det kompromissförslag som presenterades.

Frågan om EU:s nya långtidsbudget var EU-toppmötets andra problem, jämte EU-konstitutionen. Här har förhandlingarna pågått hela våren utan resultat. Medlemsländerna slåss var och en för sig för att få så mycket som möjligt ur EU:s budget.

Långtidsbudgeten ska gälla perioden 2007-2013. Förhandlingen handlar dels om hur mycket pengar EU-länderna ska betala in till EU-kassan, dels om hur dessa pengar sedan ska fördelas till olika stödformer och olika länder.

EU-kommissionen lade tidigt ett förslag som uppgick till 1.025 miljarder euro för hela perioden. Kommissionens förslag motsvarade 1,26 procent av EU:s sammanlagda bruttonationalinkomst (BNI).

Kommissionens förslag har haft stöd av de nya medlemsländerna och av Spanien, Portugal och Grekland.

Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Holland, Österrike och Sverige protesterade omedelbart mot kommissionens förslag. Budgeten får inte vara mer än en procent av BNI, var deras motbud. I euro innebär det 815 miljarder för perioden.

 Sverige och de fem andra länderna krävde också att deras stora nettobetalningar till EU-kassan skulle korrigeras. Sverige betalar årligen cirka 24 miljarder kronor till EU och får tillbaka drygt 10 miljarder.

Nettobetalarnas problem hade kommissionen tänkt lösa genom att avskaffa Storbritanniens rabatt på EU-avgiften som i år uppgår till 4,6 miljarder euro. Den brittiska budgetrabatten beviljades 1984 efter en hård kampanj av dåvarande premiärministern Margaret Thatcher.

Tony Blair har vägrat att ens tala om rabatten om EU inte samtidigt skär ner på jordbruksstödet, som i stor utsträckning går till Frankrike.

Frankrike har i sin tur vägrat diskutera jordbruksstödet och hänvisat till att jordbrukspolitiken, enligt ett tidigare beslut ska ligga fast till 2013.

I detta låsta läge lade ordförandelandet Luxemburg fram ett kompromissförslag inför regeringschefernas förhandlingar på toppmötets andra dag.

I pengar innebar förslaget 870 miljarder euro, vilket motsvarar 1,06 procent av BNI. Tanken att använda den brittiska rabatten för att kompensera nettobetalarna var borta. Försvunnen var också tanken att nu skära i jordbruksutgifterna.

För att få en överenskommelse erbjöd mötets ordförande Jean-Claude Juncker lite åt alla. Enskilda länders särintressen skulle "köpas ut". 20 av medlemsländerna verkade redo att gå med på en uppgörelse. Då var även frågor som tidigare betraktats som tabu uppe till diskussion. Inte bara den infekterade striden om Storbritanniens kontroversiella rabatt på EU-avgiften, utan även en möjlig revision av jordbrukspolitiken, som Frankrike kämpat hårt för att bevara.

Tyskland – som är EU:s största bidragsgivare – hade tidigare funnits bland dem som krävt att EU:s totala utgifter ska ned till 800 miljarder euro. Men förbundskansler Gerhard Schröder accepterade under förhandlingarna kompromissförslagets nivå på 870 miljarder euro.

Vid elvatiden på kvällen stod det dock klart att Storbritannien vägrade ge vika från sitt krav på bibehållen rabatt. Dessutom krävde britterna en översyn av unionens kostsamma jordbrukspolitik under den innevarande budgetperioden. De formuleringar som föreslagits ansågs alltför vaga. Holland, Spanien, Finland och Sverige tog rygg på Storbritannien och vägrade också att acceptera kompromissförslaget.

Jean-Claude Juncker konstaterade på presskonferensen efter toppmötet att "stora ansträngningar" ändå gjordes av dem som ville gå framåt "i denna svåra stund för Europa".

Mellan raderna i Junckers uttalanden anades bitterhet mot de länder som spräckte budgetuppgörelsen, inte minst Storbritannien. "Det var några få, inte majoriteten" som gjorde att det inte gick att komma överens sade han.

Nu blir det Storbritannien, som är EU:s nästa ordförandeland, som ärver budgetfrågan.

Och när Juncker fick frågan om med vilka känslor han 1 juli lämnar över EU:s ordförandeklubba till brittiske premiärministern Tony Blair svarade han trumpet:

– Jag har inga råd att ge.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 96 Juli 2005

Tillbaka eller Startsidan