- Lissabonfördraget representerar en mycket allvarlig fara
för demokratin, den offentliga servicen och för oberoende
fackföreningar i Europa. Det säger Alex Gordon, som är aktiv i
Trade Unionists Against the EU Constitution (TUAEUC) i
Storbritannien.
TUAEUC kan översättas med ungefär Fackligt aktiva mot
EU-konstitutionen, och bildades 2004 för att driva kampanj mot
den föreslagna konstitutionen för EU, som numera är omdöpt till
Lissabonfördraget.
Facklig anti-EU demonstration i London
Förstora bilden
- Lissabonfördraget kommer inte att ge fackets medlemmar några
nya rättigheter. Däremot kommer det att leda till massiva
privatiseringar och ge de stora företagen makt att öka
exploateringen av löntagare och miljö. Det är som att skriva
under en permanent thatcherism, säger Alex Gordon, som också
sitter i ledningen för RMT, när vi träffas i Paris på en
tvådagars internationell löntagarkonferens med ungefär 150
deltagare från 21 olika europeiska länder.
- Lissabonfördraget bygger på ett ekonomiskt system som baseras
på en extrem nyliberal ideologi och som påtvingas 490 miljoner
européer. Fördraget gör principerna om ”fri konkurrens” över
nationsgränser till ett grundlagsfäst mål, som ska garanteras av
EU:s domstol. Med Lissabonfördraget ökar EU:s domstol sin makt
att genomdriva den gemensamma marknaden så som det är
föreskrivet i EU:s regelverk.
Alex Gordon konstaterar att det svenska Vaxholmsfallet innebär
att länder med ett väl fungerande kollektivavtalssystem kan
tvingas ändra på detta för att möta EU:s lagstiftningskrav.
- Som en konsekvens kommer ni i Sverige inte längre kunna
garantera lika behandling av företag och löntagare från andra
länder och därmed öppna upp Sverige för olika varianter av
kollektivavtal från olika länder, vilket kommer att försvaga
arbetarrörelsen, och detta förebådar slutet för den svenska
modellen.
TUAEUC tror inte att lösningen på problemet är att försöka
förändra EU:s så kallade utstationeringsdirektiv.
- Den lagliga grunden för utstationeringsdirektivet är att ta
bort hinder för företagens rörlighet för att bedriva tjänster
utomlands – inte att förse utstationerade löntagare ett socialt
skydd genom sina arbetsgivare.
I en konflikt mellan löntagares rättigheter och EU:s regelverk
för fri rörlighet kommer den federalistiska och egenmäktiga
EU-domstolen alltid att ha det slutliga avgörandet.
- Vissa personer har argumenterat att Lissabonfördraget kommer
att förse löntagarna med nya rättigheter och hänvisar då till
att EU:s så kallade rättighetsstadga garanterar rätten att ta
till stridsåtgärder inklusive rätten att strejka. Så är inte
fallet, menar Alex Gordon.
Inhyrningen av italienska kontraktsarbetare till
oljeraffinaderiet i Lindsey, Lincolnshire, är det senaste
exemplet på hur arbetsgivare i Europa går på offensiv mot den
organiserade arbetarrörelsen och nationella kollektivavtal.
En liknande process pågår vid Staythorpe kraftstation nära
Newark, där arbetsgivare inom energisektorn vägrar att anställa
lokal arbetskraft. Det franska ingenjörsföretaget Alstom har
anlitas av det privata tyska energiföretaget RWE för att bygga
en kraftstation, och två utländska företag, Montpressa och FMM,
har därefter fått andrahandskontrakt för konstruktionsarbetena.
- Vi såg detta problem redan under den irländska färjekonflikten
2006, då irländska sjömän byttes ut mot underbetald lettisk och
polsk arbetskraft som betalades med en tredjedel av normal lön.
Vi såg också i strejken inom restaurangbranschen (Gate Gourmet)
2005 hur lågbetalda brittiska kvinnor med asiatiskt ursprung
ersattes med ännu sämre betald polsk arbetskraft, berättar Alex
Gordon.
EU-domstolens antifackliga domar i målen Viking, Laval, Rüffert
och Luxemburg understryker ytterligare detta ”race to the
bottom” i tillämpning av EU:s regelverk, och de ger omfattande
nya maktbefogenheter till arbetsgivarna att använda sig av
kontraktsanställda över hela Europa.
Domstolen och kommissionen har effektivt genomfört ett program
för att begränsa medlemsstaternas möjligheter att vara herrar
över sina olika sociala modeller och arbetsmarknader inom ramen
för att företag tillhandahåller utstationerad arbetskraft.
- Det är helt klart att arbetsgivarnas svar på den tilltagande
ekonomiska krisen är att exploatera EU:s nyliberala regelverk om
”fri rörlighet” för att kunna driva ned lönerna, marginalisera
den organiserade arbetskraften och upprätthålla vinsterna, säger
Alex Gordon.
Med Lissabonfördraget överförs makt från valda nationella
regeringar till en icke-vald kommission i Bryssel. Det bekräftar
kommissionens ensamrätt att ta initiativ till nya lagar och
berövar medlemsstaterna rätten att kunna lägga in veto mot
lagstiftning på ett över ett 60-tal områden.
Ett av de områden i Lissabonfördraget där vetorätten försvinner
är transportsektorn. EU har sedan länge önskat sig en gemensam
transportpolitik, som kontrolleras av EU-tjänstemän och inte av
medlemsstaterna.
Ett tydligt exempel, enligt Alex Gordon, på hur transportsektorn
påtvingas konkurrens är rådets direktiv 91/440/EEC från 29 juli
991. Detta direktiv ”kräver att medlemsstaterna ser till att
järnvägsföretagen görs oberoende av regeringarna, introducerar
kommersiell förvaltning, och skiljer förvaltningen av
infrastrukturen (dvs. spåren) från transporterna”.
- Denna EU-ledda så kallade liberalisering har visat sig vara
förödande i Storbritannien. Privatiseringen av underhållet ledde
omgående till en katastrofal försämring av järnvägsspåren,
vilket orsakat många dödsfall i olyckor bland passagerare och
personal. Privata järnvägsföretags rekordstora vinster kommer
direkt från offentliga subventioner, det pågår en ständig
åtstramning av järnvägsanställdas löner och biljettpriserna
fortsätter att snabbt stiga, vilket gör järnvägen i
Storbritannien till den dyraste i Europa. Trots detta så
samtyckte EU:s transportministrar 2005 till att ”liberalisera”
det inrikes järnvägsnätet till senast 2010.
- På EU-språk innebär ”liberalisering” en fullständig
privatisering, säger Alex Gordon.
Vad detta betyder i det nyliberala EU har blivit uppenbart under
senare år. Grundläggande tjänster som allmänna transporter,
post, energi, telekommunikationer betraktas som vinstgivande
tillgångar som ska säljas ut. Genom obligatorisk upphandling
måste tjänster som blivit kvar i offentlig sektor konkurrera med
andra som har privatiserats.
- Detta betyder att förr eller senare kommer välfärdsorienterade
offentliga tjänster att helt försvinna, därför att dessa inte är
utformade eller avsedda att kunna konkurrera med privata
intressen, konstaterar Alex Gordon.
TUAEUC menar att Lissabonfördragets hot om ytterligare
privatisering, militarisering och angrepp på civila rättigheter
och demokrati står i motsättning till arbetarrörelsens
ursprungliga syften.
- Lissabonfördraget kommer att göra EU till en högst
odemokratisk stat som i grunden förändrar sättet som vi styrs av
och hur lagstiftningen går till, säger Alex Gordon.
Alternativet till Lissabonfördraget är enligt TUAEUC ”ett Europa
av oberoende demokratiska stater som samarbetar och där
medlemsstaterna har tagit tillbaka makten från Bryssel”
- Ett sådant Europa kan bara vara ett Europa där de nationella
parlamenten och väljarna har tagit tillbaka sina rättigheter och
där demokratin och representativa regeringar representerar
folken och nationerna på vår kontinent, avslutar Alex Gordon.
GÖSTA TORSTENSSON
2009-04-06