2009-07-01
Från den 1 juli är det Fredrik Reinfeldt omvärlden ska ringa
om den vill prata med EU. Då är det Sveriges tur att svinga
ordförandeklubban i ett halvår. Det är andra gången sedan vi
blev medlemmar. Första gången var med Göran Persson våren 2001.
Fredrik Reinfeldt kommer att få många tillfällen att sola sig i
glansen från ledarna för världens stormakter det kommande
halvåret.
Redan i början av juli deltar Reinfeldt som EU-ordförande vid
stormaktsledarnas G8-möte i Italien. Därefter blir det
bilaterala toppmöten med USA, Kina, Indien, Ryssland, Brasilien,
Sydafrika och Ukraina, förutom G20-toppmöte och FN:s
klimattoppmöte.
Det reguljära EU–USA-toppmötet som skulle ha hållits under det
tjeckiska ordförandeskapet har skjutits upp och planeras nu till
början av november i USA.
Det medlemsland som är ordförande i EU ska i första hand leda
samarbetet i ministerrådet, som beslutar om nya EU-regler och
består av ministrar från alla EU:s medlemsländer. Ministrarna
träffas i olika konstellationer, uppdelade efter ämnesområde.
Ministerrådet fattar beslut om nya regler på egen hand eller
tillsammans med EU-parlamentet. På EU:s toppmöten träffas
medlemsländernas stats- och regeringschefer i vad som kallas
Europeiska rådet.
Elva ministermöten hålls i Sverige under det svenska
ordförandeskapet. Mötena är informella och anordnas på sju olika
orter. Att de är informella innebär att inga beslut fattas. Det
första större informella ministerrådsmötet hålls i Stockholm den
15-17 juli.
Cirkusen är inte gratis. 971 miljoner kronor ur statskassan
satsas på ordförandeskapet. Till det kommer polisens kostnader
för att bevaka sammanlagt 115 sammankomster spridda över landet,
varav elva är klassade som ministerrådsmöten och kräver extra
bevakning. Polisens insatser beräknas kosta minst 120 miljoner
kronor.
Denna gång blir det inga toppmöten med EU:s stats- och
regeringschefer i Sverige. EU-toppmötena hålls nu för tiden
oftast i Bryssel, på behörigt avstånd från medborgarna i
medlemsländerna.
Alla riktiga ministerrådsmöten hålls i Bryssel eller Luxemburg.
Innan en fråga hamnar på ministerrådets bord har den diskuterats
på möten på olika nivåer där medlemsländerna företräds av
tjänstemän och diplomater som antingen är permanent stationerade
i Bryssel eller arbetar på de olika departementen i hemlandet
och reser fram och tillbaka till Bryssel.
Totalt är det drygt 3.000 möten som kommer att hållas under det
svenska ordförandeskapet.
Ordförandelandet har begränsade möjligheter att driva egna
frågor. Så mycket som 80 procent av alla frågor som förs upp på
agendan på rådsmötena under ett ordförandeskap är kopplade till
tidigare beslut, kommissionsförslag och gjorda prioriteringar.
Ordförandeskapets främsta uppgift är därför inte att driva sina
egna frågor utan att se till att arbetet med existerande frågor
går framåt så smidigt som möjligt.
Det är för de resterande delarna av agendan som
ordförandelandets prioriteringar får störst betydelse. Dels kan
ordförandelandet välja att ge redan existerande frågor på
ministerrådets agenda mer eller mindre utrymme. Dels kan
ordföranden ta fram helt nya förslag och initiativ som sedan
diskuteras på ett toppmöte.
Den svenska regeringen ser bekämpandet av klimatförändringarna
och den ekonomiska krisen som sina huvudfrågor som
EU-ordförande.
Det nuvarande globala klimatavtalet, Kyotoprotokollet, gäller i
fyra år till. Men redan i december 2009 ska världens ledare
samlas i Köpenhamn under FN:s paraply för att enas om hur mycket
utsläppen av växthusgaser ska skäras ned efter 2012.
Fredrik Reinfeldt ska leda EU:s delegation under klimatmötet i
Köpenhamn. Men före mötet måste EU enas om hur mycket de olika
medlemsländerna ska minska sina utsläpp.
Fredrik Reinfeldt poängterar att det även blir en tuff uppgift
bara att hålla ihop EU-länderna kring de åtaganden de redan
gjort om att höja sitt åtagande om minskade utsläpp från 20 till
30 procent om det blir ett klimatavtal vid Köpenhamnstoppmötet.
Den globala finanskrisen har slagit mot Europa med full kraft.
Fredrik Reinfeldt hoppas på att få ett nytt EU-regelsystem för
de finansiella marknaderna på plats med mer samordnad
övervakning av banksystemet.
EU:s stats- och regeringschefer antog under det nyligen
avslutade toppmötet EU-kommissionens förslag om inrättandet av
ett nytt finansiellt övervakningssystem som ska verka både på
makro- och på mikronivå. Två verkställande instanser kommer att
inrättas där den första, European Systemic Risk Board, ESRB,
kommer att ha till uppgift att vid ekonomiska risksituationer
utfärda tidiga varningssignaler. Övervakningen på mikronivå
kommer att hanteras av European System of Financial Supervisors,
ESFS, vars uppgift blir att kontinuerligt granska de nationella
övervakningsmyndigheterna samt säkerställa att dessa håller en
hög kvalité. Vidare kommer man att arbeta fram en överstatlig
"regelbok" i syfte att uppnå ett mer homogent finansiellt system
i medlemsländerna. Lagstiftningsarbetet kommer att påbörjas
under hösten där Sverige i egenskap av ordförandeland kommer att
ha en central roll.
Därtill står ”Rättsliga frågor” högt på den svenska agendan.
Under rubriken ryms bland annat samarbetet mot organiserad
brottslighet. Ambitionen är att ta fram ett nytt program,
Stockholmsprogrammet, som ska ange inriktningen för flera år
framåt när det till exempel gäller polis-, gräns- och
tullfrågor. Programmet ska också behandla migrations- och
asylpolitik.
Det svenska ordförandeskapet kommer att arbeta för ett gemensamt
asylsystem inom EU. Fortfarande finns stora skillnader mellan
medlemsländerna i mottagningen av flyktingar. Samtidigt är
grundregeln att en asylansökan ska prövas i det EU-land dit den
sökande först kom. Det bäddar för spänningar.
Regeringen menar att det är angeläget att de gemensamma reglerna
tillämpas på avsett sätt i medlemsstaterna beträffande till
exempel mottagande, asylprövning och återvändande. En annan
viktig målsättning är att skapa gemensamma regler om
vidarebosättning för att hjälpa de som behöver skydd men inte
kan ta sig till EU.
Det svenska ordförandeskapet kommer dessutom att försöka
fortsätta arbetet med EU:s utvidgning. Flera av
EU-kandidatländerna har stora förhoppningar på att Sverige som
EU-ordförande ska sätta fart på deras medlemsförhandlingar, även
om det just nu ser trögt ut.
• Kroatien har hoppats på klartecken om medlemskap under
Sveriges ordförandeskap, men grannlandet Slovenien har blockerat
förhandlingarna på grund av en gränskonflikt.
• Makedonien har hoppats få ett startdatum för sina
medlemsförhandlingar i höst, men det blockeras av grannlandet
Grekland som kräver ett namnbyte på landet först.
• Turkiet har hoppats få inleda förhandlingar om fler
EU-politikområden, men Cypern och Frankrike har sagt nej. Och en
granskningsrapport från EU-kommissionen i höst om hur Turkiet
uppfyllt tidigare villkor på att öppna hamnar på norra Cypern
kan leda till krav på att medlemsförhandlingarna ska frysas
helt.
Sverige kommer att prioritera att driva på förhandlingarna med
Kroatien, med motiveringen att det finns ett brett stöd i EU för
det medlemskapet.
Fredrik Reinfeldt räknar också med att EU kommer att välkomna
Island om landet väljer att ansöka om medlemskap.
Samtidigt ligger EU:s institutionella frågor som en våt filt
över det svenska ordförandeskapets agenda. Röstar Irland nej
till Lissabonfördraget i höst står EU inför en ny institutionell
kris som Sverige får försöka bidra till att finna en väg ut ur.
Röstar de ja, och om Tjeckiens och Polens presidenter
undertecknar Lissabonfördraget, väntar en bråd tid för
EU-ordförande Reinfeldt. På några få veckor fram till toppmötet
29–30 oktober ska han få EU:s stats- och regeringschefer att
enas om vilka som ska få de nya topposterna som ”EU-president”
och ”EU-utrikesminister”.
Det är en typ av beslut som brukar fattas efter politisk
kohandel mellan företrädarna för EU:s stormakter. Reinfeldts
roll bli att expediera vad Sarkozy, Merkel och Brown kommer
överens om bakom de officiella kulisserna.
Till uppgifterna hör också att få på plats en ny EU-kommission.
Än så länge står det oklart om Europeiska rådets enhälliga
nominering av José Manuel Barroso till en andra period som
kommissionsordförande får sitt godkännande i EU-parlamentet i
juli.
I parlamentet krävs stöd från en absolut majoritet av
ledamöterna, alltså 369 av 736. Konservativa EPP har 264
ledamöter och är den ena partigrupp som hittills har ställt sig
bakom Barroso. Bland liberalerna (80) är åsikterna splittrade.
Många socialdemokrater (182) och de gröna (53) är kritiska och
vill hitta en motkandidat.
Oavsett utgången är det redan klart att EU:s tidtabell inte
håller. Den nuvarande EU-kommissionen, med Margot Wallström,
skulle ha avgått den sista oktober.
Men eftersom EU:s nya utrikesminister även ska bli vice
ordförande i kommissionen kan resten av kommissionärerna inte
utses förrän efter oktobertoppmötet.
– Övergången till ny kommission blir förmodligen kort efter
årsskiftet, säger Fredrik Reinfeldt, som då lämnat över till
Spaniens premiärminister José Luís Zapatero.
Dessutom handlar det om att vara beredd på det oförberedda. Det
händer inte sällan saker i omvärlden som kullkastar alla planer
och sätter EU-ordföranden på prov. De senaste ordförandeskapen
har skakats både av gaskriser och krig som dem i Georgien och
Palestina.
Ett nyval i den politiska krisens Storbritannien och medföljande
regeringsskifte och folkomröstning om Lissabonfördraget skulle
tvinga den svenska regeringen att totalrevidera dagordningen.
Under alla omständigheter ser Fredrik Reinfeldt fram emot att
stå i EU:s rampljus.
- Det visar att ett litet land via EU-medlemskap kan få ett
stort inflytande, säger han till Aftonbladet.
Kan så vara. Men om Lissabonfördraget träder i kraft blir det
inga fler ordförandeperioder för svenska statsministrar. Då
inrättas en permanent ordförande för Europeiska rådet. Eller
EU-president som man säger i Bryssel.
GÖSTA TORSTENSSON