Budgettaket är
en anpassning till EMU
För att tillmötesgå EU:s
krav på "budgetdisciplin" infördes 1997 ett nytt
budgetsystem. Riksdagen beslöt att lägga ett tak för utgifterna
för hela den offentliga sektorn. Utgiftstaket ska vara treårigt
och omfatta hela den offentliga sektorn. Statens budget delades in
i 27 utgiftsområden. Alla ändringar som görs därefter måste
ske inom de ramar som redan bestämts. Inga nya utgifter får
komma till utan att något annat tas bort. Till exempel: Varje förbättring
för de arbetslösa måste kvittas mot en försämring för samma
grupp. Om ramen för ett år överskrids, åtar sig statsmakterna
att minska utgifterna i motsvarande månn under de båda efterföljande
åren så att den fastlagda totalramen för de tre åren inte överskrids.
Utgiftstaket bygger
på att Sverige ska klara EU:s konvergenskrav. Också själva
konstruktionen är en EMU-anpassning.
EU:s monetära
kommitté påpekade i sitt yttrande angående det svenska
konvergensprogrammet 1996 att kontrollen av den offentliga
utgiftsutvecklingen behöver stärkas, särskilt gäller detta för
kommunerna.
EU:s ministerråd
konstaterade i sina slutsatser om konvergens- programmet: "En
förutsättning för att programmet ska kunna genomföras är
enligt rådet att de offentliga utgifterna står under fortsatt
kontroll på samtliga nivåer, även lokalt."
Syftet med
utgiftstaket är att pressa tillbaka utgifterna i staten,
landstingen, kommunerna och socialförsäkringarna. Tidskriften
Affärsvärlden konstaterade redan när budgetsystemet beslutades
att det innebär "en av de största förändringarna någonsin
i svensk ekonomisk politik", närmare bestämt "ett byte
av ekonomisk-politiskt system" och att "den keynesianska
budgetpolitiken överges".
Sverige är idag på väg in lågkonjunktur.
I det läget sparar regeringen på bland annat sjukersättningen,
a-kassan och offentliga investeringar som järnvägar och vägbyggen
för att hålla uppe överskottet i de offentliga
Gösta Torstensson
KRITISKA EU-FAKTA Nr 81 Maj
2003
Artiklar
Startsidan
|