|
Samtidigt gjorde
socialdemokraterna sitt sämsta val i modern tid. Alliansen vann
valet genom att den gynnades av ett högt valdeltagande och ett
tillräckligt antal röster ur medelklassen bytte till dem.
Dessutom avstod många av de socialdemokratiska kärnväljarna
från att rösta.
Koppling av svensk
inrikespolitik till EU-politiken lyste med sin frånvaro under
valrörelsen. I den avlutande partiledardebatten ställde
utfrågarna pliktskyldigt bara frågan ja eller nej till en
folkomröstning om EU-grundlagen, men tillät inte sedan
ytterligare diskussion. Aftonbladets ledarsida skriver att "EU
gömdes undan". Politikerna tog ej chansen att diskutera med
väljarna hur viktiga frågor som EU-grundlagen, EU:s syn på
avregleringar och offentlig sektor, EU:s tjänstedirektiv, EU:s
militarisering, det EU-påbjudna övervakningssamhället, EU:s
jordbrukspolitik, hur EU:s alltmer urvattnade miljöpolitik etc.
påverkar den svenska vardagen.
Denna medvetna eller
omedvetna underlåtenhet riskerar att slå tillbaka mot
politikerna i ökat politikerförakt, när den samlade
EU-politiken måste genomföras under den kommande
mandatperioden.
I enlighet med de nyliberala EU-fördragen
och EU-toppmötenas riktlinjer gick alliansen bl.a. till val på
försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och arbetsrätt, som
främst drabbar arbetslösa och ungdomar. För att lättare
uppfylla EU-krav på en flexibel arbetsmarknad ska en ensam
uppdragsgivare få rätt att ha F-sedel. Löntagares intresse att
engagera sig i fackföreningar ska försvåras genom att
avdragsrätten för fackavgift slopas, det ska bli obligatoriskt
medlemskap i a-kassan och egenavgiften kraftigt höjas.
Dessutom ska ett stort antal statliga
företag säljas ut till aktiespekulanter. Inkomsterna på dessa
försäljningar ska främst användas för att uppfylla EU-krav på
den offentliga budgeten och skulden i den så kallade
stabilitetspakten.
Under Göran Persson styre har
de borgerliga partierna i alliansen kunnat ligga lågt och surfa
på den socialdemokratiska regeringens EU-anpassliga politik. Nu
i regeringsställning måste de bekänna färg och själva formulera
en gemensam syn i EU-frågor, och utan att de ingående partierna
suddar ut sina identiteter.
Fackföreningsrörelsen var märkligt tystlåten
under valrörelsen, men trodde kanske på ännu en
socialdemokratisk seger. Den tog inte ens upp tjänstedirektivet
till diskussion utan tycks liksom Europafacket utan kritik ha
svalt de konservativa och socialistiska partiernas "ömtåliga
kompromiss" i EU-parlamentet.
Med en borgerlig regering ökar möjligheterna
till ett uppvaknade inom fackföreningsrörelsen om bristerna i
EU:s tjänstedirektiv. Detta kommer upp för en andra så kallad
läsning i parlamentet och ministerrådet under hösten.
Ursprungslandsprincipen är visserligen borta från förslaget i
våras, men har i stället ersatts av allmänna formuleringar som
knappast begränsar det fördragsfästa kravet på fri rörlighet
för alla slags tjänster inom unionen.
I artikel 16 slås rätten fast att erbjuda
tjänster över gränserna utan krav på etablering eller
auktorisation, vilket gör det svårt för facken att teckna
kollektivavtal. Risken för lönedumpning är uppenbar.
Liksom Nei til EU i Norge kräver ett veto mot
tjänstedirektivet (som EES-medlem berörs Norge av
tjänstedirektivet) kräver vi att den nya borgerliga regeringen
lägger in sitt veto i den kommande behandlingen i
ministerrådet.
Jan-Erik Gustafsson, ordförande
Kritiska EU-fakta
nr 100 November 2006
Tillbaka eller Startsidan
|
