Nej-sidan går framåt i Irland

 

För att Lissabonfördraget ska träda i kraft måste det godkännas av samtliga EU:s 27 medlemsstater. Hittills har 14 länders parlament gett godkännande. Endast ett land, Irland, ska tillåta folket att avgöra frågan.
 

Den 12 juni folkomröstar irländarna om EU:s nya fördrag, det så kallade Lissabonfördraget. Enligt en opinionsundersökning publicerad i den irländska tidningen Sunday Business Post minskar andelen osäkra väljare i rask takt ju närmare valdagen kommer. De osäkra är nu 26 procent, en minskning med 8 procent. Ja-sidan får 41 procent, en ökning med 3 procent, och nej-sidan 33 procent, en ökning med 5 procent.
 

Erfarenheterna från omröstningen om Nicefördraget 2001, då ja-sidan länge ledde stort men ändå förlorade, gör att ingen ja-seger kan tas ut på förhand. Alla folkomröstningar tenderar att bli jämna ju närmare valdagen kommer.
 

I mitten av maj inledde nye premiärministern Brian Cowen sin kampanj för ett ja till fördraget och han tog till stora ord.

 

- Jag tänker inte tillåta nej-sägarna att demonisera EU som bidragit så mycket till det moderna Irlands framgångar.

 

Cowen meddelade också utan omsvep att alla i hans eget parti, konservativa Fianna Fail, som inte känner att de kan ställa upp på ja-kampanjen inte kan räkna med att de fortsatt var välkomna i partiet.

 

Tidningen The Irish Times skriver att premiärminister Brian Cowen anklagar oppositionen för att den, trots sitt stöd till EU, inte lägger manken till för att vända den negativa opinionen i sina partier.

 

Det kallar Leo Varadkar, en av företrädarna för det största oppositionspartiet Fine Gael, för en ynklig strategi. Det är en strategi, säger Varadkar, som syftar till att ge oppositionen skulden i det fall irländarna röstar nej.

 

- Många av våra sympatisörer vill rösta nej till fördraget för att de är arga på premiärministerns och regeringen arrogans och högfärd, säger Leo Varadkar.

 

På nej-sidan finns de irländska lantbruksorganisationerna som driver en egen nej-kampanj. De fruktar att EU håller på att öppna marknaden för mer jordbruksimport, i de internationella handelsförhandlingar som pågår i WTO. Ett irländskt nej till Lissabonfördraget skulle kunna bli en signal om motstånd, anser lantbrukarna.

 

Starka grupper driver kampanjer mot fördraget med motiveringen att arbetstagarnas rättigheter försämrats efter domarna i Vaxholms- och Rüffertfallen, även bland centralfacket ICTU:s medlemsförbund. Styrelsen beslöt ändå med 14 röster mot fem att rekommendera medlemmarna att rösta ja till EU:s nya fördrag.

 

Elektrikernas och ingenjörernas fack TEEU har däremot sagt till sina 45.000 medlemmar att rösta nej, liksom ett av de största medlemsförbunden Unite.

 

Mary Lou McDonald, kampanjledare för nej-sidan och EU-parlamentariker för Sinn Féin, anser att Vaxholmsfallet är ett skäl att avvisa fördraget.

 

– Nuvarande fördrag används för att underminera löntagarnas rättigheter, som vi sett i Vaxholmsfallet och i liknande fall på Irland. Det är en skandal att inget görs för att tackla problemet. Jag anser att det bara kan göras genom att ändra i fördraget. Och det kan i sin tur bara åstadkommas genom att Lissabonfördraget avvisas, säger Mary Lou McDonald.

 

Hon menar att ja-sidan mest ignorerar vad som egentligen står i fördraget och bara säger att EU är bra för Irland.

 

– De försöker avskräcka folk från att rösta nej genom att hävda att det skulle leda till katastrof för Irland och att landet skulle straffas av EU. Detta är givetvis nonsens. Det är uppenbart att fransmän och holländare inte straffats för sina röster mot konstitutionen 2005.

 

Oron sprider sig inom EU. På spel står det med möda ompaketerade fördraget, i stort sett detsamma som den EU-konstitution som förkastades 2005. Det blir svårt att hantera ett irländskt nej, även om det ses som ett mindre problem än när Frankrike och Holland röstade nej till EU-konstitutionen. Irland är inte ett lika centralt EU-land. Men ett nej innebär i princip att Lissabonfördraget är förkastat eftersom alla EU-länder har vetorätt. I praktiken kan det dock betyda att en diskussion uppstår om Irland kan nöja sig med ett eller flera undantag, precis vad som skedde när irländarna röstade nej till Nicefördraget 2001. Frågan är om det är möjligt att göra om samma odemokratiska nummer lika enkelt igen.

 

GÖSTA TORSTENSSON
2008-05-29