Hur kommer Sveriges förhållande till EU påverkas av regeringsskiftet? Den frågan är svår att besvara i förväg.

Att en moderat partiledare ersätter en socialdemokratisk som svensk regeringschef borde på det hela taget inte få några nämnvärda konsekvenser när det gäller rikets förhållande till övermakten i Bryssel.

För det första är det så att Sveriges inflytande i EU:s beslutande församlingar är försvinnande smått; 10 röster av 321 i ministerrådet och 19 av 732 ledamöter i parlamentet. Sveriges ställning i EU är så klen att om Sverige ställde upp som ett parti i det svenska valet skulle Sverige hamna under fyraprocentspärren och bli utan representation i riksdagen.

EU:s inflytande i Sverige är desto större. Omkring 80 procent av de beslut riksdagen fattar är direkt eller indirekt redan beslutade i EU.

Därtill kommer att inriktningen på stora delar av politiken är grundlagsfäst i EU. Regeringsskiftet innebär inte något systemskifte som socialdemokraterna och fackföreningarna varnar för. Det skiftet mot en kapitalism av mer nyliberalt märke har redan grundlagts av den socialdemokratiska regeringen, inte minst som konsekvens av det svenska medlemskapet i EU.

Nu kan den moderatdominerade borgerliga regeringen bygga vidare på denna grund. "Till skillnad från socialdemokraterna ska vi visa att vi tänker följa EU:s rekommendationer, exempelvis om sänkningar av skatterna för låg- och medelinkomsttagarna", säger Mats Odell (kd) i riksdagens EU-nämnd.

För det andra är det i praktiken så under de snart tolv år som Sverige varit anslutet till den europeiska unionen, att de flesta EU-frågor hanterats i ett informellt samförstånd mellan just moderaterna och socialdemokraterna. Detta socialmoderata samarbete inleddes redan när Carl Bildt var statsminister och Sverige förhandlade om medlemskap i EU. Det har fortsatt sedan Sverige blev införlivat i unionen med först Ingvar Carlsson och sedan Göran Persson som regeringschef.

En förklaring till detta är att de socialdemokratiska regeringarna inte haft egen majoritet utan varit beroende av vänsterpartiet och miljöpartiet som på grund av sin EU-kritik hållits utanför EU-politiken.

Istället har socialdemokraterna i praktiken samarbetat med moderaterna, som till skillnad från framför allt folkpartiet men även det nya centerpartiet – mauderaterna, har en konfederalistisk syn på EU:s utveckling.

Kommer detta socialmoderata samarbete att fortsätta med den borgerliga majoritetsregeringen? Det återstår att se.

Frågan är vilken EU-politik den borgerliga alliansregeringen kommer att kunna enas om. Några egentliga svar gavs inte under valrörelsen.

I alliansens valmanifest hänvisades EU-frågan i huvudsak till den internationella avdelningen, under rubriken "En aktiv utrikespolitik", där det bland annat sades:

"Vi vill omgående inleda diskussioner och förberedelser inför Sveriges ordförandeskap i den Europeiska unionen andra halvåret 2009. Europadebatten måste handla mer om frågor som berör människors vardag. […]

Utvidgningen är en av EU-samarbetets största framgångar. Vi tror på en fortsatt utvidgning. EU ska vara en öppen, dynamisk och effektiv union som står öppen för europeiska länder som uppfyller kriterierna för medlemskap." 

Tre av de borgerliga partierna presenterade också egna valmanifest. Folkpartiet menade att "EU måste få en ny konstitution" samt att "EU:s utvidgning bör fortsätta", medan centern i sitt "kontrakt" ville att "EU:s nya stora uppdrag ska vara att forma en gemensam miljöpolitik". Kristdemokraternas text, vad man kallade "garantibevis", var helt utan skrivningar om EU och moderaterna hade avstått från eget valmanifest.

Snart kommer den borgerliga alliansen och Fredrik Reinfeldt att tvingas bekänna färg.

Utmaningarna är många och kommer att sätta press på koalitionsregeringen. En fråga som lär skapa stora slitningar inom alliansen handlar om EU:s jordbrukspolitik. Den vill folkpartiet reformera i grunden medan de tre andra partierna går i en annan riktning.

Det är inte säkert att skillnaden i hållning jämfört med den socialdemokratiska regeringen och Göran Persson blir så stora. Men det kan bli skillnader vad det gäller det fortsatta agerandet i EU:s domstol vad gäller Vaxholmsmålet, i förhandlingarna om tjänstedirektivet och inställningen till mer överstatligt samarbete på det rättsliga området.

Den nya borgerliga regeringen har anklagat den gamla socialdemokratiska för att dölja en del av arbetslösheten i Sverige. Det gäller framför allt de som studerar och samtidigt söker jobb.

De räknas som arbetslösa med EU:s sätt att mäta och nu tycker regeringen att man ska göra likadant i Sverige. Förra året var den gruppen i genomsnitt 89.200 personer. Som del av arbetskraften motsvarar det cirka 2 procent.