Militariseringen av EU står på dagordningen
2013-12-19
När EU-ländernas stats- och regeringschefer (Europeiska rådet) i
dag samlas i Bryssel för årets sista toppmöte så står unionens
säkerhets- och försvarspolitik i centrum.
EU-ledarna ska på toppmötet börja förverkliga det fördragsfästa
målet (Lissabonfördraget) att skapa ”ett gemensamt europeiskt
försvar”. Medlemsländerna har placerat en lång rad höga militärer i
Bryssel, och ända sedan 2008 står tusentals soldater i EU:s militära
snabbinsatsstyrka redo att intervenera i oroshärdar inom 6.000
kilometers radie från Bryssel. Men medlemsländerna har ännu aldrig
lyckats nå ett enhälligt beslut om att skicka soldaterna till någon
insats.
Det är första gången sedan 2008 som militariseringen av EU finns med
på dagordningen, och förväntningarna är från början högt ställda.
Framförallt anser många, med EU-ordföranden Herman van Rompuy och
Frankrikes president Francois Hollande i spetsen, att en ekonomisk
stormakt som EU också borde utvecklas till en säkerhets- och
militärpolitisk supermakt.
En huvudfråga på toppmötet är vapenindustrin. EU-kommissionen
presenterade i juli ett så kallat meddelande, där man presenterade
sin vision av framtidens försvars- och säkerhetspolitik. Där
konstaterades att den europeiska försvarsindustrin förvisso har
stora problem i form av krympande nationella försvarsbudgetar och
minskad efterfrågan, men ändå är ekonomiskt intressant och värd att
satsa på, inte minst med tanke på den rådande lågkonjunkturen.
EU:s försvarsindustri är koncentrerad till sex länder: Frankrike,
Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien och Sverige. Branschen
omsatte förra året sammanlagt 824 miljarder kronor, sysselsatte 400
000 personer, och genererade ytterligare en miljon jobb.
Meddelandet innehöll också ett åtgärdspaket för hur man ska gå till
väga.
I stora drag handlar det om att skapa standarder för
försvarsmateriel
(så att samma produkt kan säljas i hela EU), och att medlemsländerna
ska kunna dela på kostnader och investeringar. Man vill också öppna
upp marknaden för små och medelstora företag och satsa på forskning
och utveckling; särskilt viktigt anses det att överbrygga gapet
mellan civil och militär forskning, som i dag ofta använder sig av
samma teknik. Slutligen vill kommissionen att försvarsindustrin i
större utsträckning ska kunna ta del av EU:s olika program och
fonder. Den svenska vapenindustrin kan således komma att få pengar
från Bryssel.
GÖSTA TORSTENSSON