Det är vår självbild som hotas

Som Bertrand Russell sa en gång: "Patrioter talar jämt om att dö för sitt land men aldrig om att döda för det." Och däri ligger väl en del av problematiken.

Alla människor vill se sig som goda. Tillhöra rätt sorts sida. Dö för rätt sorts saker. Och bomba skiten ur rätt sorts land. De flesta människor är dessutom övertygade om att de gör just detta. Att de väljer rätt sorts lag.

Men vad väljer vi? Eller kanske snarare, vad väljer Thomas Bodström åt oss? Att stå på de godas sida och utkämpa kriget mot terrorismen. Det låter bra.

I den här familjen slåss vi inte, sa pappan och gav sin son en örfil för att han knuffade till sin lillasyster vid bordet.

För att försvara ett öppet samhälle måste det finnas ett öppet samhälle kvar att försvara. Det fattar de flesta, alla utom en svensk justitieminister som har fått nya kompisar nere i Bryssel, och som uttalar sig om den nya rättslösheten på följande sätt: "Genom att arbeta på bred front värnar vi också om de mänskliga rättigheterna, inte minst för de människor som annars riskerar att falla offer i framtida terrorattacker."

Det är det som är perspektivet. Inte de avvisningar och utvisningar av människor som inte längre har rätt att få sin sak prövad i domstol. Inte frysningar av tillgångar, inte avlyssningar eller lagring av telefontrafik. Inte ens skyldig istället för skyldig tills det att motsatsen bevisats.

Thomas Bodström är orolig för att majoritetsbefolkningen riskerar att få sina mänskliga rättigheter kränkta. Men det största problemet med diskriminering och åsidosättande av rättssäkerheten har aldrig varit att speciellt många drabbas. Det största problemet är att de drabbade oftast är så få. För få för att märkas. För få för att göra uppror. För få för att utgöra ett hot mot politiker som vill sitta kvar. Händer det inte mig så händer det inte överhuvudtaget. Och händer det någon annan, så vet man aldrig riktigt om det har hänt.

Den stora massan har bara en enda sak att förlora på att de mänskliga rättigheterna kränks i kriget mot terrorismen. Vår egen självbild. Och chansen att kunna fortsätta att se sig som god.

LENA SUNDSTRÖM
Kritiska EU-fakta nr 97 December 2005

Tillbaka eller Startsidan