Svenskt Näringsliv har dragit igång sin enorma propagandamaskin för ett ja till EMU

Svenskt näringsliv, som tidigare hette Svenska arbetsgivare-
föreningen, har dragit igång sin enorma propagandamaskin för ett ja till EMU. Som blickfång används bland andra vår socialdemo- kratiska utrikesminister Anna Lindh som trosvisst utlovar ökad tillväxt, fler jobb och bättre välfärd bara vi röstar ja den 14 september.

Det är inte lite som väntar bakom hörnet om svenska folket än en gång låter sig luras till att följa den ekonomiska och politiska elitens propaganda. Att erfarenheterna från övergången till euro i EMU-länderna inte alls överensstämmer med ja-sidans argumentering döljs noggrant. Inget av deras påstående om ökad tillväxt, lägre priser och välfärd har blivit en följd av införandet av euron.Tvärtom har utvecklingen i EMU-länderna varit sämre på alla ovannämnda områden jämfört med Sverige som står utanför EMU

Senaste exemplet på detta redovisas i en artikel i Svenska Dagbladet den 25 juli där Italiens konsumenter kan konstatera att prishöjningarna efter övergången till euro blivit upp till 40 procent på vissa varor och tjänster. Vardagsvaror som mat och kläder - som har störst betydelse för gemene man - har blivit dyrare. Kött har gått upp mellan 10 och 20 procent. En glasstrut kostar 16 procent mer. Blomkål har gått upp med 30 procent. Pizzan Margerita - som tidigare kostade 6.000 lire, vilket motsvarar 3 euro - kostar idag 5:50 euro. En höjning med 80 procent!

Efter eurons införande har det för en italiensk familj blivit 5 000 kronor dyrare att leva under ett år enligt italienska konsumentorganisationer. I SVD-artikeln redovisas att euron har spätt på inflationen rejält.  En tredjedel av ökningen beror på eurons införande. Samtidigt har lönerna stått stilla och folkets köpkraft minskat. Den italienska regeringen lovade att inga priser skulle öka på grund av valutaförändringarna men det blev ett löfte som kom på skam.

Det är en annan verklighet som Anna Lindh, Göran Persson, Bo Lundgren och SAF-generalerna predikar i stora annonser och på möten. Inte har välfärden blivit bättre sedan vi gick med i EU eller för de länder som nu är med i EMU. Tvärtom tvingas både Tyskland och Frankrike att skära i välfärden på grund av den stelbenta och nyliberala politik som hela EU-projektet bygger på. För Sveriges del kommer ett medlemskap i EMU säkert att innebära fortsatta nedskärningar av den offentliga sektorn och försämringar för stora grupper som behöver samhällets stöd.

Att Bo Lundgren, Lars Leijonborg och Alf Svensson vill att vi ska gå med i EMU är en naturlig konsekvens av deras samhällssyn. Men att vår socialdemokratiska regering med öppna ögon vill binda sig för en politik som ytterligare minskar det demokratiska inflytandet över den ekonomiska politiken är obegripligt för mig.

EMU är ett politiskt projekt som varken garanterar högre tillväxt eller fler jobb eller bättre välfärd. I stället äventyras de framsteg Sverige åstadkommit under hela 1990-talet. 

Vill vi själv kunna bestämma över Sveriges utveckling med hänsyn till försvaret av välfärden är ett nej till EMU nödvändigt.

Göteborg 2003-08-28
Clarence Helgesson

Startsidan