Statsministerns
anpassning till EMU
Vänta och se
Göran Persson ansåg i mitten på 90-talet att det var betydligt
större steg att gå in i valutaunionen än att bli medlem i EU. Länge
var statsminister också tveksam till EMU. Bland annat sa han att
först ”när man tror att det är realistiskt att en finsk
skogsarbetare tar jobb i en fransk vingård, då är EMU det
perfekta systemet”. I Veckans Affärer 1997 varnade han för en
överstatlig utveckling. ”Svenska folket har inte gått med i en
federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk
finanspolitik”. Göran Persson ansåg också att valutaunionen
var ett ”skakigt projekt” och vi borde vänta och se hur den
utvecklades.
I december 1998 säger
Göran Persson i Svenska Dagbladet: ”Med undantag för Schweiz
kan små länder utanför EMU i Europa knappast hålla lägre räntor
än ECB men man kan hålla högre. Och det kan vara mycket värt i
en överhettningssituation.”
Sverige har inget val
Sedan dess har Göran Persson ändrat sin inställning till EMU. I
Financial Times uttalade han att Sverige förr eller senare kommer
att vara medlem i valutaunionen. Nu fanns inte längre någon återvändo.
S-kongressen beslöt att ta ställning för ett medlemskap om
Sverige uppfyllde vissa krav. Senare deklarerade han att Sverige
var redo för EMU.
Argumenten växlar
Perssons paradargument var
att EMU är bra för markanden och exporten. Affärsvärlden
konstaterade att det inte finns några belägg för att den
svenska handeln skulle ta fart om vi går med i EMU. Då var EMU
istället det bästa skyddet mot kapitalets globalisering och
valutaspekulation. Men i artikel 56 i EU-fördraget finns
inskrivet uttryckliga förbud mot att hindra kapitalets fria rörlighet.
När detta
argument genomskådats var det dags att byta igen. Då pläderade
han för att ”politiskt är möjligheterna till inflytande det
viktigaste argumentet att gå över till euron”. Men på
EU-toppmötet i Bryssel i mars satt han själv med och begränsade
Sveriges inflytande i europeiska centralbanken, som för övrigt
inte får låta sig påverkas av några politiker.
Från att ha
varit en mycket stor fråga att ta ställning till reducerades EMU
i ett skede till en konsumentfråga. Det skulle bli lättare att jämföra
vinpriser.
Sedan blev det
dags för ett nytt argument: ”Vi som är uppvuxna i 1968 års kölvatten
har levt med anti-amerikanismen. Nu har vi första gången ett
tillfälle att utveckla en motkraft till USA. Och EMU är det
viktigaste instrumentet för detta”. Han vill försöka övertyga
svenska folket att EMU är nödvändigt för att bygga ett starkt
Europa, en supermakt med militärstyrka som motvikt mot USA.
Statsvetaren
Jonas Tallberg kommenterade Persons utspel med att det är ett sätt
att anpassa sig efter opinionsvindarna. Just nu är det bekvämt
att peka på EMU som en motvikt till USA. ”Han är en mycket
slipad politiker” enligt Tallberg.
Statsministern
skriver i en debattartikel: ”Jag menar att ett införande av
euron ger vårt land, och Sveriges vackra huvudstad, större
möjligheter att klara jobben och välfärden än om vi ställer
oss vid sidan om.” Sedan
följer att antal obevisade påståenden som att med euron ökar
handeln, vilket gynnar exportföretagen, vilket ger fler jobb och
mer välfärd, lägre räntor och mindre risk för
valutaspekulation, lägre priser mm. 100 000 jobb lovades om
svenskarna röstade ja till euron.
LO:s Dan
Andersson reagerade på Persson kategoriska uttalanden: ”Det är
respektlöst att inte ta LO:s medlemmar på allvar”.
Svenska
Dagbladets Mats Hallgren höll inte heller med om Perssons skönmålning
av EMU utan menade att euron inte blivit någon dundersuccé.
Regeringarna grälar om reglerna som värnar om valutans
stabilitet. Tyskland och Portugal har brutit mot dem. Frankrike
ignorerar konvergenskraven och till och med Romani Prodi anser att
de är fåniga.
Munkavle på ministrar mot EMU
När opinionssiffrorna dalade räckte till slut inte ens
argumentbytena till. Då sattes munkavle på ministrar,
statsekreterare, riksdagsmän och kritiska partimedlemmar. För
Persson återstod inget annat än att samordna sin kampanj med de
borgerliga partierna och näringslivets toppar med Jacob
Wallenberg i spetsen. Detta föranledde Aftonbladet att utnämna
Persson till Veckans Narr.
Persson en tillgång för
nej-sidan
DN:s politiske redaktör Niklas Ekdal kommenterar Perssons
argumentationsbyten på följande sätt:
”Efter åtta år
med Persson vet vi bara en sak säkert: Han är emot Förintelsen.
I alla andra frågor, där det finns det minsta moraliska och
politiska spelrum, kan han inta vilken position som helst. Han
bluffar och offrar medarbetare. Han är renons på politiska
visioner.
Frågan ställer
sig dock om inte Perssons ständiga argumentbyten och högmod håller
på att bli en av Nej-kampanjens största tillgångar.”
Göran Persson
var emot LO:s krav på buffertfonder: ”Vi har inte råd med en
kampanj om fondsocialism.”
Ingela Mårtensson
2003-06-25
Tillbaka |