En bräcklig farkost som inte vet i vilken riktning den ska segla
"Det är tryggare att vara med i en stor valuta än att vara ensam på ett stormigt ekonomiskt världshav." Så sade Göran Persson i sitt traditionella sommartal i Björkvik i början av augusti.

Statsministerns bildspråk fick mig osökt att tänka på Titanic, fartyget som på sin jungfruresa från Southampton till New York sent på kvällen 14 april 1912 i hög fart kolliderade med ett isberg och sjönk. Fartyget var planerat för sammanlagt 3.300 människor, 2.440 passagerare i tre olika klasser och 860 besättningsmän. Vid olyckan fanns 2.224 människor ombord. Men i livbåtarna fanns det inte plats för alla passagerare. Och det kaos som utbröt efter olyckan gjorde att endast hälften av livbåtarnas 1.178 platserna utnyttjades, varför mer än 1.500 människor drunknade.

Titanic var också ett projekt där de styrande garanterade att det var tryggt och säkert, precis som Göran Persson idag om EMU.

Men redan svajar EMU-projektet betänkligt. "Euron blev ingen dundersuccé. Konsumenterna klagar över prishöjningar. Regeringarna grälar om reglerna som värnar om valutans stabilitet. Frankrike ignorerar reglerna. Tyskland och Portugal har brutit mot
dem och EU-kommissionens ordförande anser att de är fåniga. Efter ett år med euron är valutaunionen en bräcklig farkost som inte vet i vilken riktning den ska segla." (Veckans Affärer, 11 november 2002)

För några år sedan ställde en kolumnist i den brittiska affärstidningen Financial Times följande fråga: Vad händer om ekonomin i ett av EMU-länderna mer eller mindre brakar samman och följs av hårda fackliga protester, som hotar samhällsordningen? Får inte det landet avvika från EMU-systemets stabiliseringspakt?

Utan överdriven alarmism går det att finna länder och regeringar som alltmer närmar sig dessa grundläggande problem; Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal. Ekonomier ur fas med EMU. Växande arbetslöshet och budgetunderskott. Under hot om böter till EU tvingas länderna krympa sina offentliga budgetar och luckra upp reglerna på arbetsmarknaden.

Det rigida EMU-regelverket driver in länderna i recessionsliknande tillstånd, tvingar fram sociala nedskärningar som utlöser protestaktioner från de drabbade, speciellt anställda inom offentlig sektor.

EU:s valutaunion har hamnat i allvarliga problem vid den första ekonomiska kris som drabbat området efter att euron införts. Konjunkturen går på lågvarv. Tillväxten rasar. Arbetslösheten ökar. Krafttag krävs. Men frågan är hur?

Problemet för EMU-länderna är att det politiska svängrummet är minimalt samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna är mycket olika. Medan ekonomin är överhettad i Irland – och skulle behöva kylas av med höjd ränta – befinner sig Tyskland i en djup ekonomisk kris som skulle kunna motverkas genom sänkt ränta. Men EMU-områdets överstatliga centralbank kan bara sätta en ränta. Det är som om en termostat i Frankfurt ska reglera inomhustemperaturen från Aten till finska Lappland.

De senaste årens ekonomiska kräftgång visar vilka oerhörda problem som följer av den tilltänkta sammansmältningen av den ekonomiska och monetära politiken inom EU.

Förvärras den ekonomiska krisen ytterligare kan det uppstå stora spänningar som undergräver den politiska stabiliteten. Risken är då stor att hela EMU-projektet havererar. Per-Olof Eriksson, styrelseproffs och före detta VD för Sandvik, befarar att så kommer ske: "Jag är övertygad om att valutaunionen kommer att spricka. Det är bara en fråga om när. Säger vi ja nu och går in då får vi vara med i det lidandet." (Dagens Industri 15 april 2003)

EMU är i grunden ett ohållbart projekt. Det är som att stoppa ena handen i kokhett vatten och den andra i isvatten och hävda att det i snitt är lagom. Men de styrande inom EU är förtröstansfulla. Vi får inte ändra regelverket eller färdriktningen. Den folkliga proteststormen kommer att bedarra. De skeptiska kommer att övertygas under resans gång.

Det påminner inte så lite om vad kaptenen på Titanic sa då han fick rapport om att fartyget var på väg in i ett område med isberg: "Enligt min erfarenhet är det bäst att klara av sådana här svårigheter så snabbt som möjligt. Full fart framåt!"

GÖSTA TORSTENSSON

KRITISKA EU-FAKTA Nr  86 September 2003

Tillbaka