2017-10-10

I Göteborg har de lokala politikerna lämnat över till bolaget ATM Terminals/Maersk att sköta driften av stora delar av hamnen. För att visa vem som bestämmer har bolaget varslat 140 hamnarbetare och under hösten bytt ut hamnarbetare mot väktare,tvångsförflyttat skiftarbetare och avskedat ett skyddsombud. Men hamnarbetarna
fortsätter kampen för att skydda sina löner, drägliga arbetsförhållanden, en offentligt driven hamn samt för en oberoende fackförening.

Bakom konflikten ligger EU:s politik och regelverk. Så har t.ex. i Spanien de senaste åren förts en facklig kamp mellan EU-kommissionen och hamnarbetarna, som önskar att försvara sina fackliga och sociala rättigheter. Här följer en fri översättning från danska av Ole Nors Nielsen publicerad i Folk i Bevaegelse nr 3 2017.

Hamndirektiven har länge varit upphov till konflikter i EU-systemet. Hamndirektiven nr 1 och nr 2 blev nedröstade i EU-parlamentet 2003 0ch 2006. Direktiven gick ut på att i EU-kommissionens tankevärld skulle monopolet på rätten att utföra offentlig hamnverksamhet brytas, så att alla utan kollektivavtal, utbildning, erfarenhet mm och
inte minst lågavlönade sjöfartsanställda skulle kunna ta över lossning och lastning i hamnarna.

EU-apparaten var klar över att ett tredje hamndirektiv riskerade också att bli nedröstat, så därför valde EU en ny strategi. Istället för att angripa alla länders hamnar och hamnarbetare blev den nya strategin att angripa ett land i taget. Grekland och Portugal var de första länder som blev påtvingade att ändra sina anställnings- och kollektivavtals-förhållanden.

Angreppen skedde under pågående finanskris, och kort sagt var dessa förändringar en förutsättning för att låna ut pengar till länder i den finanskris som EU själv skapat med sin fundamentalistiska nyliberala politik. Pengar togs genom åtstramningspolitiken från de enskilda medborgarna.

Under 2013 var det de spanska hamnarbetarna som skulle tyglas. Men det spanska parlamentet röstade emot de ålagda EU-förändringarna, då både parlamentet, arbetsgivarna och de hamnanställda var tillfreds med de rådande förhållandena med
vissheten om att hamnarna är en stor och viktig inkomstkälla i Spanien.

Men då EU inte respekterar demokrati och nationellt självbestämmande blev saken dragen inför EU-domstolen i början av 2014. Denna kom med ett rekordsnabbt utslag i slutet av 2014 som påtvingade Spanien att följa EU:s diktatur. Men ännu en gång
röstade EU-parlamentet mot utslaget. Därför utdömde EU-domstolen 2016 Spanien till böter på 100 miljoner danska kronor, som dock inte ändrade det spanska parlamentets inställning till de påtvingade bristerna.

Under hela denna period har de spanska hamnarbetarna varit i konflikt många gånger och med uppbackning av hamnarbetarna världen över. Dessa konflikter vände sig inte mot det spanska parlamentet utan mot EU-diktaten. I början av 2017 hamnade saken ännu en gång i EU-domstolen, som beslutade att Spanien skulle betala dagsböter på i
miljon kronor.

Väl medvetna om att EU inte skulle låta sig påverkas av hamnarbetarna en tredje gång och under alla omständigheter hålla fast vid sin odemokratiska rätt att detaljreglera i enskilda länder, så ingick hamnarbetarna och arbetsgivarna ett avtal. Detta säger att de
6 200 spanska hamnarbetarna behåller sin jobb och löner under tre år framåt, varefter de skall gå ner 10 procent i lön och några måste gå i pension. Dessvärre tillåter avtalet att hamnarna kan anställa folk som inte är med i någon fackförening.

Om det ännu inte gång varit för ett gott fackligt arbeta och internationell solidaritet kunde det ha gått mycket värre. EU önskade sig att ”självförsörjningsavsnittet” skulle
påtvingas de spanska hamnarna, vilket annorlunda uttryckt skulle innebära att hamnarbetet skulle utföras att underbetalda sjöfartsanställda.

Kommer detta att betyda att hamnarbetarna EU kommer att få lugn och ro? Dessvärre är svaret nej som ATM-konflikten i Göteborg visar. Den liberala politiken vill tvingas på alla länder i EU, och samma tendenser ses också i övriga världen. Mot denna bakgrund är
internationell solidaritet väldigt viktigt och den kommer garanterats att behövas igen. För de spanska hamnarbetarna blev resultatet av kampen bara en delvis seger, men de kämpade ändå gott och deras fackliga kamp mot EU-systemet står som ett exempel till
efterföljelse i övriga Europa.

Jan-Erik Gustafsson