Buffertfonder Jag måste erkänna att jag aldrig förstått LO-kongressens beslut om att göra buffertfonder till en avgörande förutsättning för att säga ja eller nej till EMU.

Som före detta LO-ordförande är det lite skämmigt att erkänna att man inte begripit ett av LO-kongressen fattat beslut.

Kunde det vara som de borgerliga politikerna hävdar en fortsättning på löntagarfondsdebatten? Eller kan det vara så att man från LO-kongressens sida var så osäker på EMU så att en extra premie var nödvändig för att gå in i ett så osäkert projekt?

För min egen del var jag fullkomligt övertygad om att en ny debatt om att ”nu tar vi över” inte var avsikten. Allför många delegater på LO-kongressen var brända av den tidigare löntagarfondsdebatten för att än en gång genomlida samma plåga.

Insåg LO-kongressen s delegater att ett inträde i ett  sådant riskprojekt som EMU gjorde det nödvändigt att inrätta en buffertfond?

Förmodligen inte! Utan sanningen är att de som satt på LO-kongressen inte förstod att de fattade ett helt korrekt beslut. Om vi ska ansluta oss till EMU krävs en ordentlig buffert.

För arbetarrörelsen i Sverige har målet full sysselsättning varit övergripande. Det målet kommer vi aldrig att uppnå om vi ansluter oss till EMU.

Om vi synar de bakomliggande målsättningarna för den gemensamma finanspolitiken inom EMU är det inte svårt att se de teorier som Milton Friedman fick det så kallade nobelpriset för i ekonomi 1986. Målet full sysselsättning finns inte i Friedmans vokabulär, utan är en restpost i finansdepartementets kalkyler, som innebär att arbetslösheten får bli vad den blir.

Om nu inte LO:s krav på buffertfonder var ett krav på att ”ta över” återstår frågan: ”Finns det någon anledning att ansluta sig till ett riskprojekt som kräver buffertfonder?”

Att förhålla sig neutral innebär att man inte informerar medlemmarna om riskerna med att rösta nej till ett medlemskap.

LO borde enligt min uppfattning rekommendera medlemmarna att rösta nej! Varför? Ett ja till EMU är definitivt, det går inte att ändra. Ett nej innebär att vi har möjligheten att studera utvecklingen, och se vad som händer när vi får in ett ytterligare antal skakiga länder i valutaunionen.

Göran Persson har sagt att vi kan leva med ett nej till EMU. Lås oss leva!

STIG MALM
tidigare LO-ordförande

KRITISKA EU-FAKTA Nr  82 Juni 2003

Tillbaka