2009-09-21

Den fackliga rörelsen på Irland är splittrad i sin syn på Lissabonfördraget. Men flertalet fackliga ledare står denna gång på ja-sidan. Några av dem som argumenterade emot fördraget förra gången har efter hårt tryck från Labourpartiet och löften om framtida belöningar valt ja-sidan. Det gäller framför allt Jack O’Connor som är ordförande i SIPTU.

SIPTU, som är det överlägset största fackförbundet i centralorganisationen ICTU, säger idag ja till Lissabonfördraget trots att ingenting har förändrats sedan förra gången det begav sig och trots att det uttalande som fackförbundets ledning gjort för att motivera sitt ställningstagande egentligen är en katalog av argument mot Lissabonfördraget.

Unite, som är ett av Irlands största fackförbund med omkring 85.000 medlemmar inom industri, bygg och transport på hela Irland, var kritiskt mot Lissabonfördraget redan vid den första omröstningen i juni förra året och har nu åter engagerat sig för ett nej vid den nya folkomröstningen 2 oktober.

Den irländska regeringen påstår att löntagarnas rättigheter kommer att skyddas med Lissabonfördraget. Jimmy Kelly, som är generalsekreterare för Unite, är inte övertygad.

- När den irländska regeringen sökte efter rättsliga garantier så fick de detta för beskattning, moralfrågor och i antalet kommissionär, men inte i fråga om löntagares rättigheter

- Istället fick vi en ”högtidlig förklaring” som är värdelös med hänsyn till hur EU:s domstol har tolkat löntagarnas rättigheter så som underlydande till arbetsgivarnas intressen.

Jimmy Kelly menar att de europeiska fackföreningarnas försök att få tillstånd ett socialt protokoll har avfärdats och att de fackliga organisationerna istället uppmanats att ha tilltro till nationella regeringars vilja att behandla arbetare rättvist.

– Att med det i beaktande rösta ja till Lissabonfördraget skulle bevara rätten att behandla irländska arbetare med bristande respekt. EU:s institutioner skulle fortsätta ha möjlighet att följa ett synsätt som går ut på att sätta näringsliv över arbetare, och som ökar bördan för arbetare i Europa, säger Jimmy Kelly.

Av EU:s 27 medlemsländer är det bara Irland som har folkomröstat om Lissabonfördraget.

- Om folken i andra europeiska länder fått chansen att rösta hade det blivit nej i fler länder än Irland. Då hade det blivit svårare för den irländska regeringen att i samförstånd med EU driva igenom en andra folkomröstning, säger Jimmy Kelly.

Unite fokuserar på löntagarnas rättigheter och privatiseringar av offentlig verksamhet såsom social service, undervisning och sjukvård.

Men även frågan om EU:s militarisering och om Irland kan bevara sin neutralitet om Lissabonfördraget träder i kraft är viktig för Unite.

- Vi litar inte på den irländska regeringen när det gäller neutraliteten, säger Jimmy Kelly.

Som ett skäl för detta anger han att Shannonflygplatsen i det fördolda har använts för att transportera militär trupper och krigsmateriel från USA till Irak, trots att detta inte är förenligt med den irländska neutralitetspolitiken.
Unite har upplåtit sina lokaler på Abbey Street i centrala Dublin till Vote No to Lisbon-kampanjen, som backas upp av EU-parlamentarikern Joe Higgins från Socialist Party, vänsterpartiet Sinn Fein, tvärpolitiska Peoples Movement, fredsrörelserna Irish Anti War Movement och Peace & Neutrality Alliance och en rad andra organisationer.

Även fackförbundet TEEU uppmanar de irländska löntagarna att rösta nej till Lissabonfördraget. TEEU har 45.000 medlemmar som är tekniker, elektriker och ingenjörer.

- En ja-röst till Lissabonfördraget kommer att säkerställa att marknadens intressen alltid kommer att ha företräde över löntagarnas rättigheter, säger TEEU:s generalsekreterare Eamon Devoy när vi träffas på fackförbundets nationella högkvarter på Gardiner Row i Dublin.

TEEU konstaterar att Irland inte har fått några som helst garantier som upphäver effekterna av Lavaldomen och de andra antifackliga domarna från EU-domstolen.

I sin uppmaning att rösta nej till Lissabonfördraget säger fackförbundet att det motsätter sig EU-domstolens tolkningsrätt inom EU som ”ett skadligt beteende för våra medlemmars långsiktiga intressen”.

Eamon Devoy påtalar att allt sedan Lissabonfördraget avvisades av de irländska väljarna i juni förra året har Europafacket krävt ett socialt protokoll för att hantera den uppkomna situationen. TEEU uttryckte stöd för detta förslag och försökte att få till stånd ett sådant protokoll som fogas till fördraget, när det blev uppenbart att det irländska folket skulle tvingas rösta en gång till.

När John Monks, generalsekreteraren i Europafacket (ETUC), träffade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i maj för att argumentera för förslaget om ett socialt protokoll blev mötet resultatlöst. EU-kommissionen var ovillig att understödja ett sådant förslag.

Och vid EU-toppmötet i juni var det ingen av EU:s 27 stats- och regeringschefer som tog någon som helst notis om det brev som Europafackets mellanårskongress i Paris den 28 maj beslutade att skicka med krav om att det skulle antas ett bindande åtagande om att införa ett socialt protokoll som en del av de garantier som toppmötet skulle ge Irland för att landet på nytt ska utlysa en folkomröstning om Lissabonfördraget. Istället kom Europeiska rådet överens om en till inte förpliktande ”högtidlig förklaring” om löntagarnas rättigheter och sociala frågor.

I förklaringen sägs att Europeiska rådet (EU-ländernas stats- och regeringschefer) ”bekräftar den stora vikt som EU fäster vid sociala framsteg och skyddet av arbetstagarnas rättigheter”. Förklaringen understryker också betydelsen av allmännyttiga tjänster, och att nationella myndigheter har ansvar för att tillhandahålla undervisning och sjukvård. Sedan följer nio olika exempel på hur de frågorna avhandlas i Lissabonfördraget, bland annat att EU ska ta hänsyn till skillnader i de olika nationella arbetsmarknadssystemen, och respektera parterna självständighet.

I sak tillför förklaringen inget nytt. John Monks var därför kritisk efter att EU-ledarna den 18-19 juni hade enats om formuleringarna: ”Jag är besviken, men inte förvånad. Det här ger inte de nödvändiga försäkringar som vi hade hoppats på. Ingenstans i texten nämns frågan om ett socialt protokoll eller behovet av att ändra utstationeringsdirektivet. Det här är bara ett uttalande utan rättslig verkan.”

Eamon Devoy konstaterar att den ”högtidliga förklaringen” bara är en vänskaplig överenskommelse mellan EU:s statschefer och ett i praktiken värdelöst dokument för den irländska fackföreningsrörelsen.

- Den enda slutsats vi kan dra av dessa omständigheter är att det gradvisa förminskandet av löntagarnas rättigheter av de efter varandra följande antifackliga utslagen i EU:s domstol stöds av EU-kommissionen och Europeiska rådet. Detta är fullständigt oacceptabelt, säger han.

TEEU menar att Lissabonfördraget kommer att befästa att ”marknadens intresse” alltid kommer att ha företräde för löntagarnas rättigheter då det ger EU:s stadga för grundläggande rättigheter samma juridiska status som själva fördraget. EU-domstolens rättspraxis som lyfter fram marknadens överhöghet är också inskrivna i förklaringarna till stadgan, vilka EU-domstolen liksom de nationella domstolarna måste ta hänsyn till när de dömer i framtida Lavalfall.

GÖSTA TORSTENSSON