2006-06-23
Irländarnas nej till Lissabonfördraget var det stora
diskussionsämnet när EU-ländernas stats- och regeringschefer
träffades i Bryssel den 19-20 juni. Resultatet blev att
diskussionen ska fortsätta.
Det var vid junitoppmötet som det var tänkt att detaljerna om
hur Lissabonfördraget ska införas skulle diskuteras. Nu blev
diskussionen en helt annan. Irland röstade den 12 juni nej till
fördraget och nu råder än en gång politisk villervalla om hur EU
ska lösa sina problem att realisera det planerade
stormaktsbygget.
Europeiska rådet, det vill säga medlemsländernas stats- och
regeringschefer, enades om att de behöver mer tid för att reda
ut hur de hanterar Irlands nej till Lissabonfördraget. Därmed
gick EU-toppmötet Brian Cowen, Irlands premiärminister, till
mötes. Han har begärt mer tid för att analys och konsultation.
Europeiska rådet ska komma tillbaka till frågan vid ett toppmöte
den 15 oktober då man ska ”överväga vägen framåt”. Det blir inte
fråga om nya, omfattande fördragsförhandlingar, enligt Sveriges
statsminister Fredrik Reinfeldt.
- Det finns en bred enighet om inte återföra Europa till ett
tillstånd av institutionella diskussioner, nya långa tider av
inre navelskådande som kommer att minska ner möjligheten att
politiskt agera i viktiga frågor som klimatfrågan,
internationell brottsbekämpning, jobbskapande åtgärder, sade
Fredrik Reinfeldt under EU-toppmötet.
Men för att Irlands nej ska förbli ett irländskt problem måste
övriga medlemsländer ratificera Lissabonfördraget. 19 länder har
redan gjort det, och toppmötet förväntades komma med en maning
till övriga länder att gå vidare.
Men Tjeckien ville inte ha en sådan uppmaning. I Tjeckien, vars
EU-skeptiske president Vaclav Klaus dödförklarat
Lissabonfördraget, finns nämligen problem i processen. Den
tjeckiska senaten väntar på ett beslut i den tjeckiska
författningsdomstolen.
- Om omröstningen ägde rum i dag skulle jag inte satsa hundra
kronor på utfallet, sade Tjeckiens premiärminister Mirek
Topolanek under EU-toppmötet.
Europeiska rådet tvingades därför begränsa sig till att ”notera”
att ratificeringen fortsätter i de andra EU-länderna, däribland
Sverige, och konstatera att Tjeckien inte kan avsluta sin
ratificeringsprocess förrän den tjeckiska författningsdomstolen
lämnat sitt utslag om fördraget.
Vad som kommer att hända med Lissabonfördraget är fortsatt
oklart. Det enda som är helt klart är att fördraget inte kan
träda i kraft som planerat vid årsskiftet. Tidtabellen måste
revideras och en vanlig förhoppning bland EU-ledarna tycks vara
att så möjligen skulle kunna ske före valen till EU-parlamentet
om ett år, förutsatt att Irland i så fall dessförinnan godkänt
det nya fördraget.
Med sedvanlig arrogans vägrar EU:s politiska makthavare att ta
ett nej för ett nej. De flesta tycks eniga om att de
medlemsländer som ännu inte har ratificerat Lissabonfördraget,
bör fortsätta med den processen. Den bakomliggande tanken tycks
vara att i slutänden ha 26 medlemsländer som har godkänt
fördraget mot ett, vilket sätter press på Irland.
Irland ska erbjudas några betydelselösa protokollära undantag
och därefter pressas till att ordna en ny folkomröstning. Eller
om inget annat hjälper hotas med uteslutning från unionen, ett
hot som redan framförts från franskt håll i föga förtäckta
ordalag.
GÖSTA TORSTENSSON