För vem har euron varit en välsignelse i Finland Tarja Halonen? 
Finlands socialdemokratiska president Tarja Halonen vädjar till svenskarna att rösta ja till euron eftersom den enligt henne skulle vara en lika stor välsignelse för Sverige som den har varit för Finland.

För vem har då euron varit en välsignelse i Finland? Med säkerhet inte för genomsnittsfinländaren.

Finlands regering, som tillhör den lydigaste gruppen inom EU, påbörjade redan i början av 90-talet sin anpassning till den gemensamma valutan. Riktningen gavs av EU:s ekonomi- och finansministrar som 10.7.1995 överlämnade en rekommendation till Finlands regering där man påpekade att det stora underskottet i den offentliga ekonomin med det snaraste borde undanskaffas. I rekommendationen uttryckte EU:s ministerråd sin tillfredställelse över regeringens löften att skära ned på företagsstöden och socialutgifterna, bl.a. pensionerna.

Sedan kördes saneringen av den offentliga budgeten igång. År 1992 använde Finland 9.1 % av BNP till hälsovården (Sverige 8.8 %).  År 1998 var motsvarande siffra 6.9 % (Sverige 8.4) 

I december 1998 uttalade sig generaldirektör Hannu Uusitalo, från Forskningscentralen för Social- och Hälsovården mycket kritiskt om den klara ”rika-blir-rikare, fattiga-blir-fattigare trenden” i Finland. Han konstaterade att bruttonationalprodukten starkt hade stigit medan man skurit i de sociala utgifterna. I december 1998 kunde man  i alla dagstidningar se bilder på ”brödköer” i de största städerna.

Saneringen belönades med beröm från EU-kommissionen i januari 1999 då man prisade Finlands ekonomiska situation. Men kommissionen uttryckte även sitt missnöje över Finlands höga skatter och sociala förmåner. 

Samma månad meddelade regeringen att ytterligare 80 skolor skulle stängas. Ett betydande antal kommuner meddelade att lärare och anställda inom social- och hälsovården skulle permitteras. I januari 1999 meddelades även att var femte kommun inte längre hade ett eget postkontor.

I maj 2000 kunde man läsa i dagstidningarna att kyrkan och andra frivilliga organisationer höll över 100.000 människor med bröd och att bidragsansökningarna hela tiden ökade. Man kunde även läsa om hur de dåliga lönerna drev läkarna bort från den kommunala sjukvården.

I oktober 2001 var fakta om den sociala tryggheten i turen. Enligt Eurostat låg Finland år 1994 på andra plats (Sverige första plats) beträffande sociala utgifter. År 1998 innehade Sverige fortfarande första platsen men Finland hade åkt ned på nionde plats.

Som belöning för allt detta infördes så euron den 1.1.2002.

Idag påstår våra myndigheter och ledande politiker att inga större prisförändringar skedde. Enligt en prisjämförelse publicerad i Hufvudstadsbladet den 12.1.02 hade priset för en engångsbiljett för Helsingfors kollektivtrafik stigit med 19 %, en smörgås i en bar med 19 %, parkeringsavgifterna i Helsingfors med 19 %, apelsinjuice med 10 % och en liter mjölk med 6.2 %. Lösnaglarnas pris hade dock stigit med endast 1.7 %.

President Halonen framhäver att Sverige och Finland har många likheter. Hur kommer det sig då att arbetslösheten i Finland år 2002 låg över 9 % medan Sveriges arbetslöshet var ca 4 %? Hur kommer det sig att arbetslösheten i Pajala låg under 6 % medan den på andra sidan gränsen i Kolari var över 18 %? Områden med mycket likadan näringsstruktur.

Nu följer Finlands regering igen EU:s goda råd och sänker våra skatter. Detta trots att gallupar visar att finländarna hellre betalar mera skatt för att upprätthålla den sociala välfärden.

MEN DET ÄR INTE VI SOM BESTÄMMER LÄNGRE. Vi har förråtts av våra politiker som nu även försöker övertala Sveriges folk att avsäga sig den nordiska välfärden och självbestämmanderätten! 

Ulla Klötzer
Ordförande i ALTERNATIV TILL EU – Finland,  

+358- (0)50-569 09 67, +358-(0)9-81 01 67

Tillbaka