2009-06-03 Pressmeddelande

Kommissionen och EU-parlamentet förbereder EU-skatter – vad vill EU-parlamentarikerna!

Lissabonfördraget innehåller ett avsnitt som kallas ”Unionens egna medel”. Det anger hur EU kan förse sig själv med nödvändiga ekonomiska resurser för att uppnå sina mål och genomföra sin politik. Det är helt tydligt att artikel 311  kommer att öppna vägen för ett överstatligt EU-baserat skattesystem, som på sikt kommer att göra EU:s budget fullt oberoende av medlemsstaterna. Varför diskuteras inte EU-skatter i EU-valkampanjen, vad vill EU-parlamentarikerna?

”Unionen skall se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik. Utan att det inverkar på andra inkomster ska budgeten finansieras helt av egna medel. Rådet ska, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet  och efter att ha hört Europaparlamentet, anta ett beslut med bestämmelser  om systemet för unionens egna medel. Inom ramen för detta kan nya kategorier av egna medel inrättas eller en befintlig kategori upphävas. Beslutet skall inte träda i kraft förrän det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser...” (artikel 311).

Artikeln formulerades ursprungligen av det s.k. Europeiska konventet, som i en konsensusprocess formulerade ett förslag till EU-grundlag, som senare omformulerades till ”Fördraget om upprättande av en europeisk konstitution” (röstades ned av de franska och nederländska folken 2005) och Lissabonfördraget (röstades ned av det irländska folket 2008). Handlingarna från konventet antyder att bevekelsegrunden var att EU skulle ”kunna förlita sig på egna medel i form av en europeisk skatt eller som en del av det nationella skattesystemet utan att detta skulle leda till utökat skattetryck för medborgarna”. Naturligtvis skulle detta minska mängden pengar för medlemsstaternas utgifter för investeringar i infrastruktur, hälso- och sjukvård och för ett stort antal andra behov.  Pengarna skulle istället kanaliseras till kommissionens budgetenhet, som en rapport från kommissionen nylighen ha avslöjat förlorat 6,5 miljoner euro per dag i bedrägerier och oegentligheter, eller totalt 1.4 miljarder euro under 2007.

Egna medel” är inkomster som finansierar EU:s budget, som fördragsmässigt ger EU rätt att uppbära skatter och avgifter inom ramen för ett procenttak av unionens bruttonationalprodukt. För närvarande faller ”egna medel” inom fyra kategorier: jordbruksavgift, avgift för gemensam förtullning, en procentandel av medel som följd av tillämpning av en gemensam momssats samt en andelssumma som bestäms vid den årliga budgetprocessen och som baseras på summan av nationella BNP.

Artikel 311 kommer att tillåta Rådet att uppnå finansiering av unionens många mål med nya kategorier av egna resurser. Dessa kan omfatta i stort sett vilka skatter och avgifter som helst; inkomstskatt, varuskatt, företagsskatt, fastighetsskatt, CO2-skatt, om Rådet enhälligt beslutar detta och det sedan bekräftas av medlemsstaterna. För Sverige innebär det ¾ majoritet i riksdagen, en majoritet som uppnåddes när Lissabonfördraget utan folkomröstning röstades igenom i riksdagen den 20 november 2008

En debatt nyligen i EU-parlamentet handlade om att ”säkra tillräckliga budgetmedel så att EU skall kunna möta sina politiska prioriteringar”. Debatten angav nya skatter som var aktuella i dialogen med de nationella parlamenten eller i kommissionens rapporter för att reformera de egna resurserna; moms, skatt på motorbränslen för transporter och annan energi, skatt på tobak och alkohol och skatt på företagsvinster. Andra möjligheter som föreslogs av EU-parlamentet var skatt på transporter och telekommunikation, ”ränteskatt”, eko-skatt, och skatt på sparande. Inför folkomröstningen på Irland 2008 kände irländska regeringen till dessa förslag, men teg om dem. Svenska regeringen Reinfeldt har också hållit tyst.

Det krävs att Europeiska rådet samtycker till nya skatteförslag. ”Rådet skall anta ett beslut...”, som det heter. Detta kommer inte att omfattas  av folkomröstning på Irland som i fallet med Lissabonfördraget, enbart samtycke av Irlands premiärminister i Europeiska rådet och därefter ett godkännande i irländska riksdagen. Antas fördraget i den påtvingade folkomröstningen till hösten kommer det således att ge grönt ljus till den irländske premiärministern och regeringen att säga ja till vilket skatteförslag som helst utan att behöva fråga det irländska folket i en folkomröstning. Därmed finns det ingen nationell konstitutionell spärr kvar för att förhindra framtida EU-skatter.

Det är viktigt att veta att de skatter som nu är aktuella inte är företagsskatter, som blev så uppmärksammade under den irländska folkomröstningskampanjen, men skatter som kommer att få allvarliga effekter på redan underminerad och försämrad offentlig service i samtliga medlemsstater, och som kommer att kännas i löntagarnas plånböcker – plånböcker som redan har urholkats av den finansiella och ekonomiska krisen, som nu drabbar EU:s medlemsstater fullt ut.

Folkrörelsen Nej till EU säger nej till alla former av överstatliga EU-skatter, och uppmanar allt opinionsstöd för ett andra Nej till Lissabonfördraget i den påtvingade folkomröstningen på Irland till hösten.

 

Jan-Erik Gustafsson
Folkrörelsen Nej till EU