2009-06-22
Vid
EU-toppmötet i midsommarhelgen kom medlemsstaternas stats-
och regeringschefer överens om att Irland inte får några
verkliga undantag från Lissabonfördraget. EU-ledningen
vägrar att omförhandla det nya fördraget och tvingar
irländarna att rösta en gång till om samma fördrag som de
redan röstat nej till i juni förra året.
Vid
EU-toppmötet i december förra året enades stats- och
regeringscheferna om att Irland – liksom andra EU-länder –
tills vidare behåller rätten att sända en ledamot till
EU-kommissionen, trots att Lissabonfördraget förutser att
antalet ledamöter ska minska efter 2014 och bara motsvara
två tredjedelar av antalet medlemsländer. En tredjedel av
länderna skulle därigenom under en mandatperiod sakna ”en
egen kommissionär”.
Den
regeln kan emellertid sättas ur spel genom ett kryphål i
Lissabonfördraget, om alla medlemsländer samtycker till det.
Så skedde under visst grymtande vid decembertoppmötet. Men
eftersom Lissabonfördraget inte kommer att ändras så kommer
EU-kommissionens storlek att vara en öppen fråga i
framtiden. I fördraget kommer det att stå att antalet
ledamöter ska minska till två tredjedelar av antalet
medlemsländer, och att ändra på det kräver ett nytt,
enhälligt beslut i Europeiska rådet. Det räcker således med
att ett medlemsland sommaren 2014, när frågan blir aktuell
nästa gång, sätter sig på tvären, för att den försäkran som
Irland fick i december 2008 ska upplösas i intet.
På
decembertoppmötet kom man i princip överens om att Irland,
trots att övriga regeringar och de flesta experter redan
anser att Irland också med Lissabonfördraget kan bestämma
över skatter, familjepolitik och militärt samarbete, ska få
någon form av utfästelser att detta är frågor som även i
framtiden bestäms i Irland.
Sedan
början av året har det förts diskussioner bakom stängda
dörrar i fönsterlösa sammanträdesrum i Bryssel mellan det
tjeckiska ordförandeskapet och den irländska regeringen,
assisterade av jurister, diplomater och byråkrater från
EU-kommissionen och EU-rådets generalsekretariat i Bryssel.
Parallellt har det pågått förhandlingar mellan
medlemsländernas EU-ambassadörer i Bryssel, och bilaterala
diskussioner mellan Dublin och huvudstäderna i de 26 andra
EU-länderna. Man har haft problem, stora problem. Det visade
sig vara juridiskt komplicerat att formulera de irländska
garantierna så att de kan anses vara tillräckliga för att
anställa en ny folkomröstning i Irland, samtidigt som de ska
vara så sladdrigt utformade att man kan undslippa en ny
ratificeringsprocess i de 26 andra EU-länderna.
Storbritannien, Holland och Polen ska enligt dagstidningen
The Irish Independent varit mest omedgörliga.
Sveriges
EU-minister Cecilia Malmström sade efter ett samråd med
riksdagens EU-nämnd veckan före toppmötet i Bryssel:
- Det är
knepigt, garantierna ska formuleras på ett sätt som ger
irländarna trygghet men som också gör oss andra övertygade
om att det inte innebär någonting som ändrar fördraget i dag
eller i morgon.
På
midsommartoppmötet fattade stats- och regeringscheferna ett
”beslut […] rörande det irländska folkets betänkligheter
avseende Lissabonfördraget”, som omfattar tre avsnitt; ett
som säger att den irländska författningen vad gäller frågor
som rätten till liv, familjer och utbildning inte kommer att
påverkas av vare sig EU:s rättighetsstadga eller de nya
rättsliga- och inrikespolitiska artiklarna i själva
fördraget, ett som säger att Lissabonfördraget inte
förändrar EU:s befogenheter när det gäller skattepolitik,
samt ett som säger att Irlands neutralitet inte kommer att
påverkas eller förändras av Lissabonfördraget.
Dessa
”rättsliga garantier” (legal guarantees på
brysselska) har utformats som ett ”beslut” fattat av stats-
och regeringscheferna i EU:s 27 medlemsstater och fogats som
en bilaga till Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska
rådets möte i Bryssel den 18-19 juni 2009.
I
slutsatserna står det att ”beslutet är rättsligt bindande
och kommer att få verkan samma dag som Lissabonfördraget
träder i kraft”. För vem och på vilket sätt beslutet är
”rättsligt bindande” framgår inte. Men slutsatserna
innehåller ett åtagande att omvandla ”bestämmelserna i det
bifogade beslutet” till ett protokoll som ska fogas till
EU:s fördrag ”vid tidpunkten för ingåendet av nästa
anslutningsfördrag”.
Detta
tillfälle skulle kunna vara när Kroatiens (eller Islands)
medlemskapsförhandlingar med EU är färdiga, nästa år eller
året därpå. Det tilltänkta irländska protokollet skulle då
hakas på det kroatiska (eller isländska)
anslutningsfördraget (medlemskapsavtalet) och därmed
underkastas ratificering (godkännande) i alla medlemsländer.
Hur det
ska gå till i praktiken är mycket dimmigt. Något liknande
har aldrig inträffat tidigare. Om de så kallade rättsliga
garantierna ska bli juridiskt bindande ska de ompaketeras
till ett protokoll som ska fogas till Lissabonfördraget
genom ett godkännande av samtliga nationella parlament.
Denna fråga har absolut ingenting med Kroatiens (eller
Islands) medlemskapsavtal att göra. EU har aldrig ändrat en
stavelse i de egna fördragen när man förhandlar med blivande
medlemsländer. Vad förhandlingarna gäller är hur, och i
vissa fall när, det nya medlemslandet ska implementera EU:s
regelverk.
En fråga
är om det ett eller två beslut som ska tas? Om det irländska
protokollet på något outgrundligt sätt ska godkännas i ett
och samma klubbslag som det kroatiska (eller isländska)
anslutningsfördraget, skulle det kunna äventyra den
geografiska utvidgningen. Om det irländska protokollet
däremot ska ratificeras i ett separat beslut av de
nationella parlamenten, finns risken att irländarna blir
snuvade på konfekten. Det räcker det med att ett parlament
säger nej för att de ”rättsliga garantier” som irländarna
fick löfte om på midsommartoppmötet inte blir mer värda än
det papper de är skrivna på.
Hursomhelst. Folkomröstningen i Irland kommer att handla om
samma Lissabonfördrag som det irländska folket redan röstat
nej till. Inte en stavelse har ändrats, inte ett kommatecken
har flyttats.
Sveriges
statsminister Fredrik Reinfeldt pratade vid sin avslutande
presskonferens i Bryssel om att han och hans kollegor enats
om ”rättsliga garantier” för Irland.
- De
rättsliga garantierna gäller bara Irland och ändrar
ingenting i själva fördraget, sade Reinfeldt.
Svenska
Dagbladets Brysselreporter Rolf Gustavsson var än mer
rättfram och beskrev de så kallade rättsliga garantierna för
”juridiskt hokus-pokus”. Han menar att ”de irländska
garantierna egentligen bara är förtydligande av
självklarheter som indirekt följer av de gällande
fördragen”.
På
Svenska Dagbladets ledarsida kunde man läsa under rubriken
”EU-kosmetik ska vinna irländarnas röster” om att irländarna
i höst ska folkomrösta en gång till om ”i princip samma
sak”. Men nu med tillägget: ”Vi garanterar att ni inte ska
tvingas göra det ni ändå inte behöver göra.”
Och på
Aftonbladets ledarsida, vars redaktion är minst lika
EU-entusiastisk som Svenska Dagbladets Rolf Gustavsson,
skrev man under rubriken ”EU-trolleriet övertygar inte”, att
EU-toppmötet har gett Irland ”rättsligt bindande garantier”
som ska få väljarna på den gröna ön att ändra sig. ”Hur det
går är fortfarande osäkert. Räcker det verkligen att trolla
med ord?”
GÖSTA
TORSTENSSON