Stöd kravet på ett socialt protokoll
Den irländska fackföreningsrörelsen, eller i vart fall delar av
den typ elektrikernas och ingenjörernas TEEU, har eller kommer
att ställa krav om ett undantag för arbetsrätten i form av ett
juridiskt bindande protokoll under de förhandlingar som pågår
mellan regeringen i Dublin och EU:s institutioner om villkoren
för en andra folkomröstning om Lissabonfördraget i Irland.
Ett sådant förslag finns redan utarbetat av Europafacket [ETUC].
Inför ratificeringen i den svenska riksdagen användes det
föreslagna sociala protokollet som en avledningsmanöver för att
få Lissabonfördraget godkänt. Men det är en helt annan situation
nu.
I slutkampanjen av den irländska folkomröstningen fick
EU-domstolens antifackliga avgöranden i Viking-, Laval- och
Ruffertmålen ett betydande genomslag. Den fackliga
centralorganisation ICTU rekommender förvisso medlemmarna att
rösta ja till Lissabonfördraget, men ledningen var splittrad. 14
röstade för beslutet, fem mot och åtta lade ned sina röster. Och
flera medlemsförbund, anförda av TEEU med 45.000 medlemmar,
uppmanade sina medlemmar och andra löntagare att säga nej till
Lissabonfördraget.
Hela 74 procent av den irländska arbetarklassen följde de
revolterande fackförbundens uppfordran och röstade nej till det
nya fördraget.
Frågan är alltså mycket politiskt laddad och kan inte
nonchaleras av den irländska regeringen eller regeringarna i de
andra 26 EU-länderna. Det är därför den irländske
premiärministern Brian Cowen begär en så kallad Lavalgaranti
inför en ny folkomröstning om Lissabonfördraget. I det franska
ordförandeskapet slutsatser från EU-toppmötet den 12 december
lovar man också att ”bekräfta den stora vikt unionen fäster vid
[...] arbetstagarnas rättigheter”.
Vad detta innebär i praktiken återstår att se. Men troligt är
att hela eller i vart fall stora delar av den irländska
fackföreningsrörelsen kommer att ställa sig bakom TEEU:s krav om
att Europafackets förslag om socialt protokoll ska inkluderas i
Lissabonfördraget. Kravet stöds också av vänsterpartiet Sinn
Fein och oberoende ledamöter i det irländska parlamentet, The
Dail. Labour Party, de irländska socialdemokraterna, har uttalat
att de är djupt besvikna över att regeringen bara lyckades
erhålla ”vaga försäkringar” om löntagarnas rättigheter vid
toppmötet i december. Och labourledaren Eamon Gilmore har
uttalat att partiet kommer att motsätta sig en andra
folkomröstning om inte nya förslag som läggs fram till folket är
”betydligt annorlunda” än Lissabonfördraget.
Mot denna bakgrund förefaller det såväl taktiskt som radikalt
att irländarna inför en [eventuell] andra folkomröstning
adopterar Europafackets förslag till socialt protokoll, och
kräver att detta protokoll ska gälla för Irland, eller Irland
och andra intresserade länder, eller unionen som helhet såsom
ETUC:s förslag egentligen handlar om.
Men att göra ett sådant protokoll rättsligt bindande låter sig
inte göras utan en ny regeringskonferens och omförhandlingar av
Lissabonfördraget. Det duger inte med betydelselösa
deklarationer [typ den ensidiga förklaring om den svenska
arbetsmarknadsmodellen som finns i det svenska
anslutningsavtalet och som inte hade någon som helst betydelse
när EU-domstolen avgjorde Lavalmålet]. Eller med någon form av
politisk kompromiss mellan de nuvarande regeringarna i
medlemsländerna om att någon gång i framtiden komplettera EU:s
fördrag med någon form av socialt protokoll. Lissabonfördraget
måste öppnas upp för reella förhandlingar och det reviderade
fördraget ratificeras i samtliga 27 EU-länder.
Men det kommer att bli oerhört svårt, för att inte säga
omöjligt, att få igenom Europafackets förslag om ett socialt
protokoll. Inte minst därför att det måste godkännas av samtliga
EU-länder, inklusive Storbritannien vars socialdemokratiske
premiärminister Gordon Brown protesterade när Irlands
premiärminister Brian Cowen tog upp frågan om ”arbetstagarnas
rättigheter” på decembertoppmötet. Och hur ska man kunna
övertyga regeringarna i Lettland, Estland, Litauen, Polen och de
andra låglöneländerna i östra EU att frivilligt avstå från sina
”komperativa fördelar” på EU:s gränslösa och avreglerade inre
marknad...
Hursomhelst. Att stödja irländarna i deras krav på juridiskt
bindande protokoll för arbetsrätten är kanske den sista chansen
att stoppa Lissabonfördraget. Ju mer stöd de får från folkliga
rörelser, fackföreningar och kanske regeringar och parlament i
de andra medlemsländerna, ju större möjligheter att tvinga den
irländska regeringen att föra fram dessa krav under de
förhandlingarna som pågår bakom kulisserna inför EU-toppmötet i
juni.
Man kan som våra irländska kamrater betrakta förslaget om ett
socialt protokoll som en ”win-win-situation”, dvs. man har allt
att vinna och inget att förlora. Om förslaget mot förmodan går
igenom, är det en framgång eftersom det skulle kunna
neutralisera effekterna av de antifackliga EU-domarna, eller i
vart fall kasta grus i EU-maskineriet. Och om det inte går
igenom ökar chansen att det blir ett nej även i den andra
folkomröstningen i Irland, eftersom man då konkret kan bevisa
att det i praktiken handlar om att rösta om samma gamla fördrag
igen. Inte en enda stavelse har ändrats i Lissabonfördraget. Då
återstår inget annat för den irländska arbetarklassen än att
mobilisera på nytt för än att förhindra att demokratin och
folkviljan körs över av eurokraterna i Dublin och Bryssel.
GÖSTA TORSTENSSON
redaktör för Kritiska EU-fakta
2009-03-09
