2002-11-26

Till partiledarna

Inför kommande partiöverläggningar om en folkomröstning om EMU

Folkrörelsen Nej till EU är en partipolitiskt oberoende organisation, som sedan tio år tillbaka bedriver opinionsarbete om EU. Organisationen står för en kritisk granskning av utvecklingen genom tidskriften ”Kritiska EU-fakta”, debattartiklar, hemsida på Internet, skriftserie, mm. Folkrörelsen Nej till EU har lokalavdelningar över hela landet samt en ungdomsorganisation.

Folkrörelsen Nej till EU var en mycket aktiv kampanjorganisation vid folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap 1994. Utifrån våra erfarenheter från den gången vill vi framföra följande synpunkter.

Det är viktigt ur demokratisk synvinkel, att det finns god tid för medborgarna att skapa sig en uppfattning om den Ekonomiska Monetära Unionen (EMU). Det är också viktigt att kampanjorganisationerna får möjlighet att förbereda sig på ett bra sätt. Därför kräver vi att den planerade folkomröstningen genomförs tidigast ett år efter beslut i riksdagen.

En annan viktig punkt är vad vi ska rösta om. Vid förra omröstningen var frågan mycket besynnerligt ställd och blev också starkt kritiserad. På röstsedeln stod

”Folkomröstning om EU-medlemskap

Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska Unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige ska bli medlem i EU i enlighet med de avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.

Anser Du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?

NEJ” (alt JA)

Vi kräver att frågan för omröstning denna gång måste formuleras enkelt och klart. Vi kräver att det bara finns två alternativ nämligen:

• JA till svenskt medlemskap i den Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU)
• NEJ till svenskt medlemskap i den Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU).

Resurserna på ja- respektive nej-sidan var mycket skevt fördelade 1994. En utvärdering gav vid handen att ja-sidan hade 20 gånger mer resurser än nej-sidan. Vissa menar att differensen var ännu större. Denna skevhet och orättvisa måste rättas till i kommande folkomröstning.

Svenskt Näringsliv har redan satsat betydande summor på att propagera för ett ja. Därtill kommer en mängd andra organisationer. Utifrån denna situation måste regering och riksdag anslå betydligt mer medel till organisationer, som driver kampanj mot EMU. Det bör också ställas krav på offentlig redovisning av anslag till ja- respektive nej-sidan.

De offentliga anslagen bör endast gå till kampanjorganisationer och inte till studieförbund. För några år sedan anslogs medel för spridande av kunskap om EMU, t ex via studiecirklar.

Folkrörelsen Nej till EU ansökte men fick inga pengar med hänvisning till att vi var en kampanjorganisation. Denna gång bör offentliga medel endast avsättas för kampanjorganisationer. Dessutom måste medlen delas ut i god tid och inte som förra gången några månader före omröstningen.

1994 sände UD och riksskatteverket ut information om folkomröstningen till alla medborgare för att ge sken av att det var ”neutral” information. Det blev en häftig debatt om de tendensiösa påståenden, som där förmedlades. Det var ingalunda någon objektiv information. Mot denna bakgrund anser vi att ingen information ska gå ut till medborgarna från offentliga myndigheter. Argumenten för och emot EMU bör endast presenteras av kampanjorganisationerna.

Med dessa synpunkter vill Folkrörelsen Nej till EU framföra våra förhoppningar om att det ska bli en demokratisk folkomröstning om EMU.

Med vänliga hälsningar

Ingela Mårtensson
Ordförande