Nu avslöjas EMU-anhängarnas lögner om räntan

Riksbanken sänker reproräntan med en halv procentenhet, från 2,0 till 1,5 procent. Beslutet innebär att Sverige får Europas lägsta styrränta näst efter Schweiz.

Kommer ni ihåg EMU-förespråkarnas lögnaktiga påståenden för två år sedan? Inför folkomröstningen om EMU hösten 2003 påstod tre socialdemokratiska regeringsledamöter med EMU-minister Gunnar Lund i spetsen att "Vi betalar ett pris för vårt utanförskap genom att svenska räntor ligger högre än räntan i euroområdet" (Svenska Dagbladet 11 januari 2003).

Statsminister Göran Persson lovade i sitt förstamajtal i Katrineholm ökade investeringar, lägre priser och lägre räntor, om de röstade ja till euron, och lockade villaägarna med bättre ekonomi: "Om du har hus eller villa ska du veta att du betalar väsentligt högre ränta än vad en finländare gör idag."

Statsministern hade läst Katrineholms-Kurirens bostadsannonser och räknat ut att en villaägare på orten, som betalat kring miljonen för sin villa, kunde tjäna pengar på ett EMU-medlemskap: "Det handlar om en tusenlapp i månaden i högre räntekostnader för att vi står utanför. Det är inget dåligt argument för en löntagare som faktiskt har svårt att få pengarna att räcka till. Det är det här det handlar om, och de pengarna tycker jag man kan använda till något annat", sade Persson.

Då, våren 2003, var ränteläget i euroländerna lägre än i Sverige. Europeiska centralbankens styrränta låg på 2,50 procent, medan Riksbankens reproränta var 3,50 procent.

Skillnaden förklarades av EMU-anhängarna som "ett pris" Sveriges tvingades betala för att vi stod utanför EU:s valutaunion.

EMU-motståndarna avfärdade detta påstående som politiskt trams och framhöll att ränteutvecklingen till övervägande del beror på faktorer som är oberoende av om ett land är med i EMU eller inte.

Olika räntenivåer speglar förhållanden i den övriga ekonomin, menade EMU-motståndarna. Har ett land massarbetslöshet och således lågt inflationstryck så kan man hålla lägre räntor. Har man hög sysselsättning och låg arbetslöshet så är vanligtvis räntan något högre – för att dämpa inflationstryck.

Om svenska folket valt att gå över till euron skulle det vara ECB i Eurotower på Kaiserstrasse 29 i Frankfurt, och inte Riksbanken vid Brunkebergstorg i Stockholm, som bestämmer räntan i Sverige.

ECB sätter sin styrränta för euroområdet utan att ta hänsyn till hur den ekonomiska konjunkturen eller strukturen utvecklas i ett enskilt land.

Om Sverige skulle drabbas av överhettning och inflation eller stagnation och arbetslöshet så skulle inte ECB att använda sin penningpolitik för att strama åt eller stimulera den svenska ekonomin. ECB kan bara sätta sin ränta efter hur situationen ser ut i euroområdets genomsnitt och där väger folkrika nationer som Tyskland, Frankrike och Spanien tyngst.

Så tack vare att svenska folket är klokare än merparten av dess valda företrädare, kan Riksbanken idag sänka den svenska räntan till en nivå som ligger under den Europeiska centralbankens.

Nu väntar vi bara på att Göran Persson ska räkna ut hur mycket en villaägare i Katrineholm har tjänat på att inte följa statsministerns dåliga råd.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 96 Juli 2005

Tillbaka eller Startsidan