Jag var på konferens i Malmö angående bibliotekens roll inför den kommande EMU-omröstningen. Som föreläsare medverkade bl.a. Kristina Nilsson från Riksdagens EU-upplysning.

Hon inledde med att folkomröstningen den 14 september inte handlar om EMU; den handlar om Sverige ska införa euro som valuta eller ej. Hon sa visserligen senare att det gällde tredje steget av EMU; men de två första var vi ju redan med i. Men för säkerhets skull upprepade hon ett tiotal minuter senare att det är euron folkomröstningen handlar om – så att budskapet verkligen skulle gå fram till åhörarna.

Riksdagens EU-upplysning ska ha hand om det ”neutrala” materialet inför folkomröstningen. Man har fått 5 miljoner för att sprida sin information. Man gör bl.a. EU-dagar för lärare runt om i landet; inför omröstningen planeras liknande för bibliotekspersonal.

Till biblioteken skickas en tabloidtidning med rubriken ”Krona eller…”. Under rubriken finns en bild på ett snurrande guldmynt – misstänkt likt en euro. Detta mynt kommer också att vara logga för riksdagens EU-upplysning. Material kommer även att skickas till universitet, gymnasieskolor, kommuner, landsting och studieförbund.

Riksdagens EU-upplysning säger sig inte ha någon opinionsbildande funktion; men man kan fråga sig hur neutral man egentligen kommer att vara inför folkomröstningen. Detta med tanke på Kristina Nilssons inledning att det är om euro och inte EMU som folkröstningen gäller. Visserligen står det på röstsedeln att det gäller införandet av euro eller ej i Sverige – men den formuleringen drevs ju igenom enbart av ja-sidans partier. Nej-sidans partier – centern, vänsterpartiet och miljöpartiet reserverade sig mot beslutet och ville ha en mer utförlig text.

Omröstningen gäller som sagt det tredje steget i EMU. Det innebär införandet av euro, men också avskaffandet av Sveriges riksbank och avskaffandet av en egen valuta- och räntepolitik, samt hårdare krav på statsfinanserna. Det gäller alltså betydligt mer än att bara byta sedlar.

Att påstå att folkomröstningen bara handlar om euro istället för om EMU är långt ifrån neutralt. Istället är det ett tydligt stöd till ja-sidans sätt att se på folkomröstningen. EMU-förespråkarna vill göra frågan så liten och betydelselös som möjligt – och därvid är det lämpligt att påskina att det hela bara handlar om byte av mynt och sedlar.

Det finns därför all anledning att kritiskt granska allt det material som EU-upplysningen ger ut inför folkomröstningen!

Tillbaka