Mötesdeltagare och demonstranter,

 

Idag har riksdagen alldeles härintill öppnats, men denna får allt mindre att säga till om. Enligt en tysk undersökning så härrör numera över 80 procent av alla beslut i den tyska riksdagen, Bundestag, från EU. Riksdagens upplysningstjänst har kommit fram till liknande siffror och t.o.m. EU-minister Cecilia Malmström medger numera att 70 procent av besluten i riksdagen härrör från EU.

Det gäller t.ex. ett stort antal privatiseringsdirektiv, som berör posten, transporter, skolor, sjukvård, bostäder etc. som är föremål för denna manifestation. Alla dessa direktiv och annan EU-lagstiftning utgår ifrån att inom EU gäller politiken om ”en fri och icke snedvriden konkurrens”, vilken är överordnad och har prioritet över all annan politik.

Detta gäller också för arbetsrätten, som ja-sidan med Ingvar Carlsson, Carl Bildt och LO:s Erland Olausson inför folkomröstningen 1994 till svenska folket garanterade skulle förbli en svensk nationell angelägenhet, som inte skulle påverkas av ett EU-medlemskap. Men dessa 1994 års garantier har nu visat sig vara fullständigt värdelösa och icke juridiskt bindande.

Varför? På mindre än ett år har EU:s domstol EG-domstolen i fyra domar fällt fyra förödande utslag för löntagarna och fackföreningsrörelsen.

Viking: Företagens etableringsfrihet har företräde framför arbetskraftens trygghet. Viking Line tillåts byta besättning från finsk till lågbetald estländsk arbetskraft.

Vaxholm: Svenska kollektivavtal är ett konkurrenshinder för tillfällig arbetskraft utstationerad till Sverige, och Byggnads och Elektrikerförbundets blockad av skolbygget i Vaxholm förklaras som olaglig.

Ruffert: En tysk delstats minimilönenivå, som är högre än den minsta lönenivån för hela Tyskland förklaras som ett konkurrenshinder. Principen om lika lön för lika arbete sätts ut spel, vilket också är ett direkt brott mot ILO konvention nr 94. Domstolen anser det korrekt att en polsk löntagare bara får 46 procent av genomsnittslönen före en tysk löntagare.

Luxemburg: EU-kommissionen (observera detta!) stämde staten Luxemburg till EG-domstolen för automatisk lönejustering och omfattande arbetsmiljökrav, vilket domstolen förklarade vara konkurrenshinder.

Jag deltog i fredags den 12 september i en uppvaktning av EU-kommissionen i en europeisk fackföreningsdelegation tillsammans med bl.a. Byggettans ordförande Johan Lindholm och Transports vice ordförande Martin Viredius. Delegationen togs emot av den ansvarige EU-kommissionären Vladimir Spidlas högste tjänsteman Stéphane Ouaki. Syfte med uppvaktningen var att begära att EG-domstolens arbetsrättsdomar skall upphävas/annulleras.

På denna fråga svarade kommissionens representant att ”EU-kommissionen måste respektera EG-domstolens domslut. Vi befinner oss i en ömtålig situation, som är ovanlig genom att domstolens utslag inte mottogs på samma sätt i var och en av medlemsländerna. Vi kan inte upphäva dessa utslag; det är inte vår uppgift. EG-domstolens uppgifter baseras på fördragen. Den har att tolka den samlade lagstiftning som fördragen och direktiven representerar, och att framföra sin åsikt. Dessa åsikter sätter prejudikat som är bindande för EU:s alla institutioner. Det ligger därför inte under EU-kommissionens företrädesrätt att upphäva ett utslag av domstolen”.

Det är således de 27 domarna i EG-domstolen uppgift att tolka EU-lagstiftningen, och tolkningen är bindande för EU:s alla institutioner. På ett möte i Bredäng föregående vecka och före uppvaktningen kommenterade LO:s höge tjänsteman Lars Nyberg patetiskt EG-domstolens domslut med ”EG-domstolen har svikit oss”. Han menade att domstolen hade svikit garantierna från 1994.

Kommissionens representant ” samtyckte till att 46 procent är bara hälften av lönen som täcks av kollektivavtal. Med detta är inte en fråga om social dumping. Det existerar ingen diskrimination”.

Vid uppvaktningen berättade också Eamon Devoy, generalsekreterare för en av Irlands största fackföreningar TEEU att Irlands högsta domstol i förra veckan underkänt ett kollektivavtal med hänvisning till Lavaldomen!

P.g.a. de reaktionära EG-domarna rekommenderade större delen av den irländska fackföreningsrörelsen ett NEJ till Lissabonfördraget inför folkomröstningen den 12 juni. Denna rekommendation bidrog aktivt till att det blev ett NEJ.

Vad händer nu i Sverige? Liksom tidigare regeringen Person inte respekterade de franska och nederländska folkens nej 2005, så respekterar inte regeringen Reinfeldt det irländska nej:et. Enligt unionens egna fördrag skulle Lissabonfördraget ha fallit eftersom fördragsändring kräver enhällighet. Istället har EU-minister Cecilia Malmström officiellt förklarat att riksdagen som vi ser här på armslängds avstånd skall godkänna Lissabonfördraget den 20 november.

Därmed har det socialdemokratiska arbetarpartiet och ledningarna för LO, TCO och Saco hamnat i ett dilemma. Den av regeringen Reinfeldt, och med Mona Sahlins samtycke som vi tidigare hörde Lars Lundgren från Byggnads säga, tillsatta Stråthutredningen med uppgift att ”rädda” utstationeringslagen och Lex Britannia skall presentera sitt resultat den 15 december.

LO-kongressen i juni beslutade enhälligt efter lång debatt att fullständiga garantier för svenska kollektivavtal och rätten att ta till stridsåtgärder skall vara garanterade före riksdagen eventuellt godkänner Lissabonfördraget.

För att få igenom Lissabonfördraget i riksdagen behöver den borgerliga alliansregeringen det socialdemokratiska arbetarpartiets stöd. Folkrörelsen Nej till EU koncentrerar nu alla sin kraft, och vi uppmanar alla demokrater och demokratiska organisationer, att påverka de 130 socialdemokratiska riksdagsledamöterna. Vi uppmanar dem att kräva en folkomröstning om Lissabonfördraget. Det svenska folket har inte mindre intellektuella resurser än det irländska. Om detta inte går uppmanar vi de socialdemokratiska riksdagsledamöterna att rösta NEJ 20 november. Vi utgår ifrån att de inte vill ta på sitt ansvar att sälja ut svenska kollektivavtal och rätten att ta till stridsåtgärder.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU